Hur hungrig kan man bli egentligen? Sen jag kom hem från Tjörn har jag tillbringat större delen av min tid med att äta på nåt. Jag äter mat så jag blir proppmätt, sen dröjer det inte mer än nån timma innan det börjar kurra i magen igen. Förbränningen är på topp och kroppen försöker suga i sig allt. För trots att jag mosar i mig mat så sjunker vikten. Inte jättemycket, men hade jag ätit såhär mycket mat och annat i normala fall så hade jag definitivt gått upp i vikt!

Nu är två dagars mat&vila över, ikväll ska det cyklas igen! Jag är rädd för att ”ensam i vinden” inte kommer kännas fullt så inspirerande som ”tillsammans i klunga”… Men som Perra skulle ha sagt: ”Rötterna blir starka när det blåser”.

Nä, nu är det lunchdags…

Jag förstår precis hur han känner sig…