Det är många som kommenterat mitt förra inlägg, att jag är ”duktig”, inspirerande och driven. Men det är också några som oroar sig för att jag ska pressa mig själv för hårt, antingen med träningen, jobbet eller båda delarna. Ofta får jag frågan om jag vet hur man tar det lugnt, ligger still eller inte gör någonting alls, dvs bara vilar. Och jodå, tro´t eller ej, men jag är väldigt duktig på det. Jag har skrivit det förut, men jag gissar att det tål att upprepas: jag kan vara rätt lat av mig. Det är ofta antingen på eller av, jag har inget mellanläge. Vilket kan vara rätt påfrestande både för mig själv, och gissningsvis även för omgivningen (läs: Per) 😉 För lika mycket som jag älskar att hålla igång med träningen och med olika projekt som min hjärna drar igång när jag börjar bli för avslappnad. Lika mycket tycker jag om att ligga på soffan/i sängen och titta på serier, spela Candy Crush, slösurfa eller bara pilla naveln. Däremot har jag jättesvårt att ha en helledig dag där jag inte har några fasta tider att förhålla mig till, men lite smågrejer som måste fixas. Det går bra om det är roliga saker, men finns det minsta lilla motstånd av någon anledning, så tar jag fram en annan spetskompetens: prokrastinering (dvs skjuta upp saker). Det gäller även (eller kanske framförallt) om jag har alldeles för mycket att göra.

T.ex. om jag har 10 olika saker jag behöver göra en dag, varav en är allra allra viktigast och absolut nödvändigt att jag gör just idag (rör sig oftast om arbete). Just den grejen kanske inte är superinspirerande, eller så tar det emot av någon annan anledning, kanske är det utanför komfortzonen. Då kommer jag börja göra ingenting. Eftersom de andra grejerna jag ska göra idag är mindre viktiga än den här superviktiga grejen som jag inte kan få tummen ur att göra. Men jag kan inte ta mig för att börja med något annat, för det här viktiga måste ju göras först. Jag lovar – jag kan sitta på rumpan och stirra i luften i flera timmar. Eller så börjar jag städa. För det behövs ju alltid…

Förra helgen var vi hellediga från fredag lunch till söndag. Vi åkte bort, hade inte så mycket planerat mer än att ta det lugnt. En middag och konsert på fredagen, middag på lördagen och därutöver bara slappa, hänga på hotellet och umgås med varandra. Oj vad fort den helgen gick! Inga problem när man får sova länge, äta lång frukost, bara småstrosa i butiker och så plötsligt var kl 17.00 på lördagen.

Och i nästa stund var det söndag och vi var hemma igen. Så nej, jag kommer inte bränna ut mig. Jag lovar att jag lyssnar på både kropp och knopp och när jag är trött så blundar jag för alla måsten (i stort sett) och lägger mig i soffan och pillar naveln. När jag däremot har legat där och förundrats över att det redan är kväll, så kommer min hjärna med största sannolikhet börja återhämta sig och föreslå några små projekt som jag skulle kunna ta tag i dagen efter 😉