Det är ju några dagar kvar, men det går i ett, så det står väl inte på förrän det är helg igen.

Redan efter första dagen av ”lite-mer-av-allt-veckan” så är min kropp trött. På ett härligt skönt sätt visserligen. Men ändå trött. Igår efter jobbet var jag med på Kondisrundan på gymmet. Lika jobbigt som vanligt. Jag hade pulsklockan på mig för första gången på det passet. Ville se om jag jobbade så hårt som det kändes, eller om det fanns lite mer å ta av. Och nog fick hjärtat jobba allt… Maxade ur på 98% av maxpuls på löpstationen. Annars låg jag stadigt runt 95% på de flesta stationer, något lägre på de som mestadels innebar styrka.

På väg hem svängde jag in på ICA för att kocken skulle ha nåt att jobba med medan jag hoppade på trainern och körde 3×10+5 sweetspot/active recovery. Benen var rätt stumma när jag stapplade av efter 60 minuter vill jag lova… Men det var lyxigt att maten var färdig så det bara var att slå sig ner och äta.

Avslutade kvällen med att plugga nån timme innan jag insåg att jag inte längre förstod vad jag lästa och att jag slumrade till mellan var och varannan mening. Då kändes det inte så givande längre.

Upp igen i morse och iväg till gymmet. Ben var ju inte stor idé att köra, fick vara glad att de överhuvudtaget bar mig runt i gymmet. Fokuserade på axlar, rygg och mage.

Vi har skapat en ny rutin när vi har morgongymmat. När vi kommer hem kryper vi ner i sängen och somnar om en stund. Utan att ställa väckarklockan. Såååå skönt! Att det lätt blir lite stressigt när man vaknar igen gör liksom inget, det är skönt ändå.