13 fredag Dec 2013
Etiketter
Ja nu var det gjort. Testerna på Livi i Falun är avklarade och benen (och kanske framförallt hjärtat) är slutkört. Hur det gick återstår att se. Det skulle analyseras och så skulle jag få ta del av resultatet sen. Bästa mamma var med som bloggfotograf och chaufför på hemresan. Tack ❤
Först skulle man skriva en halv uppsats om ens förehavanden de senaste dagarna
UFO-varning
26 fredag Apr 2013
Posted in Cykling
Igår skulle jag ha egentligen ha kört Vo2max-intervaller på trainern. Men vädret var ju sådär fantastiskt vårigt och skönt, så motivationen var inte på topp för ett inomhuspass. Istället tog jag ett varv runt Fåsjönt och passade på att försöka ligga på så hårt det gick för att få en bra snitthastighet runt. Det är rätt kuperat med en del riktigt långa och sega backar. Blåste gjorde det också, men det gör det ju jämt, så det är väl bara att gilla läget. Det är rätt svårt att motivera sig att ligga på max en hel tur, även om den är kort, när man kör ensam. Mycket lättare om man är två eller fler som kan pusha varandra. Men nu var jag ensam, så jag fick göra så gott jag kunde. Nu har jag en tid att jämföra med nästa gång jag kör där. Då blir det lättare att motivera sig och verkligen ta ut sig till max. Det är en lagom sväng på nästan 4 mil, med drygt 400 höjdmeter. Jag tror det blev personligt rekord runt, men jag hade bara näst bästa personliga tid i de backar som är Strava-segment. Så det finns lite att putsa i backarna. Och om jag nu mot förmodan skulle slippa stormen nångång, så skulle det gå betydligt snabbare.
Det blev inga bilder tagna – jag hade fullt upp med att trampa…
19 fredag Apr 2013
Posted in Cykling, Intervallpass, Trainer
Etiketter
intervaller, morgonträning, Sufferfest, The Downward Spiral, Trainer, TrainerRoad, VO2max
Eftersom jag får finbesök från Stockholm idag, så var jag tvungen att kliva upp alldeles för tidigt, för att hinna med träningen före jobbet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår kväll när jag bestämde mig för att köra The Downward Spiral (Sufferfest) kl 05:15 på morgonen…
Benen hade ju åtminstone fått vila sen i onsdags morse, så jag tänkte att det borde kunna gå bra. Fel. Redan under första intervallen hade jag 193 i puls. Första setet med intervaller klarade jag väl skapligt, dock med några stopp. Istället för att köra aktiv vila mellan intervallerna, var jag ibland tvungen att stanna helt för att få luft och hitta benen igen.
Sen gick jag in i andra setet intervaller. Redan i vilan mellan seten funderade jag på att skippa set nr 2. VO2max på morgonen är inte att leka med… Men sen tänkte jag som så, att det är ju bättre att köra på. Skit i om du inte lyckas helt med intervallerna, det är fortfarande bättre träningen än om du ger upp! Första, och halva andra intervallen gick på vilja. Intervall nr 3 hoppade jag över helt. Nr 4-7 satte jag fint och de sista 4×15 sekunderna hade jag svårt att få upp watten ordentligt. Det är svårt att öka snabbt på trainern, det är lätt att det mest spinner loss då.
Totalt sett är jag rätt nöjd tror jag. Det är tufft på morgonen. Jag genomförde passet. Jag fick definitvt ett rejält träningspass där både benen och lungorna fick gå på högvarv. Men enligt Per är det ett ogiltigt pass, eftersom jag inte satte alla intervallerna. Han tycker att jag ska göra om det ikväll igen. Men jag har genomskådat honom – det är bara för att han ska slippa bli ifråncyklad imorgonbitti…
15 måndag Apr 2013
Posted in Cykling, Distanspass, Intervallpass, Trainer
Etiketter
Enligt planen var det 4 timmars utecykling inbokat. Men familjelivet gick inte att få ihop, så det fick jag avstyra. Ibland får man ge och ibland får man ta. Det känns som att jag är den som tar mest, så det var helt ok att planera om lite. Benen och kroppen kändes ju så himla bra i lördags, så igår tänkte jag belöna mig själv ordentligt! Det gjorde jag helt enkelt genom att köra ett pass med VO2max-intervaller på trainern. Inga konstigtheter. 3 set med 12×30+30, med 5 minuters vila mellan seten. Kroppen svarade riktigt bra, så det var verkligen en belöning. Benen segade lite mot slutet, men annars hade jag ju kört för lätt.
