• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ En blogg om träning och livet som endorfinjunkie

ALMSAN

Etikettarkiv: husbil

Imorgon smäller det!

12 lördag Apr 2014

Posted by almsan in Barn, Cykling, familjen, Foton, Mobilbloggat, Motionslopp

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Östgöta motion, husbil, kantvind, motionslopp, väckningspass

Idag har det inte gått i många knop. Vi tog det rätt lugnt i morse eftersom starten i Östgöta Motion inte gick förrän kl 10. När Per och de andra hade stuckit iväg gick jag och tjejerna tillbaks till husbilen. De kollade på film och läste böcker och jag passade på att jobba. När det hade gått ca 90 minuter gick vi tillbaks ut till målgången för att vara redo när Per kom tillbaks. Jeeesus vad det blåste! Efter ungefär 1:44 rullade han i mål och det hade mycket riktigt blåst en hel del kantvind. Ser jag fram emot imorgon!

I övrigt har vi mest lunchat och slappat. Jag stack ut på eftermiddagen och körde ett väckningspass för benen. Försökte ta det lite lugnt i 30 minuter (lättare sagt än gjort om man skulle ha styrfart i vinden), sen gasade jag på i 10 minuter och sen rullade jag ner i 20. Svårt att avgöra hur det känns när man kör själv och det blåser. Ja det var jobbigt, men inte oöverkomligt. Men hade det varit fler med hade jag kanske blåst av som en liten vante.

På kvällen kom tjejerna som hade varit och kämpat på Jönköpings Varvlopp idag, och vi tog en biltur runt banan för att checka läget. (Sara krigade till sig en femteplats i Jkpng idag, hon är grym hon)! Känslan inför morgondagen är mest lugn förnekelse. Jag är taggad och det kommer gå bra. Punkt. wpid-20140412_114335.jpg wpid-20140412_155208.jpg
image

image

image

image

Ett kärt återseende

13 söndag Okt 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykling, distanspass, Eskilstuna, familjen, fincykling, husbil, klungkörning, landsväg, minnen, sol, SubXX, Vilsta

Helgen har bjudit på inte bara ett kärt återseende, utan flera stycken faktiskt! I fredags packade vi in familjen och cyklarna i husbilen och rullade till Eskilstuna. Och där kom det första kära återseendet. Inte för att jag hann se så mycket av de delarna där jag tillbringade mest tid under mina drygt tre år i Eskilstuna, men det finns ändå så många minnen därifrån. En del lite dimmigare än andra kanske…

Det kära återseendet nummer två (som egentligen var flera stycken på en gång), var när vi hade checkat in på Vilsta sportcamping och jag fick sticka ut och cykla tillsammans med ett gäng starka brudar, i form av flera SubXX Team Naturelle:or. Vi tog en runda på ca 5 mil i det härliga höstvädret. Fantastiskt! Och redan där började det kära återseendet nummer tre komma krypande. Kvällen bjöd på tacobuffé, flera SubXX:or som rullade in och en väldans massa babbel och skratt. 2013-10-11 15.30.41

Fredagsmys med obligatorisk tacobuffé

Fredagsmys med obligatorisk tacobuffé

2013-10-11 21.03.10

I lördags morse var det uppställning för fotografering kl 8:30. Stackars fotografen som skulle försöka få ordning på alla fnittriga brudar som hade åsikter om allt från hjälm på/av, glasögon på/av, placering, formationer, cyklar åt rätt håll osv osv. Men han gav inte upp, utan vi fastnade tillslut på ett par bilder… Sen rullade vi ut i två grupper för några timmars cykling. Luften var crisp och vinterkläderna satt inte i vägen. Vi tog det lugnt, tog låååånga förningar och pratade oss igenom 9 mils helt underbar cykling. Där slog det kära återseendet nummer tre till med full kraft! Det är ju såhär det ska kännas att cykla!! Det är ju hur roligt som helst. Det måste inte alltid vara full fart ända in i kaklet, med mjölksyran sprutandes ur öronen. Man kan ta 3 timmar på sig på 9 mil, cykla säkert och snyggt, utan att för den skull vara tvungen att cykla snabb. För då hinner man ju umgås hur mycket som helst, och känna sig stark trots att man är som svagast just nu. Åh vad jag ska ta med mig de här dagarna in i vintermörkret!

