Total träningstid hittills den här veckan: 1 timma… Istället har jag: ätit, sovit och umgåtts med mina barn. Cykeln har jag inte suttit på sen i söndags. Men det känns bra. Jag har varit trött, alltså har jag sovit. Jag har varit hungrig, alltså har jag ätit. Troligtvis kommer mina ben ihåg hur man cyklar ändå, de har ju trots allt snurrat runt ett antal varv under de timmarna jag har tillbringat på cykeln i år.

Konstigt nog har jag knappt haft något dåligt samvete över utebliva pass, jag har helt enkelt känt att jag behövde vila lite. Nu är skavsåren rätt läkta, så idag ska jag finjustera sittställningen lite och sen ta en liten cykeltur till kvällen och hoppas att nya sadeln är så bra som jag vill att den ska vara. För nästa vecka är det dags att ta sig i kragen igen, inget mer slappande!