Cyklig påskhelg

21 måndag Apr 2014

Posted by almsan in CK08 Ride of Hope, Cykling, Distanspass, Foton, Intervallpass, Noracyklisterna

Etiketter

distanspass, klungkörning, Noracyklisterna, nybörjargrupp, påsk, solsken, träningstävling

Den här påskhelgen har faktiskt bestått mer av cykling än av mat. Inledningen med torsdagens intervaller i spöregnet var väl inget att hurra över, men sen har det bara blivit bättre!

På Påskafton stack jag ut ensam på morgonen och körde ett intervallpass. Vi skulle få främmande till lunch och att tro att man ska ut och köra accelerationer efter påskmaten var ju inte ens att tänka på… Det var disigt och kyligt ute när jag stack iväg, men det blev bättre och bättre och sista halvtimmen hemåt hade jag härlig strålande sol i ansiktet. Bra pass, om än lite för kuperat för accelerationsträning. Men jag ryckte i roten på backar, i toppen på backar, mitt i backar och på väg nerför backar. Så nu kan jag det… Dock hade jag lyckats programmera in 3 set med 8 intervaller istället för 4 set. (Någon dold tanke med det?) Så sista 8×6’/54′ fick jag hålla ordning på manuellt genom att trycka på varvknappen. Inte optimalt samtidigt som man ska försöka maxa. Speciellt inte när huvudet och benen börjar bli rejält trötta. Men jag lyckades skapligt ändå. Påskmaten satt precis där den skulle sen!

Igår, på Påskdagen fick jag sällskap av 5 andra Noracyklister på distansrundan. Det var kul att tre av dem har varit med i nybörjargruppen under hösten och vintern och nu vågade sig på att följa med. Vi har haft lite problem tidigare år med att vi är ett halvstort gäng som sticker ut och kör distanspass (läs snabbdistans) där alla går på rött. De som inte är vana att köra i klunga, eller inte tycker sig vara tillräckligt snabba, de kör själva en och en. Och alla som har kört i bra klunga vet ju hur roligt det är! Därför startade jag nybörjargruppen så att fler skulle få lära sig klungkörning och sådeles våga sig med ut på distanspassen. Som vi dessutom har lyckats få till i mer ”fart efter kamrat”-tempo. Det går åt rätt håll även för oss!

Och igår fick vi en såndär riktigt härlig propagandacyklingsdag. Solen sken från klarblå himmel. Jag premiärade i kortbyxor (och mot slutet också kortärmat). 1½ timmes cykling till fikat, där vi tränade lite på att ligga på rulle och att våga ligga närmare kompisen bredvid. Efter fikat delade vi på oss, så de som inte har hunnit cykla så mycket i år åkte kortaste vägen hemåt och jag och Leif körde vidare över Gusselby-Storå-Fanthyttan och hem. De där sista milen gjorde susen för att knäcka mina ben. Leif var förkyld och skulle inte köra så hårt… Sista timmen körde jag själv och passade på att trampa ur det sista uppför Klackabacken. Man vill ju inte gärna komma hem med fräscha ben efter 4 timmars cykling (som om det skulle hända).

Idag ser det också väldigt lovande ut för en finfin cykeldag. Om ca 40 minuter ska jag hämta upp Ann-Britt och vi ska rulla mot Vallentuna för att köra CK08 Ride of Hopes träningstävling för tjejer. Solen är på väg fram och det lär bli kortkort idag också. Rapport från dagen kommer troligtvis ikväll.

Ett kärt återseende

13 söndag Okt 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykling, distanspass, Eskilstuna, familjen, fincykling, husbil, klungkörning, landsväg, minnen, sol, SubXX, Vilsta

Helgen har bjudit på inte bara ett kärt återseende, utan flera stycken faktiskt! I fredags packade vi in familjen och cyklarna i husbilen och rullade till Eskilstuna. Och där kom det första kära återseendet. Inte för att jag hann se så mycket av de delarna där jag tillbringade mest tid under mina drygt tre år i Eskilstuna, men det finns ändå så många minnen därifrån. En del lite dimmigare än andra kanske…

Det kära återseendet nummer två (som egentligen var flera stycken på en gång), var när vi hade checkat in på Vilsta sportcamping och jag fick sticka ut och cykla tillsammans med ett gäng starka brudar, i form av flera SubXX Team Naturelle:or. Vi tog en runda på ca 5 mil i det härliga höstvädret. Fantastiskt! Och redan där började det kära återseendet nummer tre komma krypande. Kvällen bjöd på tacobuffé, flera SubXX:or som rullade in och en väldans massa babbel och skratt.

