• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ En blogg om träning och livet som endorfinjunkie

ALMSAN

Etikettarkiv: tough viking

Tough Viking 2013 – Race Report

01 söndag Sep 2013

Posted by almsan in Övrig träning, SubXX, Vänner

≈ 1 kommentar

Etiketter

Hinderbana, tough viking

I’m alive!

Det var ju inte så farligt det där – men riktigt kul! Nu tog ju vi det VÄLDIGT lugnt runt, joggade lugnt och fint och tog det försiktigt vid de hinder där det fanns någon form av skaderisk – vilket var de flesta. Men vi tar det från början, hinder för hinder.

  1. Fire. Inte så farligt som det låter. Ett antal rader med brinnande vedträn som man skulle hoppa över. Det värsta med det här hindret var den hemska röken som gjorde att man inte kunde andas ordentligt. Host host.
  2. Pain. Ett gäng amerikansk fotbollsspelare med mitsar tacklade de tävlande. Den enda tacklingen jag åkte på kom från Marit, som fick en rejäl knuff som sedan fortplantade sig till mig.
  3. Walls. 4 containers som man skulle klättra i och ur. Här var första hindret där jag hade en nackdel i att vara kort. 2 av de 8 väggarna vi klängde över var Linda tvungen att agera uppkastare (fräscht det låter…) åt mig. Här började också de första ”skadorna” komma. Blåmärken och svullnader på underarmarna och jag lyckades även fastna med byxorna i en vass metallbit och dra upp en reva.
  4. Ice tank. Ett av de på förhand läskigaste hindren. En stor container fylld med 13-gradigt vatten, som de hela tiden fyllde på isbitar i. Mitt i containern satt en planka som man var tvungen att dyka under. Kallt, men inte alls så farligt som jag hade trott. Rätt kul faktiskt. Här hade man ju dessutom hunnit bli varm av allt springande och klättrande.
  5. Barbed wire. Transport medelst ålning, under taggtråd. Fördel att jag är liten. Kunde nästan krypa, men nu började man bli ordentligt smutsig. Gött!
  6. Monkey bar. Armgången var ett av de hindren jag hade sett fram emot och som jag visste att jag kunde hantera. Det visade sig också vara det enda hinder där jag fick svälja stoltheten och gå under. Jag kom inte en enda pinne! För att jag ens skulle nå upp till första pinnen fick jag hoppa. Där blev jag hängande utan fart. Sen var det rätt långt (åtminstone för mina armar) mellan pinnarna, så att börja från noll och sen sträcka sig till nästa var omöjligt. Jag gjorde ett par försök och försökte även gunga igång lite fart, men det gick inte alls. Så det var bara att hoppa ner och gå. Marit kom en bit och Linda liten bit till, men det var verkligen inte vårt hinder.
  7. Ladder. Klättring 4 meter upp för en ställning, och ner igen på andra sidan. Gick utan problem. Vi stressade inte, med risk för att halka på pinnarna, utan tog det lugnt och fint.
  8. Tunnels. Här var det riktigt lätt. Tunnlarna var i svart tyg/väv eller liknande, och för min del var de väldigt stora. Krypa på knä var inga som helst problem. Dock lyckades jag köra upp huvudet i ett av järnrören till ställningen nånstans på mitten. Typiskt dumt.
  9. Cage. Över under, över under osv. Här hade jag lite för korta ben igen. Alternativt fegade lite för mycket. Men även här var jag lite rädd för att halka på pinnarna eller kliva snett när jag hoppade ner. Sög lite energi, men inte så mycket som väntat.
  10. Tires. Ett av favorithindren. Bra kondis, starka ben och hyffsat bra balans = vinnande kombo i det här hindret.
  11. Nettrap. Stooort nät spänt mot backen. Inte heller det här var så svårt som det såg ut. Det var bara att lyfta upp, krypa in och sen mosa på. Knäna började här dock kännas lite småömma av allt krypande och ålande på ojämnt underlag. Det kändes aldrig riktigt som att det skulle ta slut.
  12. Coastal ranger. Kustjägaren var ett hemligt hinder som ingen visste riktigt vad det skulle bjuda på, mer än att det skulle vara riktigt tufft och jobbigt. Men det visade sig att det skulle bli mitt favvohinder idag! Först kröp man under ett kamo-nät som slutade nere i vattnet. Och inte vilket vatten som helst. Det var träskvarning på det. Det var dy, rötter, vass och annat spännande. Vattnet var helt omöjligt att se igenom. Ibland var man tvungen att simma, ibland sjönk man ner till magen i dy, ibland räckte vattnet bara till knäna innan man in nästa stund förlorade fotfästet och sjönk till midjan igen. Jag garvade så jag höll på att kissa på mig! 😀 Och långt var det, men det gjorde ju inte så mycket. Tyvärr klappade jag knät i en sten när det blev grunt och vi skulle upp ur vattnet. Oskönt.
  13. Canal. Ja efter att ha smugit runt i träsket så var ju simmandet över kanalen en riktig barnlek… Det var ju inte som att det var Engelska kanalen vi simmade över.
  14. Dirt tank. Som istanken, fast med vatten och lera. Men igen, efter kustjägaren så var det inte mycket att skryta med att man hade doppat huvudet i lite lervatten…
  15. 10 000 volt. Mitt riktiga skräckhinder. Jag har under mitt liv som hästtjej fått tillräckligt många stötar av elstaket. Det var det enda hindret som jag på förhand hade sagt att jag inte skulle göra. På förmiddagen bestämde jag mig dock för att köra, men under loppet ändrade jag mig återigen och sa till tjejerna att jag skulle går runt. Tycker inte det är jätteskönt med elstötar. Men så var de ju så fula att de hade satt elhindret precis före målportalen och dessutom spärrat av så att det kändes som att man fuskade om man inte sprang igenom de 100-tals trådarna. Till råga på allt var det ju (inte helt oväntat) publikfavorithindret, så det stod ju ett par personer där… Så jag tog sats och sprang. Vid första smällen vek sig benen. Eller så halkade jag helt enkelt i leran. För jösses vad lerigt det var. Fick ett par smällar när jag låg ner. Tog mig upp på benen igen, men kom inte långt förrän jag dök igen. Jaja, jag tog mig igenom tillslut. Lite mörbultad och väldigt lerig. Och lycklig.

