För att inte tala om ett väldigt jobbigt avslut på helgen! Men nu kan jag titulera mig Klubbmästarinna i linje, i D30. Det var inget mördande motstånd… Vi var två damer på startlinjen åtminstone, en i D30 och en i D40.

Damerna startade tillsammans med motionsklassen, som idag bestod av 10 herrar. Per körde motionsklassen och han gjorde det till sitt mission att hålla uppe tempot. Under första varvet funderade jag allvarligt på att skjuta honom… Som tur var hade jag inte ens en kolsyrepump att kasta efter honom, så jag nöjde mig med att försöka bita mig fast vid hans bakhjul och hoppas på att vi skulle tappa några av de andra på köpet. Tack och lov så gjorde vi det. När vi kom in för varvning så var vi bara fem kvar. Det gjordes en del ryck, men aldrig något som bestod, så det var vi fem som körde alla fyra varven tillsammans. Under sista varvet tilltog vinden ordentligt. Självklart låg jag först och tog rätt mycket vind sista kilometrarna. Jag låg bara och väntade på att grabbarna skulle komma och spurta om. Vilket de såklart gjorde. Även denna gång var det alldeles för lite som stod på spel och jag kände mig slagen på förhand eftersom de var killar, så jag försökte inte ens övertyga mina ben om vikten i att växla upp tempot på slutet. Jag rullade nöjd i mål på en femteplats, men som segrare i D30.

Sträckan vi körde var 32 km och snittet landade strax under 36km/h. Mycket tack vare starkt dragjobb av Per, som slutade på en tredjeplats. Bådar gott inför partempot på onsdag. För det finns inga regler som säger att båda måste dra va? 😉

Avslappnad före start

Inte fullt så avslappnad…

Bästa hejjarklacken!

Spurtuppgörelsen

Lite för avslappnad före mållinjen

Per är sugen på ett par varv till

Rätt glad ändå