Fredagsmys med obligatorisk tacobuffé

I lördags morse var det uppställning för fotografering kl 8:30. Stackars fotografen som skulle försöka få ordning på alla fnittriga brudar som hade åsikter om allt från hjälm på/av, glasögon på/av, placering, formationer, cyklar åt rätt håll osv osv. Men han gav inte upp, utan vi fastnade tillslut på ett par bilder… Sen rullade vi ut i två grupper för några timmars cykling. Luften var crisp och vinterkläderna satt inte i vägen. Vi tog det lugnt, tog låååånga förningar och pratade oss igenom 9 mils helt underbar cykling. Där slog det kära återseendet nummer tre till med full kraft! Det är ju såhär det ska kännas att cykla!! Det är ju hur roligt som helst. Det måste inte alltid vara full fart ända in i kaklet, med mjölksyran sprutandes ur öronen. Man kan ta 3 timmar på sig på 9 mil, cykla säkert och snyggt, utan att för den skull vara tvungen att cykla snabb. För då hinner man ju umgås hur mycket som helst, och känna sig stark trots att man är som svagast just nu. Åh vad jag ska ta med mig de här dagarna in i vintermörkret!

Foto: Christer Dahlin

Snart dags för cykling

Camilla N var dagens mest påpälsade cyklist 😉

Vad mer kan man önska?!

Camilla T och Cissi njuter in i det längsta

Sen var det dags för SISU-utbildning

Delar av vårt härliga Sub8-gäng! De flesta verkar vara lika pigga som jag var…

Lördagen fortsatte med lunch, grupparbeten och SISU-utbildning, årsmöte (nu är vi en cykelklubb på riktigt!!), Italiensk buffé och Inför-Vättern-möte med Sub8-teamet. Ögonen gick i kors på riktigt innan jag trillade i säng, för att orka upp igen på morgonen och stå redo med cykeln kl 8.30.

Dagens cykeltur blev en repris på gårdagen. Något fuktigare luft, dimma och lite kyligare. Men i gengäld körde vi en lite mer kuperad vända (lite mer som här hemma), så man höll värmen ändå. Dagen avslutades med lunch och hemfärd. Veckans inlämningsuppgift är inlämnad (med hela 2 timmar tillgodo!) och nu är det verkligen dags att sova…

Nattinatti!!

Ride of hope etapp 4

06 tisdag Aug 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Motionslopp

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykling, distanspass, klungkörning, landsväg, Ride of Hope, sol

Mellanlandar hemma i Gyttorp efter dagens 17 mil mellan Skövde och Örebro. Blev bortskämda med lasagne och kanelbullar hemma hos mamma och pappa. Lyx! Nu ligger jag och njuter av att jag alldeles strax ska släcka lampan och sova skönt i min alldeles egna säng. I ett svalt och skönt sovrum. Men först en liten sammanfattning av dagens etapp såklart…

Starten i Skövde

Vi startade alltså i Skövde i morse. I dag valde vi faktiskt att starta i den lite lite lugnare gruppen, som kör full fart på platten men tar det lite lugnare uppför och väntar in efter korsningar. Precis vad mina ben behövde! Det börjar bli tillräckligt jobbigt ändå, såhär när man redan innan start har ca 48 mil i benen. Mitt högerknä kinkade lite i går kväll och även nu på morgonen. Det blev dock bättre under dagen, så länge jag inte pressade på alltför hårt. Märkte också att det blev bättre när jag var noggrannare med rundtrampet och inte bara pressade på med låret. Lätt att glömma när knopp och kropp börjar bli slitna.

Fram till första depån gick det ruskigt snabbt. Påfyllning av vätska och energi. Kissade. Drog upp byxorna innan jag reste mig upp och tillbringade sedan resten av stoppet med att rota runt i cykelbyxorna efter ormbunksrester som fastnat både här och där.

Depåstopp 1

Stopp två (frivilligt lunchstopp) hoppade vi över. Tog en lite kortare paus för att peta i oss lite energi bara innan vi körde på igen för att ta oss an dagens enda riktiga backe. Ingenting mot igår, men visst kändes det i benen. Hade några små dipper innan depå tre, men de satt som vanligt mest i huvudet.