Foto: Christer Dahlin

Foto: Christer Dahlin

 

Snart dags för cykling

Snart dags för cykling

2013-10-12 08.07.05

Camilla N var dagens mest påpälsade cyklist ;)

Camilla N var dagens mest påpälsade cyklist 😉

2013-10-12 08.34.59

Vad mer kan man önska?!

Vad mer kan man önska?!

Camilla T och Cissi njuter in i det längsta

Camilla T och Cissi njuter in i det längsta

Sen var det dags för SISU-utbildning

Sen var det dags för SISU-utbildning

SONY DSC SONY DSC

Delar av vårt härliga Sub8-gäng! De flesta verkar vara lika pigga som jag var...

Delar av vårt härliga Sub8-gäng! De flesta verkar vara lika pigga som jag var…

Lördagen fortsatte med lunch, grupparbeten och SISU-utbildning, årsmöte (nu är vi en cykelklubb på riktigt!!), Italiensk buffé och Inför-Vättern-möte med Sub8-teamet. Ögonen gick i kors på riktigt innan jag trillade i säng, för att orka upp igen på morgonen och stå redo med cykeln kl 8.30.

Dagens cykeltur blev en repris på gårdagen. Något fuktigare luft, dimma och lite kyligare. Men i gengäld körde vi en lite mer kuperad vända (lite mer som här hemma), så man höll värmen ändå. Dagen avslutades med lunch och hemfärd. Veckans inlämningsuppgift är inlämnad (med hela 2 timmar tillgodo!) och nu är det verkligen dags att sova…

Nattinatti!!

Anundsloppet – Race Report

11 onsdag Sep 2013

Posted by almsan in Cykling, Foton, SubXX, Tävling

≈ 1 kommentar

Etiketter

Anundsloppet, cykling, damelit, förkylning, husbil, landsväg, solen, tävla

Då var det dags igen! Redan dagen efter min mer eller mindre lyckade tävlingspremiär var det dags att göra ett nytt försök. När jag vaknade på söndagsmorgonen bestämde jag mig ganska omgående för att det inte skulle bli någon start. Jag hade hostat hela natten, jag var snorig och det pep i bröstet när jag låg ner. Inte ens jag kunde få det till att jag borde köra. Men bara jag kom upp ur sängen och fick i mig frukost och kaffe så började kroppen vakna till liv igen. Starten skulle ju inte gå förrän 12.25, så jag hade gott om tid på mig att piggna till och känna efter. Eller inte känna efter. Efter frukosten rullade vi iväg och hämtade ut nummerlappen och sen åkte vi ut efter banan och njöt av solen när vi tittade på när ungdomsklasserna körde. Jag blev mer och mer sugen på att köra och bestämde mig för att (mot allt bättre vetande) starta. Att jag inte skulle orka köra 76 km visste jag redan, men om jag inte startade kändes det som att jag hade blivit bortskrämd av lördagens avhängning. Jag ville inte känna efteråt att jag hade hoppat över starten av feghet.

Strax före 11 ringde Anna, en annan SubXX:a, som också skulle göra tävlingsdebut, och vi möttes upp och åkte tillbaks till husbilen för att byta om och göra oss redo. Idag var jag om möjligt ännu lugnare än dagen innan. Kanske för att jag inte satte någon press på mig själv. Idag var jag helt säker på att jag inte skulle fullfölja loppet, så prestation fanns inte riktigt med i bilden.

