Då var premiärdagen avklarad! Är jag nöjd? Jo faktiskt. Ganska iallafall utifrån givna förutsättningar. Dvs att jag har tränat för dåligt på sistone pga andningsbesvären. Men jag ska väl ta det från början.

Startade dagen tidigt (strax efter 6), vaknade utvilad innan klockan ringde. Har sovit som en gris, med öronproppar i natt. Vilket tydligen var tur eftersom det hade varit ett jäkla liv på vägen utanför mitt i natten. Men vilket härligt väder! Redan vid halv sju var det ju supervarmt och gött ute. I like! Satt ute och käkade frukost. Sen var jag tvungen att ta tag i dagens stora nöt – tempo- eller linjehoj? Det är ju en tempoetapp och jag har tempocykeln med mig, alltså borde svaret vara givet. Men eftersom jag knappt har kört på den + att banan avslutades med en lång seg backe, så var jag osäker på om jag skulle tjäna så mycket på att ta tempocykeln. Stack ut en sväng för att testa backen med tempohojjen. Konstaterade ganska snart att jag inte är tillräckligt hemma på växlarna för att jag ska känna mig bekväm. Risken är stor att jag skulle växla åt fel håll mitt i backen när hjärnan är kokt. Så jag bestämde mig för att ta linjecykeln ändå. Den vet jag var jag har och jag vet hur jag växlar utan att behöva använda huvudet. Dessutom var det ju premiär på startramp, så jag hade tillräckligt med mentala påfrestningar ändå. Risken var att alla negativa mentala grejjer skulle väga över mot den mentala fördelen man har med att man KÄNNER sig snabbare på tempocykeln.

Det var skönt att vara ute i god tid och fixa med allt i lugn och ro. Kl 9 började de första starta, så vi gick ner och kollade lite för att jag skulle få se hur det såg ut i startområdet med rampen och sånt. En stund senare gick vi tillbaks till husbilen och jag började värma upp på trainern. Jag hann sitta ca 30 minuter innan resten av tjejerna kom. De hade en 50 minuters cykeltur hit, så de var mer eller mindre klara. Vi pratade och peppa lite innan vi rullade iväg mot starten. Camilla var först ut som nr 10 och jag efter henne som nr 20.

Starten gick bra och jag gick säkert ut lite för hårt, men planen var att hellre krokna i backen än att komma i mål med krafter kvar. Missade en del i vändningen, då jag trodde att vi skulle vända i korsningen, men i själva verket skulle vi vända före korsningen. Kom för fort, fick lättare hjärnsläpp, bromsade för mycket och tappade lite för mycket fart. Ingen större skada skedd, men ändå. På väg tillbaks började det kännas lite tungt, men huvudet var med och jag lyckades pressa på skapligt trots sandpappret i munnen. Enligt min gps låg tempen på ca 30 grader… Strax före kurvan blev jag omkörd av tjejen som startade bakom mig. Det kändes som att jag tog kurvan rätt bra (åtminstone för att vara jag) och fick med mig en del fart in i backen. Inte så mycket som jag hade önskat, men ändå helt ok. Backen gick rätt bra, jag tappade lite tempo och blev tvungen att växla ner ganska tidigt, men jag gick inte helt stum och lyckades ändå få upp farten en del på krönet. Jag slet rätt bra de sista hundra metrarna in i mål. Det kändes som om det brann i lungorna, men jag kunde andas och benen fick sitt syre, så allt var frid och fröjd.

Den officiella tiden blev 6.26,6 (1.05,7 efter Sara Olsson som vann) och räckte till en 51:a-plats. Av 67. Inte så mycket att hänga i julgranen kanske. Men jag kan komma på väldigt många positiva saker med dagen, vilket känns kanon! På rak arm kommer jag på de här, helt utan inbördes ordning:

• Jag startade
• Jag fullföljde
• Jag tog ut allt vad jag hade (jag hade för 17 gubbar den högsta uppmätta pulsnoteringen någonsin – 205 slag/min!)
• Jag kom inte sist
• Jag var dessutom en av få med linjecykel (om det nu spelade någon roll)
• Min kropp fungerade – jag fick luft trots maximal ansträngning, mina ben trampade och mitt huvud ville ge allt

Ja, det var väl det tillsvidare. I morgon är det en ny dag, då ska kroppen hålla rätt mycket längre…

Eftersom jag inte har lyckats ta några kort idag, så får ni hålla tillgodo med mina högintressanta Garmin-kurvor 😉

Ja det här var vad jag hade i benen idag. Såhär på efterhand hade jag kanske kunnat pressa lite mer, men just då kändes det tillräckligt
Man ser rätt tydligt var vändning, kurva och backe var…

Som sagt, jag meskörde inte alltför mycket iallfall…