Improviserat depåstopp på Statoil i Gullspång

Tredje stoppet var i Svartå, fem mil från Örebro, så då var vi ju praktiskt taget hemma. Pratade med några Örebrocyklister som kommit dit för att möta upp de grupper som inte kände sig säkra på vägen in mot Brunnsparken. Efter den depån gick tempot ner avsevärt, då det blåste på riktigt ordentligt på närkeslätten. Kraftig mot- eller kantvind hela vägen hem. De flesta var rätt trötta, men vi var vid gott mod och fram kom vi ju tillslut idag också.

Depåstopp 3 i Svartå

Hela gänget i mål i Brunnsparken

Ride of hope etapp 3

05 måndag Aug 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Motionslopp

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Barncancerfonden, cykling, distanspass, klungkörning, landsväg, Ride of Hope, sega ben, sol

Dagen började med MC-poliseskort från hotellet i centrala Göteborg, till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, där starten gick. Jag hade bestämt mig för att köra med en lite lugnare grupp idag. Dels för att mina ben fortfarande kändes ruskigt sega, och dels för att dagens etapp är den mest kuperade etappen och på pappret den tuffaste. Jag vet inte vad som hände där i startområdet. Men jag vet att när det gäller cykling så glömmer jag ungefär lika fort som när det gäller att föda barn. För av någon anledning körde vi ändå med snabbgruppen. Vilket jag ångrade många gånger, framförallt under första tredjedelen av dagen.

Vid starten i Göteborg

Dagens banprofil

17 mil är långt. Jag saknade den fina klungkörningen som jag har blivit bortskämd med i SubXX. Idag var vi fler igen och dragspelseffekten kommer som ett brev på posten. Vi körde dessutom i äkta H40-stil. Stå på uppför, tvärnita i korsningar för att sedan ge full gas för att hänga av de som är längst bak. Men man kan inte säga annat än att det ger bra träning.

Efter första depån (i Alingsås) så var det inte fullt så backigt längre. Åtminstone inte branta backar. Uppför gick det väl i stort sett hela tiden, om man tittar på banprofilen. Men slakmotor är trevligare. Vinden i ryggen och hej vad det gick! Långa sträckor var ren njutning. Sista 4 milen, efter depån i Falkenberg försvann snabbt och lätt, men det var riktigt gött att rulla in under målportalen när vi kom fram till Skövde.

Depån vid Lidl i Alingsås

Tommy ser lätt vilsen ut

Servicebilen servicebilen, kom…

Efter målgång i Skövde

Imorgon SKA jag köra i den liiiite lugnare gruppen. Då är det rätt platt, förutom en brant och rätt lång backe förbi Rudskoga. Sen blir det en mellanlandning hemma i den egna sängen, innan äventyret fortsätter.

Ride of hope etapp 2

04 söndag Aug 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Motionslopp

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Barncancerfonden, cykling, distanspass, klungkörning, landsväg, Ride of Hope, sol

Om gårdagen var jobbig och slitig med usel klungkörning, så var dagens etapp raka motsatsen. Värmen höll sig på en lite mer lagom nivå, vinden hade vi till och från faktiskt även i ryggen, klungan var mindre och med några få undantag så fungerade klungkörningen toppen! Större delen av turen var ren njutning. Jag hade en liten svacka efter Varbergsdepån när det var ryckig körning på cykelbanor som gjorde att mina ben började krokna lite. Men när vi väl kom ut på landsvägen igen och jag petade i mig en gel, så vände allt och flöt på lätt hela vägen in i Göteborg.

Jag höll dock på att göra en snygg vurpa när vi skulle rulla iväg efter en kisspaus. Hade klickat i fötterna, vridit styret och lyckats lirka in foten på fel sida om hjulet. När jag försökte rulla iväg och vrida tillbaka styret tog det tvärstopp och jag klappade knät i styret. Tappade helt balansen och höll på att gå i backen. Troligtvis mer smärtsamt för egot än för kroppen. I ren panik lyckades jag ändå göra någon form av bunnyhop och rulla iväg med hjärtat i halsgropen.

Vid starten i Halmstad

Titta havet!