Det började dra ihop sig och vi rullade ner till starten och inväntade uppropet innan starten gick. Det första jag gjorde var att sikta in mig på ett (vad jag trodde) starkt bakhjul. Det var en tjej jag kände igen och som jag vet tävlar mycket och är duktig. Ganska snabbt upptäckte jag att i dag var inte hennes dag och luckan framför henne blev större och större. Men idag fattade benen vad jag försökte få dem att göra, så jag tog mig förbi och ikapp klungan igen. Fort gick det från start. Ryckigt var det. Jobbigt var det. Men vad kul det var! Efter ett par varv så började det kännas riktigt bra och förkylningen störde inte så värst längre. Jag höll mig rätt långt bak i klungan, men jag hängde med. Inte med lätthet, men jag gjorde det. Efter några varv började det dock bli rätt jobbigt med alla igångdrag i kurvorna och jag tappade några meter varje varv, som jag fick jobba ikapp när tempot drogs ner. Efter dryga 5 varv, 2 mil, kastade jag in handduken. Det var bara att inse, min träning och motivation har inte varit på topp senaste månaden, jag skulle INTE hålla i dryga 5 mil till…

varvtider Anundsloppet

Resten av loppet hängde jag med Per i dikeskanten, tog kort och skrek på tjejerna. Både Sara och Mirella var med i den utbrytning på 5 tjejer som gick iväg nåt varv efter att jag hade klivit av, och som sen bara ökade avståndet bak till klungan. Grymma brudar!

Supernöjd med insatsen och hungrig på mer! Nu vet jag ungefär vad som krävs och vad jag behöver bli bättre på till nästa år. Pepp till max!SONY DSCSONY DSCSONY DSCSONY DSC

Fortfarande med i matchen

Fortfarande med i matchen

SONY DSC

SONY DSC

Dagens muppbild ;)

Dagens muppbild 😉

De fem tjejerna i utbrytningen

De fem tjejerna i utbrytningen

Vinnaren

Vinnaren

Sara och Mirella rejsar om tredjeplatsen
Sara och Mirella rejsar om tredjeplatsen

 

 

Sista Chansen – Race Report

10 tisdag Sep 2013

Posted by almsan in Cykling, SubXX, Tävling

≈ 1 kommentar

Etiketter

damelit, förkylning, husbil, klunga, kortbana, krascher, landsväg, Sista Chansen, tävlingspremiär

Nu är tävlingspremiären äntligen gjord! Bättre sent än aldrig. Ett av mina mål i år var ju att börja tävla. Och när det tillslut hände (de två sista landsvägsloppen för säsongen), så blev det i elitklass istället för veteranklass. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Men nu är det gjort och jag vet vad jag har att vänta mig inför nästa säsong. Då blir det elitlicens och full satsning!

Men tävlingspremiären alltså…  Vi åkte till Ramnäs i fredags och installerade oss med husbilen i anslutning till den ca 1,3 km korta banan som jag alltså skulle köra 15 varv på på söndagen. Efter att ha intagit den traditionella fredagstacosen så hoppade vi på cyklarna och stack ut för att känna av banan. Vi tog några varv och den kändes kul. Lagom jobbig och svängig och kul.

På morgonen var jag oväntat lugn. Och förkyld. Men jag ville ändå starta och känna på hur det kändes att köra en riktig tävling. Och antagligen var det förkylningen som gjorde mig lugn. För första gången i år kände jag inte att jag satte nån press på mig själv. Jag var där för att lära, kanske inte ens köra hela tävlingen.

