Men hellre det än tvärt om!

Jag har lyckats följa träningsschemat såhär långt denna veckan, trots ett fullspäckat vardagsliv och beredskap på jobbet. Det känns bra!

Tisdag och onsdag var det två olika Sufferfest-filmer som stod på schemat. Tillsammans med uppvärmning och nedvarvning var planen totalt 90 min per dag. Dock har jag alldeles glömt bort hur man använder pannbenet nu efter sjukfrånvaron. Det är egentligen den enda riktiga skillnaden jag känner. När jag kommer upp på 196 i puls i topparna är det jobbigt. Riktigt jobbigt. Och både tisdag och onsdag hade jag fått tagit kvastbilen om det hade varit på riktigt… Inte för att det har blivit direkt dålig träning för det. 75 min i tisdags, varav 52 min var Sufferfest. I onsdags blev det ”bara” 60 minuter, varav 45 var Sufferfest. Jag hade kunnat dragit ner intensiteten och fortsatt. Eller så hade jag nog kunnat fortsätta ändå. Men jag VILLE inte. Så jag slutade.

I går lyckades jag klämma in de tre pass som var planerade för att få en vilodag idag. Började dagen med ett sweetspot-pass på trainern kl 05:00. Skönt! Direkt efter jobbet blev det ett pass styrketräning med mamma. Mer instruktion än träning, men jag passade på att köra lite ben och annat. Sen kom Linda förbi och vi sprang en 5km-runda i riktigt hyfsat tempo. Lite öm i fotlederna ibörjan, men det gav sig ganska snabbt som tur var!

Men idag är det FREDAG!! Och vilodag – ska bli skönt att ta det lite lugnt, benen känns tunga idag…

Svettiga brudar efter kylig löpning