Men hur kul var det här med en paus då? Jag tycker ju om min lilla blogg. Och det verkar ju ni göra också, vilket gör mig lite extra glad i magen! Så om jag bara sänker duktig-flicka-kraven en smula så ska vi nog kunna komma tillrätta med det här ändå, utan att dödförklara bloggen. Ja, så gör vi. Jag skriver när jag får feeling och när jag har tid. Har jag inte tid eller lust, så låter jag bli. Ok?

Att vara utan fejjan däremot känns mer som en befrielse. Att bara logga in en gång på kvällen för att kolla mina viktigare grupper och inboxen, att strunta i att läsa nyhetsflödet och irritera sig över hur missnöjda folk verkar vara med det mest – det är skönt!

Vad hände under bloggpausen då? Tjaa, inte jättemycket. Jag har tränat. Men i torsdags flexade jag ut från jobbet, packade fincykeln i bilen och åkte till Stockholm och Friends Arena. Där hade vi i laget först mekkurs med Henrik från Bianchi Café & Cycles. Inga avancerade saker, men mycket matnyttigt och ”bra-att-veta”-info. Efteråt var det tjejcykling i lastfaret på arenan. Runt runt runt. Lite som velodrom, fast lite läskigare (halt betonggolv och odoserade kurvor) och inte alls lika kul. Men det var fint att sitta på fincykeln igen utan att för den skull vara fast i vardagsrummet. Och att dessutom få träffa några härliga SubXX:or igen är ju alltid lika trevligt!

Henrik visar och vi lyssnar med spänning

Några av tjejerna som var med och cyklade.