Nu har resten av gänget dragit iväg upp i bergen på en långtur med 3000 hm. Själv sitter jag kvar på hotellrummet och just idag har solen bestämt sig för att gömma sig bakom ett tjockt molntäcke. Men jag är inte bitter… Fördelen (om det nu är någon fördel) är att jag har tillräckligt ont för att inte behöva fundera på om jag skulle ha följt med eller inte. Förhoppningen är att jag kan vila idag och vara med och köra bergstempot imorgon. Känns lite väl optimistiskt kanske med tanke på att det är svårt att ta riktigt djupa andetag utan att det gör ont. Och det är svårt att köra bergstempo utan att ta riktigt djupa andetag. Men imorgon är en annan dag. Nu ska jag ta mig en promenad och syna omgivningarna! Här kommer bilderna från igår också.