Såhär snygg blir man av 30/30-intervaller…
VO2-max
Sen tog jag en paus på knappa timmen, medan jag åt ett lätt kvällsmål tillsammans med Ida (Saga sov redan) och läste bok för henne. Efter det kom den stora utmaningen, 2 timmar uthållighet på trainern. Och nog kämpade jag med uthålligheten allt… Kollade på The Wire samtidigt, det var väl det som räddade mig från att dö av tristess. Men låren sved duktigt mot slutet. Totalt sett känns det som att det blev en bra träningskväll ändå.
10 onsdag Apr 2013
Posted in Cykling, Intervallpass, Trainer
Etiketter
Igår kväll hoppade jag upp på trainern igen. Inte så peppad efter två svårsövda barn. Ok relativt svårsövda, dvs de kom inte och sa: Mamma får jag lägga mig nu?… Hade bestämt mig för att köra en Sufferfest-film, nämligen The Downward Spiral. Innan jag började trampa hade jag lite ”ångest”. De senaste gångerna jag har försökt mig på att köra nåt tuffare pass på trainern, eller nån Sufferfest-film, så har jag brutit efter typ halva passet. Men jag försökte att släppa lite på pressen, strunta i watt-talen och bara köra precis så hårt jag orkade för dagen.
The Downward Spiral är upplagd som så, att efter en kortare uppvärmning och igångspinning av benen så är det 8st VO2max-intervaller som gäller. All in i 2:00, 1:45, 1:30, 1:15, 1:00, 0:45, 0:30, 0:15 – med lika lång vila som själva intervallen. Sen trampar man på lätt motstånd i 5 minuter innan man upprepar samma procedur igen, men med 4x15s på slutet istället för bara 1x15s – allt för att krama ur det sista ur både ben och lungor. Sjukt jobbigt är det, men riktigt kul! Den typen av intervaller passar mig så mycket bättre just nu – ge allt i max 2 minuter, då krävs mindre huvud och mer ben, det är bara att mata på för fullt.
Det kändes skönt att kliva av efteråt och känna att självförtroendet åtminstone hade fått en liten putt i rätt riktning – det har varit långt ner i skosulorna alldeles för länge nu…
27 onsdag Feb 2013
Posted in Cykling, Intervallpass, Trainer
Etiketter
Körde Angels (Sufferfest) igår. Inte ett av mina bästa pass. Jag kände redan under uppvärmningen att benen var som två geléklumpar. Oftast släpper det ju när man får upp farten lite, men inte igår. Jag kämpade med en kompis på varje axel. Den ena sa åt mig att ta det lugnt och känna efter, du har trots allt varit sjuk, det är nog inte så bra att ta ut dig till max. Du kanske till och med ska kliva av cykeln och göra ett nytt försök en annan dag när du är mer återställd. På den andra axeln satt den där lilla djävulen och viskade: ”Du är bara lat! Självklart känns det tungt när du har varit sjuk och inte tränat ordentligt på 1½ vecka. Men hur ska du kunna bli bättre om du inte plågar dig lite? Regel nr 5!”
Jag tog flera mikropauser och blev tillslut tvungen att dra ner intensiteten. Först ner på 90% och sen ända ner på 80%. Inte ett av mina stoltaste ögonblick… Tack vare att det är ett så tufft pass till att börja med, så slutade det ändå med ett genomfört tröskelpass. Så bortkastat var det ju inte, jag kapade bara bort ca 50% av delen som skulle vara VO2max och körde tröskel där också. Måste sluta vara så hård mot mig själv…
Idag är det i allafall vilodag! Efter jobbet ska vi in till Örebrocyklisterna och prova kläder och senare ikväll kommer Marit och Linda över för lite tjejkväll. Det här kommer bli en bra dag!
13 onsdag Feb 2013
Posted in Cykling, familjen, Intervallpass, Styrketräning, Trainer
Etiketter
Après Vélo, födelsedag, onepiece, sweet spot, Team Caffein, Three Sisters, VO2max
Det var ungefär så jag kände mig i morse när jag styrketränade hemma. Förutom att min kropp motarbetade mig pga den tidiga timmen och de ömmande musklerna, så hade jag ”hjälp” av en hund och en katt. Milo kom och skulle ligga väldigt-nära-typ-uppepå mig när jag gjorde situps. Sixten la sig under mig och skulle döda mina hörlurssladdar när jag gjorde armhävningar. Lite extra krydda sådär…
Igår kväll var det tisdag = trainerkväll. Planen var att köra tröskelintervaller och vila på sweetspot. Men benen kändes bra (när jag slapp gå på dem) och sweetspot kändes lite för slappt. Så jag petade upp intensiteten till 106% och körde ändå en bit över målet. Mycket bra! Och jobbigt. Istället för att vila på Sweet Spot, så vilade jag på tröskeln och körde intervallerna på VO2max.
Idag fyller Per år. Det firade jag och tjejerna genom att förnedra – förlåt förära- honom med en OnePiece 😀 Tjejerna tyckte att det var en bra idé eftersom han så uppenbart är avundsjuk på deras… Jag tog ett kort på honom när han provade den, men den bilden fick jag visst inte lägga ut på nätet av nån anledning. Den kan däremot vara bra att han i utpressningssyfte i framtiden. Men han fick en snygg t-shirt och kaffemuggar från Après Vélo också, så vi var lite snälla iallafall.
Blir fint att dricka morgonkaffet ur i helgen!
02 lördag Feb 2013
Posted in Cykling, Intervallpass, Tävling, Trainer
Etiketter
Melodifestivalen, Revolver, Sufferfest, There Is No Try, ToS, Tour of Sufferlandria, VO2max
There Is No Try och Revolver är avklarade. Idag blev det inga nya personliga rekord. Om man inte räknar den rekordstora mängden mjölksyra som producerades i mina lår under intervallerna i Revolver.
De första 20 minuterna av TINT fick jag kämpa med huvudet. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter en vilodag. Framförallt är jag mentalt trött. Benen fungerar fortfarande förvånansvärt bra. Men jag har svårt att hitta den inre motivationen att köra stenhårt. Åtminstone när det är två etapper på raken. Som tur är finns motivationen utifrån, i form av en tävling. Inget kan få mig att prestera lika bra som ångesten över att misslyckas med något jag har gett mig in i. Jag är inte säker på att det är en bra egenskap i alla lägen. Men det är så jag fungerar. Och det är det som kommer göra mig till en starkare cyklist den här säsongen.
När de första 20 var avklarade gick resten av TINT som en dans. Början av revolver kändes också bra. Ända fram till första halvan av första VO2max- intervallen. Då började det gå riktigt tungt. Att det sen var 15 intervaller kvar, gjorde inte det hela lättare… Jag drog ner intensiteten till 90% och sen körde jag järnet. Jag tog ut mig till max. Nu är det bara en etapp kvar. Sen är det vila som gäller i 2 hela dagar, innan jag hoppar tillbaks in i mitt vinterträningsprogram. Det kommer kännas som semester – det är ju vilodagar typ hela tiden! 🙂
Kvällen avslutades med mello. Barnen var inte särskilt uthålliga… Fem i åtta vände Saga ryggen mot TV:n och somnade. Halv nio gick Ida in till sängen. Ja vad ska man säga, de missade ju inte så mycket… Pinsamt låg kvalitet. Inte ens jag, som brukar ha lite konstig musiksmak, tyckte att det var något som var riktigt bra. Däremot fanns det en del som var riktigt dåligt. Förhoppningsvis tar det sig till nästa vecka.
15 tisdag Jan 2013
Posted in Intervallpass, Trainer
Etiketter
Nä idag var inte pannbenet tjockt nog. Inte ett dugg sugen var jag på att ens kliva upp på trainern. Sängen lockade betydligt mer…
Jag värmde upp i 20 min och det kändes tungt redan där. Dessutom kände jag mig mätt och full i magen trots att det hade gått över två timmar efter middagen. Jag genomförde iallafall de 14×30+30 VO2max/aktiv vila, som var det viktigaste. Det blev 300W/120W. Pulsen sjönk väldigt snabbt när jag var klar med intervallerna och jag trampade på i 26 min till. Sen hade jag verkligen ingen lust att köra vidare. Totalt blev det alltså 60 min istället för 90. Jaja, nya tag på torsdag! I morgon vila.
ALMSAN 