Sjukt kul arrangemang. Lite sämre hemsida. Rätt nerlastad nu… Så jag vet inte riktigt vad vi fick för tid, men ca 1:50 tror jag det blev. Med tanke på hur lugnt vi tog det så känns det kanonbra. Och man vill ju inte gå ut för hårt, då blir det ju så svårt att slå nästa år 😉

Här kommer ett gäng diverse bilder från dagen:

Såhär glada var vi innan

Såhär glada var vi innan starten

Lindas mentala status ifrågasätter vi alla då och då...

Lindas mentala status ifrågasätter vi alla då och då…

In i dimman...
In i dimman…

Och så hopp ner i isvattnet!

Och så hopp ner i isvattnet!

Se så graciösa vi är!! Typ.

Se så graciösa vi är!! Typ.

SONY DSC

Och så vidare. Lätt fuktiga.

Och så vidare. Lätt fuktiga.

Kul hade vi iallafall

Kul hade vi iallafall

Upp för "väggen"

Upp för ”väggen”

Och så ner igen

Och så ner igen

Fina Linda

Fina Linda

Här dyker jag omkring bland eltrådarna

Här dyker jag omkring bland eltrådarna

Och här dyker jag igen...

Och här dyker jag igen…

Försöker ta mig levande (eller åtminstone stående) ut

Försöker ta mig levande (eller åtminstone stående) ut

I mål!

I mål!

Linda - som alltid lika lycklig i målet!

Linda – som alltid lika lycklig i målet!

Tre smutsiga och tuffa vikingar

Tre smutsiga och tuffa vikingar

 

Mina styrkor och svagheter, tankar inför morgondagen

31 lördag Aug 2013

Posted by almsan in Övrig träning, Tävling, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hinderbana, tough viking, Utmaning

Vad konstigt det känns att sticka iväg på tävling och inte ha varken cyklar eller cykelkläder med sig. Det känns nästan lite taskigt mot cyklarna att lämna dem ensamma hemma när vi sticker iväg med husbilen…

Men imorgon är det Tough Viking som gäller. Ingen cykel alltså. Bara jag och min kropp mot en massa mer eller mindre läskiga hinder. Vi var och hämtade nummerlapparna idag och sen rekade vi banan lite. Inte hela banan, barnen var inte så sugna på att gå alltför långt, men rätt många hinder ligger tätt intill varandra, så vi såg en del. Vissa kändes svårare eller mer skrämmande än vad jag tänkt mig, andra verkade inte supersvåra. Jag är ju långt ifrån rätt tränad för en sån här tävling, men nu börjar jag nog tycka att det ska bli lite kul ändå. Känns bra, för senast häromdagen hade jag dödsångest och funderade på att såga av mig en fot för att slippa delta. Jag är fortfarande lite orolig för att göra illa mig så jag inte kan köra cykeltävlingar nästa helg, men så kan man ju inte tänka. Jag tänker positivt. Sådetså! Några styrkor har jag ju faktiskt:

  • Jag har bra kondis (känns som en bra grund)
  • Jag är liten (bra när man ska krypa igenom/under diverse saker)
  • Jag är lätt (bra när man ska klättra/gå armgång)
  • Jag har starka ben (aldrig fel att ha, de lär surna vad det lider i vilket fall)
  • Jag har en hemsk inbyggd tävlingsdjävul (som gör att jag lämnar hjärnan i startområdet, på gott och ont)

Sen finns det ju några svagheter också. Tyvärr:

  • Jag är liten (inte bra när man ska upp/över höga hinder)
  • Jag är feg (inte bra överhuvudtaget)
  • Jag har för tillfället en väldigt svag överkropp (inte bra när man ska hänga och klänga)
  • Jag har typ aldrig kört hinderbana förut (nåt jag borde tänkt på tidigare?)

Hursomhelst, imorgon kl 11.30 startar jag, Marit och Linda i det här årets största (och mest IQ-befriade) utmaning…

Syns lite dåligt, men här ska man krypa under ståltråd. Typiskt hinder där det är bra att vara liten.

Syns lite dåligt, men här ska man krypa under ståltråd. Typiskt hinder där det är bra att vara liten.

Imorgon ska det vara ca 13 grader i det här vattnet...

Imorgon ska det vara ca 13 grader i det här vattnet…

Över och under 15 gånger. Kan bli jobbigt...

Över och under 15 gånger. Kan bli jobbigt…

Nettrap kommer orsaka trasig armbågar och knän...

Nettrap kommer orsaka trasig armbågar och knän…

Min stora skräck - 10 000 volt...

Min stora skräck – 10 000 volt…

Aplikt beteende

20 torsdag Jun 2013

Posted by almsan in Övrig träning, Cykling, Intervallpass, Sjukdom och gnäll

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hinderbana, kramp, löpning, tough viking, Vätternrundan

Nu är ju Vätternloppen över för i år och det är dags att ta sikte mot nya mål. De flesta av mina övriga mål i år har ju (såklart) att göra med cykling. Men några få innefattar även andra konstiga aktiviteter. Som att köra hinderbanan på Tough Viking. Efter att nästan helt ha fokuserat på cykling de senaste 8 månaderna, så lämnar min överkroppsstyrka en del övrigt att önska. Löpningen funkar hyfsat fortfarande, förutom att jag oftast tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Men att klättra runt i nät och gå armgång och andra apliknande övningar, det kommer kräva sin träning.

Jag och Linda körde 60 minuter löpning och hinderbana i tisdags. Det gick hyfsat. Det är ju trots allt drygt 2 månader kvar. Däremot har min mage inte riktigt återhämtat sig efter VR. Fick ganska omgående kramp i magen när vi började springa. Den släppte under hinderbanan, men riktigt bra kändes det inte.

Igår skulle Linda hänga med mig ut på backintervaller på cykeln, men det slutade ändå med att jag fick köra en sen kvällsrunda själv. Totalt opepp eftersom jag hade räknat med sällskap. Bättrade dock på min QOM mellan Gyttorp och Striberg. Men återigen, magen kändes inte alls bra. Och inte resten av kroppen heller. Pulsen var extremt låg (för att vara jag). Det tog en hel kvart innan jag var uppe i 80% av maxpuls, och det händer typ aldrig annars. Uppenbarligen är kroppen inte återställd efter Vättern, eller så har jag nåt skit på G i kroppen. Nu är det iallafall vila i två dagar som gäller. Ladda batterierna för att ta nya tag mot nya mål.

Jag och Jessica efter målgången på VR

Jag och Jessica efter målgången på VR

Ta klivet ur bekvämlighetszonen

07 måndag Jan 2013

Posted by almsan in Övrig träning, Motionslopp, Vänner

≈ 1 kommentar

Etiketter

comfortzone, gringos, tough viking

Nu är det bokat och klart. Den 1 september står jag och mina 2 gringos på startlinjen till, och jag citerar: ”Sveriges garanterat tuffaste, mest spektakulära och roligaste lopp Tough Viking”. Idioti i sin renaste form. Banan består av 12 km fyllda med 15 brutala hinder designade av specialister inom det svenska försvaret. Hindren är konstruerade för att ge deltagarna en riktigt tuff utmaning och utgörs av taggtrådskrypning, containrar med isbad, lergator, armgång, elhinder, klätterväggar, tunnlar, höga väggar etc. Ja jag säger då det. Men det ska bli så kul! Efter allt fokus på cykling hela vintern och sommaren så ska jag ta ett rejält kliv utanför min ”comfortzone” åtminstone en gång i höst.

Såhär kommer banan se ut...

Såhär kommer banan se ut…

Sponsorer

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …