Ett lagtempo brukar ju vanligtvis kräva att man är minst två som cyklar tillsammans. Idag hade jag inget lag, så jag fick snällt hålla tempot uppe själv. Bitvis gick det bra. Bitvis sämre. Jag hade planerat att köra ett pass på trainern. Hade hittat ett på trainerroad som hette University och som skulle simulera lagtempo på fyra cyklister. Kanon tyckte jag. Tusan vad jobbigt det var… Efter 40 minuter bröt jag, grymt missnöjd med mina lagkamrater, då det bara verkade vara jag som gjorde allt jobb! Istället tog jag med mig crossen ut i det underbara vårvädret, och körde de resterande 50 minuterna av lagtempot tillsammans med vårvindarna. I början tyckte jag att vi hade ett riktigt bra samarbete, och jag började fundera över varför jag inte hade kört ute redan från början. Sen hände något, typ allt bränsle tog slut utan förvarning samtidigt som jag vände upp i motvinden. Oj, vad trött jag blev. För att inte tala om hungrig!! Det som gjorde att jag höll uppe tempot skapligt på hemvägen var tanken på gårdagens pizzarester som väntade på mig i kylen hemma. Totalt 90 minuter ”lagtempo” avklarades iallfall och imorgon är det en såndär välbehövlig vilodag igen.

I övrigt har jag varit grymt effektiv idag. Förutom träningen, så har jag gått två härliga långpromenader med Milo i vårsolen. Jag har dammsugit (nästan hela huset, jag var tvungen att ta en kaffe/bloggpaus nu). Racern har blivit putsad. Crossen har blivit putsad och blivit av med dubbdäcken. Jag har tvättat och plockat grejer efter tjejerna. Trots det har jag hunnit slappa en del också. Effektivitet är mitt andra namn. Ibland.

Jo, idag var jag tvungen att ha en hink bredvid trainern. Just in case…

Däckbyte