Depån i Varberg

Varberg

I Kungsbacka bjöds det på pannkakor

Depån i Kungsbacka

Vätternrundan 2013 – en osannolik historia

16 söndag Jun 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Motionslopp, SubXX

≈ 1 kommentar

Etiketter

klungkörning, punktering, sol, SubXX, Vätternrundan, VR

Ja vi kan ju lätt konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig… Blandade känslor inför min tid på 8 timmar och 50 minuter är bara förnamnet. Men vi tar det från början.

I fredags kväll samlades i stort sett hela SubXX för pastabuffé och försnack. Stämningen var upprymd och förväntansfull och i vissa fall rätt nervös. Vi gick igenom upplägget igen, det delades ut namnlappar och tidsplaner. Sen gick jag hem för att få en skön natts sömn innan det var dags att samlas vid starten kl 9.30 på lördagen.

Eftersom Per startade redan 5:26 på morgonen, så irrade jag omkring ensam i husbilen från typ 7 på morgonen. Jag hade förberett allting redan kvällen innan, så jag hade lite för mycket tid över kan man säga. Peppade igång med musik på hög nivå och stämningen var på topp. Strax efter halv 9 rullade jag iväg till starten. Kunde ju lika gärna hänga där, som att hänga här alldeles ensam. Tjejerna droppade in en efter en. Stämningen växlade mellan uppsluppen och sammanbiten och det småfixades med cyklarna. Den stora frågan bland många var som vanligt: ”Vad ska du ha på dig?” Tur att man är varmblodig av sig och sällan behöver fundera så mycket över klädfrågan.

10:06 rullade den snabbaste, snyggaste och mest väldoftande tjejklungan iväg från starten i Motala. Mot-/kantvinden var tuff, och det gick rätt ryckigt bitvis. Det var många som kämpade för att hålla upp hastigheten när de kom längst fram. VI hade sagt innan start att vi skulle ta det ”lugnt” och inte få panik om hastigheten låg under 36 km/h de första milen eftersom det var så tuff vind. Vi räknade kallt med att köra in det på väg från Jönköping.

Redan efter Gränna (eller var det kanske ännu tidigare?) började vi tappa folk. Jag kände mig pigg, men såg fram emot körningen upp från Jönköping. Efter 7-8 mil nånting kände jag att mitt bakhjul började vobbla. Tittade ner och ser att det är tvärplatt. Jaha, bara att vika ut och se alla mina teammates susa iväg…

Här var jag fortfarande med i klungan! (www.eskillago.wordpress.com)

Förflyttade mig själv och cykeln över vägräcket och stod en stund och fnurlade lite i solen. Skulle jag bryta? Skulle jag cykla vidare? Konstaterade att hur som helst lär jag ju byta punkan och rulla vidare till en depå. Jag är inte särskilt snabb på slangbyte, så jag tog det med ro. Vid en närmare inspektion visade det sig att det var en trasig säkerhetsnål från någons nummerlapp som hade gått rakt igenom däcket och slangen… Vad är oddsen på det?! Det tog säkert 5 minuter, men vad gör väl det när man ändå ska hålla på och cykla hela dagen? Jessica, som hade släppt tidigare kom förbi, stannade en stund och konstaterade att jag skulle komma ikapp henne, så hon körde vidare. Med hjälp av kolsyrepatronen sköt jag bort gängtejpen från ventilförlängaren. Bra där… Fick iallafall i skapligt tryck i däcket och gjorde mig redo för avfärd igen. Då hoppade kedjan av. Prioriterade snabbt framför snyggt och rullade sen iväg, med fingrarna täckta av olja.

Hängde på Ride Of Hopes 8:30-klunga och fick en fin resa till vår langningsdepå i Bankeryd. Där möttes jag av Elna och BrittMarie som servade med vatten, smågodis och peppning. Fiona satt i diket och mådde dåligt. Anna stod med kramp. Men stämnningen var ändå bättre än väntat. Vi bestämde oss för att vänta in Jessica, som inte hade orkat hänga på när jag rullade förbi henne, och sen fincykla i bekvämlighetstempo in i mål. Trots allt var ju vädret kanon, och cykla är ju kul, så jag släppte alla prestationskrav och så cyklade vi iväg igen. Annas kramp släppte tyvärr inte, utan hon blev tvungen att bryta i Fagerhult. Och så var vi bara 3 subbor kvar. Fiona blev blekare och blekare och mådde inte alls bra, så i Hjo kastade även hon in handduken. Då hade Jessica återfått krafterna med besked och vi hängde på en blandklunga som hade efter vägen. Det var bland annat cyklister från Happy MTB och CK Lunedi, och lite annat löst folk. Så då var det bara att gasa på igen. Vi körde på en riktigt bra belgisk kedja hela vägen in i mål. Jag hade en liten mental svacka mellan Askersund och Medevi, men i övrigt kände jag mig stark och pigg hela vägen. Åtminstone såhär i efterhand… Ingen mjölksyra, ingen kramp. Lite trött i ryggen på slutet, men inget oöverkomligt.

