Det blir inte mycket med vare sig bloggande eller tränande just nu. Hela famljen är ute på husbilssemester. Det är rätt skönt att bara slappa och umgås och inte försöka pressa in träningspass hela tiden. Den här veckan är därför helt träningsmässigt oplanerad, det blir bättre så.

Den här veckan semestrar familjen lite längre norrut i Sverige. Träningen har mestadels bestått av familjeaktiviteter. I måndags traskade vi till exempel runt Furuviksparken i sju timmar. Lågintensiv träning alltså. Men igår sparkade jag mig själv i rumpan och stack ut på en liten cykeltur på kvällskvisten. Vi är just nu i Norrfällsviken, strax utanför Mjällom i Västernorrlands län. Här finns många likheter med Mallis; vackert landskap, strålande sol, kraftiga vindar, fina cykelvägar och många och långa backar. Lite färre cyklister kanske (jag träffade inte på en enda). Och på Mallis går det ju faktiskt att köra platta rundor, det verkar däremot vara omöjligt här. Det är uppför eller nedför hela tiden, men det är ju bra träning! Den största skillnaden tror jag är att folk inte verkar dricka vin här i trakten. Jag frågade runt i varenda affär inom 2 mil (ok, det var bara 3 affärer, men ändå) och ingen av dem hade en vinöppnare att sälja. Dåligt dåligt. Speciellt eftersom vi hade glömt packa ner våran, men däremot köpt med oss vin. Korkat. Tur att grannarna på campingen var bättre utrustade och snälla nog att låna ut en korkskruv.

Kolla, badkrukan nr 1 har badat i iskalla havet!

Insåg nu idag när jag laddade upp rundan på Strava, att jag måste åka en sväng igen innan vi åker härifrån. En av affärerna jag var in på i min jakt efter vinöppnare, låg ju mitt i ett Strava-segment! Kris och panik! Gör om och gör rätt. På´t igen bara. Kan man inte få till cykelträningen med inre motivation så är det tur att det finns yttre motivation (läs: Strava). Jag vill ju inte åka härifrån och stå med skammen över att vara 5 minuter efter alla andra tre personer som har stravat i den backen…

Idag var har jag löptränat lite. Först tog jag och Saga en tur, hon på cykel och jag med löpardojjor. Nästan 3 km i blandade intervaller. Lite extraträning fick jag eftersom jag fick skjuta på uppför och hänga i hennes sadel och bromsa nedför. All träning är bra träning… Sen bytte jag Saga mot Ida och körde samma upplägg. Förutom att hon cyklar snabbare och stabilare, så det blev lite bättre flyt i löpningen. Avslutningsvis skulle jag köra ca 3 km själv också innan jag gav mig. Det blev ett riktigt äventyr på nästan 10 km. Jag hamnade rätt vilse, bland berghällar och klappersten. Och måsar. Fy f-n. Jag trodde jag hade sett min sista stund och skulle sluta som mås-mat. Ok, jag har fobi för fåglar, men de här var fientligt inställda. Jag såg säkert inte ett dugg rolig ut när jag, med gråten i halsen och armarna utsträckta (för att imitera rovfågel) försökte balansera mig fram på klipporna… Jaja, hem kom jag. Och ett bra träningspass fick jag. Jag hade barfotaskorna på mig, så jag kommer ha träningsvärk i många småmuskler i morgon. Men då ska jag ta cykelrevansch i backarna innan vi rullar söderöver igen.

Det är svårlöpt på klappersten…

Även klipphällar är besvärligt löpunderlag visade det sig