Jag hade äntligen fått tummen ur och anmält mig till ett kb-pass idag på lunchen. Kvällen skulle ägnas åt löpintervaller tillsammans med löpgruppen. Men under gårdagskvällens distanspass så påminde min kropp mig, med mer än önskvärd tydlighet, att ibland behöver den faktiskt vila lite också…

Jag fick slita från första tramptaget. Benmusklerna var slitna och glykogenlagren i benen obefintliga. Förmiddagens tyngdlyftning, om än ganska lätt träning, hade satt sina spår. När jag sen började räkna efter så visade det sig att jag bara hade haft 2 vilodagar sedan VR – dagen efter och midsommarafton. De andra dagarna har jag löp- och stryrketränat ”like there’s no tomorrow” både privat och på jobbet.

Sällskapet och vädret var det iallafall inget fel på

Så kvällen fick avslutas med en kebabrulle för att fylla på lite energi. Idag blir det kompressionsbyxor, vila och bra mat, så jag är på banan igen imorgon! 

För med tanke på hur mycket tok min kropp ställer upp på, och allt som oftast presterar bra, utan att alltid vara tränad för det, så ska jag nog vara tacksam och ge den lite andrum emellanåt 😉