Igår gjorde jag någonting som jag i stort sett aldrig gör. Jag åkte till gymmet kl 18 på kvällen. Enda gången jag gör det annars är när jag ska vara med på något pass, vilket inte är särskilt ofta. Men jag åker ALDRIG dit för att gymma vid den tiden. Av den enkla anledningen att det är som mest folk där. Jag har inget emot folk i vanliga fall, men när jag ska träna vill jag träna. Jag har inte tid att vara social till höger och vänster. Och jag vill definitivt inte vänta på utrustning. Jag vill köra mitt pass som det var tänkt, utan att vara i vägen eller störa mig på andra som är i vägen. Men det gjorde jag alltså igår. Jag tyckte det var ok eftersom jag bara behövde roddmaskinen (vilken det inte direkt brukar vara slagsmål om), en pinne och en boll (inte heller hårdvaluta). Dessutom skulle jag ju få sällskap av mina Gringos Marit och Linda (nej de är varken utländska, främlingar eller män, men de är mina gringos ändå). Vi barrikaderade bottenvåningen på gymmet, där fick vi vara ifred med våra knasigheter. Och knasigheter blev det. Så skrattmusklerna fick sig en extra omgång också. Det tog lite längre tid än vanligt, men det var också mycket trevligare än vanligt. Hann lagom träna färdigt innan det var slut på det roliga och jobbtelefonen ringde.

Jag introducerar Marit i pinnarnas värld…

Linda har lite väl mycket testosteron i kroppen