Eftersom jag får finbesök från Stockholm idag, så var jag tvungen att kliva upp alldeles för tidigt, för att hinna med träningen före jobbet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår kväll när jag bestämde mig för att köra The Downward Spiral (Sufferfest) kl 05:15 på morgonen…

Benen hade ju åtminstone fått vila sen i onsdags morse, så jag tänkte att det borde kunna gå bra. Fel. Redan under första intervallen hade jag 193 i puls. Första setet med intervaller klarade jag väl skapligt, dock med några stopp. Istället för att köra aktiv vila mellan intervallerna, var jag ibland tvungen att stanna helt för att få luft och hitta benen igen.

Sen gick jag in i andra setet intervaller. Redan i vilan mellan seten funderade jag på att skippa set nr 2. VO2max på morgonen är inte att leka med… Men sen tänkte jag som så, att det är ju bättre att köra på. Skit i om du inte lyckas helt med intervallerna, det är fortfarande bättre träningen än om du ger upp! Första, och halva andra intervallen gick på vilja. Intervall nr 3 hoppade jag över helt. Nr 4-7 satte jag fint och de sista 4×15 sekunderna hade jag svårt att få upp watten ordentligt. Det är svårt att öka snabbt på trainern, det är lätt att det mest spinner loss då.

Totalt sett är jag rätt nöjd tror jag. Det är tufft på morgonen. Jag genomförde passet. Jag fick definitvt ett rejält träningspass där både benen och lungorna fick gå på högvarv. Men enligt Per är det ett ogiltigt pass, eftersom jag inte satte alla intervallerna. Han tycker att jag ska göra om det ikväll igen. Men jag har genomskådat honom – det är bara för att han ska slippa bli ifråncyklad imorgonbitti…