Den här veckan har det hänt nåt som jag aldrig trodde skulle hända… Jag har tillbringat DUBBELT så mycket tid med att löpträna än med att cykla! Nu säger det inte så mycket egentligen eftersom den här veckan har tillbringats i träningstorkans tecken. Men ändå, jag har löptränat i drygt 2 timmar och cyklat i ynka 1.
Tack vare att ingen av oss har varit superpepp på cykling den här veckan, så har vi fått en hel del gjort på hemmaplan istället. Som rensning av garage och förråd. Klippning av vildvuxen häck. Klippning av lårhögt (nåja, på katten åtminstone) gräs. Förutom detta har ju Saga lärt sig cykla, så där har det blivit lite extra löpträning eftersom hon kör efter devisen ”ju fortare desto bättre”. Undrar vem hon har fått det ifrån? Men hon har ju inte direkt koll, så det gäller att vara redo att hugga tag i cykeln för att förhindra tillbud av diverse sort.
Idag sprang jag med Hannas löpgrupp på morgonen. Superkul att peppa varandra. Jogging på motionsspåret med diverse styrkeövningar med jämna mellanrum. Ruscher uppför backar. Löpning uppför slalombacken. Intervaller på grusplan och så avslutande styrkeövningar och stretch. Kändes finfint! Det kan ju faktiskt vara roligt att springa lite ibland. Bara det inte blir för ofta…
jägarvila
– lite magövningar
uppför Digerberget
på väg ner igen
Dagen avslutades med mat och tårta för att fira Mors Dag. Blev för mätt som vanligt. Så ingen cykling på kvällskvisten som jag hade tänkt att jag kanske möjligtvis eventuellt skulle ge mig på.
Avslutar med ett fint citat av okänt spanskt ursprung:
Så ljuvt det är att göra ingenting, och sedan vila efteråt.
