Igår filade jag lite på en bytesannons. Nåt väldigt kort och enkelt i stil med:
Finnes: Racercykel. Sökes: Gungstol, gärna med tillhörande fotpall som man kan vila trötta och oanvändbara ben på.
Jag och Per körde lite varvbana i Gyttorp. Tror ni kan gissa hur det gick. Eller kanske snarare hur det kändes… Jag hade varit hungrig precis hela dagen. Till och med direkt efter att jag hade tryckt i mig hela matlådan. Kroppen kändes trött och inte alls tillmötesgående. Benen var tunga och det kändes som att jag knappt kunde andas när pulsen steg. Jag körde nåt varv i luuuuugnt tempo, några lite mittemellan, några lite snabbare och ett varv när jag försökte maxa. När jag väl pressar mig så går det väl skapligt fort, men känslan är inte bra. Och framförallt har jag ingen lust att pressa mig. Helst av allt ville jag åka hem, dra täckte över huvudet och gråta en skvätt. Passade på att träna på att svänga runt lyktstolpar på en parkering också, så jag klarar vändningen på partempot ikväll.
Trots att det kändes helt värdelöst idag, så ser jag ändå fram emot partempot ikväll. För jag vet ju att när det väl gäller, då spelar känslan mindre roll, då lämnar jag tankarna hemma och kopplar in det klassiska pannbenet. Då pressar jag mig tills det inte går längre, inte tills jag ”inte vill längre”.
ALMSAN 