Igår hade Linda planerat in ett löppass för henne, mig och Marit. Men Linda hade även planerat in tillräckligt med projekt under kvällen för att hålla en normal människa sysselsatt under en veckas tid… Så det slutade med att jag fick sticka ut själv med ”hon med älgkliven” 😛 Jag hade tillbringat eftermiddagen i badhuset tillsammans med mina trollungar, så vi kom iväg rätt sent. Men å andra sidan är det ju typ mörkt dygnet runt, så det gjorde väl ingen skillnad. Utrustade med reflexvästar och pannlampor skuttade vi iväg på pigga ben. Typ 🙂

Nackdelen (eller fördelen, beroende på hur man väljer att se det) när jag och Marit springer själva är att vi har en tendens att dra upp tempot. Marit är ju löparen i sällskapet, så jag biter ihop och håller hennes tempo. Hon tycker att jag verkar pigg och tror att vi håller mitt tempo… Så håller vi på och smyghöjer tempot hela tiden tills båda egentligen tycker att tempot är för högt! Värst är det i slakmotor… Det positiva är ju att det blir bra träning – inget såsande här inte! Igår kändes det riktigt bra. Blev lite lågt med energi mot slutet, men i övrigt helt ok 🙂 Köttbullarna med mos, samt den efterföljande glassen som jag åt i badhuset räckte inte så långt… Vi tog oss 7 km och höll ett godkänt 5:28-tempo på den kuperade slingan.

När jag kom hem blev det lite plankning igen. Det blev inte lika länge som i tisdags, magmusklerna var tydligen lite slitna av nån anledning… Men 3:23 blev det. Idag ska plankanmusklerna få vila lite och så tar vi nya tag i morgon!