Det går ingen nöd på oss här i Benicassim. Om nu någon trodde det… Solen skiner (inte från klarblå himmel, men den skiner) och vi har det riktigt gött! Dagen inleddes med frukost (såklart!) och fortsatte med att bygga ihop cyklar för att sedan ta ett rullpass för att kontrollera att allt satt där det skulle. Vi hann ändå med en nästanklungkrasch när en mötande gubbe fick syn på en parkering och gjorde en vänstersväng precis framför oss. Det gick bra. Avslutade med en genomslagspunka (inte jag för en gångs skull), några hundra meter från hotellet.
Efter det var det dags för lunch, solstolshäng och tortyrmassage av mina ben (tack Sara!) innan dagens andra pass startade. Bergstempo stod på tur. Värmde upp med en lång serpa uppför och utför innan vi ställde oss på ”startlinjen”. 7,8 km med ca 5% lutning och start med 1 minuts mellanrum. Det kändes oväntat bra. Knäet kände jag inte av alls på väg upp, jag försökte hålla lite koll på effekten för att se att jag inte mesade eller brände mig för tidigt. Jag var rätt tungandad när jag kom upp, men benen kändes ändå skapligt fräscha. Saras omilda behandling gjorde susen för misskötta ben! Snitteffekt uppför backen blev 212W och tiden ca 24,5 minuter. Dessutom upptäckte jag när jag laddade in passet att jag någon gång under eftermiddagen hade ökat på min maxeffekt för i år med sisådär 150W (kan det verkligen stämma, jag vet inte ens när jag skulle ha gjort det?) och nu är mitt rekord alltså 847W!
Efter att vi stått och pratat vid toppen stelnade mitt ben till och knäet började kännas lite ledset, så jag tog kortaste vägen hem för att inte riskera att inte kunna cykla imorgon. Det var rätt skönt att komma hem och duscha och stretcha i lugn och ro före kvällsmaten.
Nu drar det ihop sig till sovdags, men först lite bilder från dagen!