Jag värmde upp, signerade startlistan, pratade lite med Sara och Mirella som var de enda jag kände igen. Fortfarande fruktansvärt onervös. Vi ställde upp oss på startlinjen tillsammans med damjuniorerna och P15-16, och rullade iväg bakom bilen. Jag hade tänkt se till att hålla mig långt framme för att inte bli avhängd i början, och långt ut till vänster för att slippa bli trängd i kurvorna. Ganska omgående insåg att jag helt plötsligt låg längst bak och längst in till höger. I den tightaste kurvan kändes det som om jag vände runt min egen axel. Men jag höll mig på hjulen och hängde på så gott jag kunde. Det höll i dryga varvet, sen gick en grupp iväg, de flesta svarade och jag hade inte ett skit att ge. Benen och lungorna var inte med mig överhuvudtaget. Jag fick se alla glida iväg från mig. Jag kämpade vidare och hade en tjej ett antal meter framför mig som jag gjorde halvhjärtade försök att komma ikapp. Men trots att även hon såg ut att ha det tungt, så hade jag inte en chans att komma ikapp henne heller. Lungorna brände och jag hade blodsmak i munnen, så efter dryga 12 minuter så insåg jag att det här skulle ju aldrig hålla hela vägen, utan jag rullade åt sidan och tillbringade resten av loppet som hejjarklack. Det visade sig att det hade varit åtminstone två krascher i klungan, så endast två av de startande i damelit fullföljde loppet. Rätt bra taktik att inte ligga med i klungan alltså, första kraschen var redan efter 10 minuter så jag körde inte kortast åtminstone…

Sammanfattning av första tävlingen: Startat, blivit avhängd, brutit. Så – det värsta avklarat, nu var det bara att ladda om inför nästa dag och Anundsloppet. Men det ska jag försöka skriva om imorgon!

Signering av startlista

Signering av startlista

Snart dags för start

Snart dags för start

Hela startfältet

Hela startfältet

Snart snart snart...

Snart snart snart…

Här kommer klungan!

Här kommer klungan!

Här har jag fortfarande kontakt med klungan

Här har jag fortfarande kontakt med klungan

Men nu börjar det kännas lite ensamt...

Men nu börjar det kännas lite ensamt…

Japp, klungan!

Japp, klungan!

Och så jag...

Hallå, vänta på mig!!

Moment 22

30 tisdag Jul 2013

Posted by almsan in familjen

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

glasståg, husbil, kalas, regn

Antingen är jag sjuk och gör ingenting som är värt att blogga om. Eller så har jag så mycket skoj för mig att jag inte hinner blogga. Det sista är roligare. Åtminstone för mig. Men bloggen blir helt klart lite lidande. Så för er som läser känns det lite som same same…

Just nu sitter hela familjen i husbilen på Karlsborgs Camping och lyssnar på regnet. Ja, det är väl ungefär vad som har hänt idag. Igår var det mer bad, grillning och lite för tidigt 4-årskalas. Det gillade vi bättre.

Ett glasståg kommer lastat!

Ett glasståg kommer lastat!

Vildkaniner, TdF och fincykling i solnedgången

10 onsdag Jul 2013

Posted by almsan in Cykling, Foton, Resor, Tävling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Frankrike, husbil, Mont St Michel, TdF, Tour de France

Idag har vi hunnit med mycket! Dagen började alldeles för tidigt, med uppstigning klockan 07.00. Men eftersom vi hade nästan 30 mil kvar att åka, så var det bara att kliva upp. Efter frukosten rullade vi vidare med siktet inställt mot dagens etapp av Tour de France.

När vi närmade oss banan så ställde vi ifrån oss husbilen och tog cyklarna sista milen. Sen började en lååååång väntan… Vi positionerade oss i en grässlänt vid kanten av en uppförsbacke i en liten by på landsbygden. Då var klockan 12.45. Sen hände inte så mycket förrän vid 15-tiden, när sponsorkaravanen kom och slängde massa bra-å-ha-reklam-prylar på oss. Sen hände ingenting förrän strax före 17 när det kom en utbrytargrupp på 6-7 cyklister. Sen dröjde det ett par minuter innan huvudklungan kom. Sen var det slut. Jahopp. Det blev en massa kort tagna, solen har stekt hela dagen (så cykelbrännan börjar återta sin form), Per har blivit intervjuad av Australiens motsvarighet till Sveriges Radio, vi har fått en massa reklamgrejjer och vi har sett/nästan blivit överkörda av en massa proffscyklister. Bra dag med andra ord.

