Jag har haft det här inlägget på gång en längre tid, men inte riktigt kunnat formulera mig. Risken med sådana här känsliga saker är ju att man trampar folk på tårna. Och folk som kanske känner igen sig lite i det jag nu kommer skriva om är tyvärr ganska lättrampade i all sin sårbarhet.

Min bloggslogan lyder ju ”All träning är bra träning”. Det är nåt vi brukar säga när vi är ute och cyklar i regn och motvind och knappt rör oss framåt, eller ute och ”promenerar längdskidor” för att vi har vallat bort oss totalt. Nu är det ju inte så bokstavligt talat, för det går ju att träna helt åt helskotta fel också och göra mer skada än nytta. Det som jag ser alltmer runtomkring mig (jag vet inte om det blir vanligare och vanligare eller om jag bara har blivit mer uppmärksam vartefter), är att så många verkar hamna lite snett med sin träning och sin kost. För att uttrycka det milt. Man hör allt oftare talas om Ortorexi som en ny folksjukdom. Det drabbar ofta folk som tränar för att ”se bra ut” istället för att må bra. Det är ett väldigt farligt mål. För såg du inte bra ut innan i dina egna ögon, så är risken ganska liten att du någonsin kommer se tillräckligt bra ut…

Har du på sistone känt ångest över att du ätit något onyttigt? Utesluter du fler och fler livsmedel som du tycker om, bara för att de är ”dåliga”? Tränar du mer och mer och får dåligt samvete när du inte hinner köra ett pass som du hade planerat? Hoppar du över vilodagar, eller ”tar bara en powerwalk” när du egentligen borde vila? Undviker du att sätta dig i situationer där du inte kan kontrollera vad du äter?

Känner du igen dig i något av ovanstående så snälla, tänk till. Träning ska vara roligt och hälsosamt, mat ska vara gott och ge kroppen energi! Inget är så onyttigt att du aldrig kan äta det och inget är så nyttigt att du kan äta det jämt…

Ett tips är att gå in på den här sidan och svara på några frågor för att se om du ligger i riskzonen för ortorexi. Men var ärlig, annars kan du lika gärna strunta i det…

Här är mitt resultat:

Puss på er!