Det var inte utan att man blev lite gråtmild när jag och Jessica gick över mållinjen sida vid sida.

Att sen världens bästa Linda hade släpat med sig hela familjen till Motala bara för att agera hejjarklack åt mig och Per – det är kärlek det! Jo, mamma och pappa var ju också där och hejjade, men det är lite mer som en plikt. 😉 Stort tack för alla glada tillrop från er allihop!

Såhär dagen efter är det lite blandade känslor. Jag är jättenöjd över att ha bättrat på mitt PB med 55 minuter, jag är stolt över att jag fortsatte cykla trots punkan, jag är nöjd över att jag fick en trevlig cykeltur där jag kände att jag var med och hjälpte till hela vägen och ändå kände mig stark. Men. Samtidigt känns det ju väldigt tråkigt att jag inte fick chansen att gå i mål med de andra tjejerna, för hade det inte varit för punkan så är jag helt övertygad om att min tid i mål också hade varit 8:17. Å andra sidan betyder ju det bara att jag måste åka igen nästa år. Och då på under 8 timmar…

Otrogen

28 tisdag Maj 2013

Posted by almsan in Cykling, Noracyklisterna

≈ 1 kommentar

Etiketter

klungkörning, Lindecyklisterna, motvind, Noracyklisterna, sol

Man kan ju tycka att tre stycken är ungefär vad en flicka klarar av att hantera samtidigt. Men ibland vill man ju testa nåt nytt, eller hur? Idag kände jag mig lite äventyrlig och passade på att köra ett pass tillsammans med Lindecyklisternas 30+ klunga. Än så länge är jag inte medlem där, men det får det bli ändring på snart. Är jag med i tre cykelklubbar, så kan jag väl vara med i fyra?

Sju stycken var vi iallafall i vår grupp. Sällskapet lämnade inget övrigt att önska. Sex stora starka grabbar, med breda ryggar och på stora cyklar. Perfekt för lilla mig att gömma mig bakom när vindarna motarbetade oss.

På utvägen körde vi belgisk kedja. Det var riktigt jämn och fin körning, trots att det var kraftiga vindar som skakade om cyklarna rejält. Full fokus var det som gällde. Konstigt nog hade jag inga problem med vinden, jag kände mig pigg. Ända tills jag inte kände mig pigg längre. Efter knappa 4 mil vände vi hemåt igen och började köra lagtempo istället. Då hade man ju trott att vi skulle ha medvind hela vägen hem. Lååååång näsa. Och där tappade jag nappen. Hade sett fram emot lite finåkning på vägen hem, och så blåser det sida mot helt plötsligt. Var inte med riktigt efter vändningen och tappade hjul direkt. Upptäckte till min förvåning att benen inte alls var med längre. Fick bita i det sura äpplet och hojta ”dämpa”. Klämde i mig en gel för sent och tuggade styrlinda en stund innan jag kom tillbaks igen. Fick smita undan en förning, men sen återvände krafterna så sakta. Valde dock att inte ta så långa förningar, hade inget mer att fylla på med och jag ville gärna ta mig hem.

Totalt blev turen nästan 8 mil, med drygt 36km/h i snitt. Tänk vad fort det hade gått om det hade varit vindstilla… Men det kommer det väl aldrig någonsin mer bli, så så kan man väl inte ens räkna.

Dagens utmärkta sällskap

Nu är det färdigcyklat

19 söndag Maj 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, Motionslopp, SubXX

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

klungkörning, Roslagsvåren, SubXX

Veckan har bjudit på nästan 37 soliga härliga cykelmil. Så nu känner jag mig väldigt nöjd för den här veckan. Nästa vecka blir det nog inte jättemycket cykling. Mina privata delar och min sadel lirar inte alls särskilt bra just nu. Nya sadeln som jag köpte igår funkade fint idag, sittbenen mådde bättre. Tyvärr har jag fått inflammerade hårsäckar som inte gillar att jag sitter och skaver i sadeln 30-40 mil i veckan… Så nästa vecka ska jag försöka satsa på lite mer löpning och kanske lite annat smått och gott. Åtminstone i början av veckan.

Idag körde jag Roslagsvåren i Stockholm tillsammans med 11 andra SubXX:or från vår Sub 9-klunga. Per körde också med oss, han fick agera grindvakt. Ända tills hans fälg, ca 3 mil från mål, gick sönder och han fick åka servicebil till målet. Trist!

Vi gick ut som vi brukar göra, med ryck och slit. Efter en stund röt Susanne till åt oss att vi var tvungna att hålla koll på hastigheten och hur vi körde. Sen gick det genast mycket bättre. Till och från hade vi riktigt fint flyt idag – faktiskt större delen av banan. Vi körde kontrollerat och bra, även om vi fortfarande har saker att jobba på innan det blir perfekt. Mot slutet började de flesta blir rätt sega verkade det som. Vi hade tappat tre stycken och var bara nio som gick runt i klungan. Jag började gå lite tom på energi och började känna efter hur trött jag var. Inte bra. Men det var ju inte så långt kvar, så det var bara att försöka lägga de tankarna åt sidan och trampa på. Och vips så var vi i mål! Sluttid 3:55 nånting. Inte så jättefort, men fortfarande bra känsla inför Vättern!

So far so good

14 tisdag Maj 2013

Posted by almsan in Cykling, Foton, SubXX

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

klungkörning, Sub9, SubXX, Tjörn

Äntligen hemma igen efter ytterligare en vända på västkusten. Den här gången var det kurs i Göteborg. Att sitta still och lyssna i två dagar var nästan jobbigare än att sitta på cykeln i fyra dagar.

Sista dagen på Tjörn knöt verkligen ihop säcken. Allt började falla på plats och nu ser jag verkligen fram emot Vätternrundan. Det känns skönt att man känner att man kan lita på varandra, att man vet hur de andra tjejerna cyklar, att vi får växlingarna att flyta mjukt både när vi tokkör och när vi tar det lugnare. Känslan är riktigt bra helt enkelt. Det är inspirerande att köra tillsammans med så många grymt starka tjejer!

Än så länge har jag fått ihop 248 mil på cykeln (utomhus) i år. Varav 42 cyklades nu i helgen. Och mer lär det bli. I helgen blir det dubbla motionslopp. På lördag är det Engelbrektsrundan i Norberg och på söndag är det Roslagsvåren i Stockholm. Ännu mer SubXX-cykling. Me like!

De flesta SubXX:or som var med på Tjörn (+ våra vägvisare/hangarounds)

Taktiksnack

Sub 9 in action

Snygga Sub9-klungan

On top of the world

11 lördag Maj 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Intervallpass, SubXX

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

klungkörning, lagtempo, SubXX, Tjörn

Med risk för att verka mentalt instabil och allmänt förvirrad, med tanke på skitbenen jag drogs med igår… Men såhär kändes cyklingen idag:
Om jag får hålla mig frisk och fortsätta träna och får ta med mig de här kanonbenen jag hade fått tag i idag, så tror jag faktiskt att 8:15 runt Vättern är ett realistiskt mål. Sen kan mycket hända på vägen som man inte kan styra över, men det är en annan femma. Jag vet att jag kan, det är huvudsaken.

Idag har vi kört lite olika lagtempoövningar. Allt för att träna upp både fart och teknik, samt träna på hur vi ska agera om det blir luckor etc. Fantastiskt skön känsla att susa fram i ett riktigt bra samarbete i 40 km/h. Sen finns det fortfarande mycket kvar att önska när vi kör långsammare… Jag vet själv med mig att jag är orutinerad på klungkörning, det blir ju gärna så när man inte har en stor cykelklubb att träna med. Men jag lär mig hela tiden och försöker ta till mig av alla tips och råd.

Nu är det bara en cykeldag kvar innan det bär av hemåt igen och benen ska få lite välförtjänt vila.