Jag vet att mina kära teammates i SubXX Team Bianchi är oroliga över mitt vara eller inte vara på Vätternrundan, efter mina äventyr i Spanien. Nu verkar det inte vara någon fara på taket som tur är! Jag har visserligen inte varit iväg till röntgen eftersom jag resonerar som så att jag omöjligtvis kan ha en fraktur i armen eftersom jag kan använda den obehindrat. Det enda som egentligen gör ont när det gäller armen, är såren och svullnaden på utsidan. Så jag avvaktar, kör Kinnekulleloppet i helgen och räknar kallt med att det iallfall inte är armen som stoppar mig. Revbenen däremot är en helt annan femma. Men det får man ju räkna med att det gör ondare och ondare under första veckan, så jag hoppas att det ska börja stabilisera sig framåt helgen. Dessutom har jag ju fått spanska tabletter, så det går ingen nöd på mig…

Så till Vätternrundan lär det definitivt inte vara några problem! Vi har inte direkt råd att förlora mer folk, vi har redan tappat alldeles för många… Sen att jag har dålig fart i benen och en gnisslande knä, det är sånt som vi får bortse ifrån tillsvidare, det är ju trots allt några veckor kvar fortfarande. Och i värsta fall gör jag en insats för laget och ger järnet så långt som järnet håller, så får jag väl lägga mig i gräset, pilla navel och vänta på brytbussen efter det. Men som sagt, det är ju i VÄRSTA fall. Jag ska ju hinna hitta formen och ha en toppendag på cykeln tillsammans med mina urstarka lagkamrater!