Nu vet jag varför jag normalt sett tränar så tidigt på morgonen. Gymet jag tränar på är inte stort. Åtminstone inte de två rummen där fria vikter och skivstänger finns. Igår var jag inte ensam där. Det var ingen direkt folkmassa, men det var två killar där också. Ska jag träna tillsammans med folk på liten yta, så vill jag åtminstone känna människorna, så man kan snacka lite skit samtidigt. Men att säga hej och sen försöka undvika varandra så gott det går, när man står 2 meter ifrån varandra och stönar och har sig, då känner jag mig inte helt avslappnad…

Trängsel

När jag kom hem plågade jag mig igenom 90 minuter styrkeintervaller. Benen ville inte, men de gjorde som jag sa tillslut. Pulsen var hög och benen trötta. Inte så konstigt eftersom det har varit rätt hårt med träning 3 dagar i rad, pga att jobbet har förstört träningsplaneringen. Som vanligt var det ju skönt efteråt åtminstone!

Och självklart så ringde telefonen när jag lagom kommit av cykeln. Så kvällen i soffan försvann och jag fick istället tillbringa den på jobbet med att riva mitt hår.

De här spaghettisarna hade jag inte mycket glädje av idag…

Jaja, bara att köra på då…