Vaknade av ett konstigt stickande ljus i ögonen. Soooolen!! Hej och välkommen, du är efterlängtad. Jag fick genast vårkänslor och beslutade att dagens trainerpass fick vika undan för ett intervallpass utomhus. Och inte nog med det, jag körde det på rääääsern! Nu är det vår trallalalala. (Det här kommer jag troligtvis få äta upp ganska snart när snön vräker ner…)

Per hängde med på crossen, men han plockade åtminstone av dubbdäcken. Jag körde SC stege 2,3,4,5,4,3,2 minuter med lika lång vila emellan medan Per körde lite längre tröskelintervaller. Vi körde i backen från Klacka mot Striberg, det var bra längd på den. Det var bara i andra fyran som jag hamnade lite fel och fick köra den nedför, men det är ju minst lika jobbigt att mata på ordentligt nerför så det löste sig det också. Nu kan man ju tro att allt ska kännas så lätt och fint när man äntligen får cykla racer ute, med lätt cykel och lättrullande hjul. Tyvärr så är ju 95% av maxpuls fortfarande 95% av maxpuls, det enda är att man kommer lite längre på samma tid, vilket är rätt ointressant när man kör intervaller på tid. Benen var lite mosiga och redan i första intervallen fick jag sjukt mycket mjölksyra. Det fick sin förklaring när jag kom hem och kollade snitteffekten på den intervallen. Den låg på 277W, istället för ca 239W där jag borde ha legat. Även in intervall nr 2 körde jag lite onödigt hårt. Vilket resulterade i att jag fick lite problem med att få upp pulsen ordentligt under hela passet, men jag landade runt 92-93% av maxpuls iallafall. 

Nu laddar vi för besök på East West Sushi, för att sedan fortsätta till Konserthuset där Soran och Betnér huserar med ”En skam för Sverige”. Det kan ju inte bli annat än en toppenkväll! Imorgon bitti vankas det en cykeltur till Ludvika för att gå på 20-årskalas. Här slösar vi inte bort någon tid, här förenar vi nytta med nöje! 🙂