Efter det rullade vi (tillsammans med några andra husbilar) vidare mot morgondagens tempoetapp. Alldeles i närheten av målet (som för övrigt är helt spektakulärt), hittade vi värsta bästa ställplatsen. 9,90 Euro för 24 h, med gratis WiFi och el. Väl inkvarterade så var det dags att tända grillen. Efter en mumsig måltid och ett glas rött så hade klockan redan hunnit bli 21. Men eftersom solen fortfarande sken, så tog vi en fincykeltur för att titta på platsen för målgången imorgon. Det kommer bli riktigt grymt. Målgången är vid Mont Saint Michel, ett kloster byggt på 700-talet, på en granitö i havet på gränsen mellan Normandie och Bretagne. Det är ett av Frankrikes mest välbesökta turistattraktioner. (Jo, jag har googlat).

Granne med oss i natt bodde en massa vildkaniner - supersöta!!

Granne med oss i natt bodde en massa vildkaniner – supersöta!!

Lite av en bergodalbana att åka bil i Frankrike...

Lite av en bergodalbana att åka bil i Frankrike…

Per blir intervjuad i australiensisk radio

Per blir intervjuad i australiensisk radio

Utrbrytargruppen

Utrbrytargruppen

 

Här kommer klungan som en bisvärm

Här kommer klungan som en bisvärm

 

Magiskt

Magiskt

Imorgon laddar vi för tempoetapp!

Bon nuit 🙂

5 länder på 24 timmar

08 måndag Jul 2013

Posted by almsan in Foton, Mobilbloggat, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Autobahn, Belgien, Frankrike, husbil, Resa, Tyskland

Oj vad vi har åkt bil idag… Och igår. Och i natt.  Men nu är vi i Frankrike iallafall. Det blir övernattning på en rastplats i natt och imorgon bitti rullar vi en liten bit till för att kolla på tionde etappen av TdF. Att det har varit 30-35 grader i skuggan hela dagen har ju varit skönt när vi har tagit pauser, men det är ju lite surt att sitta i bilen istället för att sitta på cykeln. Eller ligga på stranden.

Här kommer lite bilder från dagen iallafall. De flesta är dock tagna genom en skitig bilruta…

image

Frukost i Danmark imorse

image

Lunch i Tyskland

image

Med härlig utsikt över Autobahn

image

En cool grön bil som hade alla möjliga roliga ljud för sig… I Tyskland, såklart

image

På väg mot Belgien

image

Nån liten by i Belgien

image

Mina fötter. I Belgien.  Och nej, det är ingen läskig böld jag har på vänsterfoten, det är en skugga från vindrutan…

image

Äntligen i Frankrike!

image

Någonstans i Frankrike

image

Solnedgången

Natt natt!

229 mil

07 söndag Jul 2013

Posted by almsan in Cykling, Mobilbloggat, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykling, Frankrike, husbil, Resa, semester, Tour de France

Nu är barnen lämnade hos sin pappa, husbilen städad, kläderna tvättade och inpackade i husbilen igen. Efter en härlig vecka i de lite mer nordliga delarna av Sverige, med mycket sol å bad och desto mindre cykling, så är det nu dags att få fokusera desto mer på cykling under en vecka. Både egen och andras cykling. Nu ska den nästan försvunna cykelbrännan bättras på ordentligt! Vive La Tour 🙂

Men först ska vi bara köra bil i 229 mil… Au revoir Suède! Bonjour France!

59.513979 14.969988

Uppladdningen har börjat!

14 fredag Jun 2013

Posted by almsan in Cykling, Mobilbloggat, Motionslopp, SubXX

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

husbil, regn, SubXX, Vätternrundan

Nu har vi varit ute och cyklat lite i regn och halv storm. Så nu anser jag att den biten av Vätternrundan 2013 är avklarad. Benen är uppväckta från de döda. Nu har jag tagit en varm dusch, satt på mig varma gos-strumporna och krupit ner under täcket för att få tillbaks värmen i kroppen. Rätt mysigt att ligga i husbilen och lyssna på regnet. Som tur är säger prognosen att det ska bli fint igen framåt kvällen.

När regnet har gett sig ska jag preppa cykeln och sätta på nummerlappen på tröjan, så allt är klart och jag kan sova gott i natt. Klockan 18 ska jag träffa alla snygga SubXX:or med tillhörande groupies för å käka pastabuffé och prata igenom det sista. Men det är ju fem timmar kvar, så jag passar nog på att slappa ett tag till.

20130614-130102.jpg

Engelbrektsrundan 2013

18 lördag Maj 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, Motionslopp, SubXX

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Engelbrektsrundan, husbil, Norberg, partempo, punktering, SubXX

Vilket fantastiskt väder Norberg bjöd på idag! Det var lite mulet när vi klev upp i morse, men sen blev det bara bättre och bättre. Enligt min garmin så var snittemperaturen ca 22 grader idag. Inte mycket att gnälla över.

Vi var bara två ”Subbor” i startfållan, jag och Anna. Som vanligt när man inte är en stor klunga från start, så dividerade vi lite fram och tillbaka vilken startgrupp vi skulle starta i. Tillslut klev vi fram ett steg från där vi ställde oss först. Så vi drog iväg med andra gruppen. Det som gjorde mig lite misstänksam var att Per också startade i den. Skillnaden var att han var med och drog, medan vi hamnade i en klunga bakom täten och bara behövde åka med. Det gick rätt fort…

varvtider 20130518Som ni ser så hände nåt efter 3 mil. Det började med att folk framför oss började släppa luckor som vi blev tvungna att täppa. Vi bestämde oss för att göra ett försök och gå i fatt tätklungan. Efter en stund kom vi i kapp en nybildad klunga på ca 10 personer och bestämde oss för att köra med dem istället. Allt väl och det rullade på fint. I ca 5 km. Då körde Anna på nåt. Hon ropade att det gick bra, men strax därefter sa någon i klungan till mig att min kompis hade punka. Jag dividerade med mig själv i typ 5 sekunder, men sen bestämde jag mig för att vända tillbaks och vänta in henne. Jag kände mig stark och det kändes trist för henne att behöva köra ensam.

Det trasslade lite och tog lite tid att få ordning på punkan. Vi gjorde oss redo för att sticka igen, när Anna upptäcker att hon har punkat fram också… Så, in till kanten igen och påbörja slangbyte nr 2. Jag passade på att dokumentera – allt för att bevisa att vi inte bara slappade.

20130518_105833

20130518_110244När vi var på banan igen var det partempo som gällde för hela slanten. Men vad lätt det gick, och vad roligt det var! Ja, inte hela tiden, men större delen. Vi stannade i första depån och lånade en fotpump. För tydligen var vi inte så starka som vi trodde med våra minipumpar. 2,5 kg per däck är visst inte tillräckligt på en racer…

Nöjda subbor i mål

Nöjda subbor i mål

20130518_134638Per var väl lika snuskigt stark som vanligt och fick vänta i 20 minuter innan vi rullade in.

Nu sitter vi i husbilen utanför Vikskolan i Upplands-Väsby och väntar på att Mellon ska börja. På väg hit hann vi in på Sportson i Västerås och köpte en ny sadel till mig. Har inte varit nöjd senaste tiden med den jag kör på nu. Och alla vet väl att det bästa tillfället att testa en ny sadel är just på ett 130 km långt motionslopp? Återkommer med en recension imorgon…

 

 

← Äldre inlägg

Sponsorer

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …