Ett kärt återseende

13 söndag Okt 2013

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, SubXX, Vänner

Etiketter

cykling, distanspass, Eskilstuna, familjen, fincykling, husbil, klungkörning, landsväg, minnen, sol, SubXX, Vilsta

Helgen har bjudit på inte bara ett kärt återseende, utan flera stycken faktiskt! I fredags packade vi in familjen och cyklarna i husbilen och rullade till Eskilstuna. Och där kom det första kära återseendet. Inte för att jag hann se så mycket av de delarna där jag tillbringade mest tid under mina drygt tre år i Eskilstuna, men det finns ändå så många minnen därifrån. En del lite dimmigare än andra kanske…

Det kära återseendet nummer två (som egentligen var flera stycken på en gång), var när vi hade checkat in på Vilsta sportcamping och jag fick sticka ut och cykla tillsammans med ett gäng starka brudar, i form av flera SubXX Team Naturelle:or. Vi tog en runda på ca 5 mil i det härliga höstvädret. Fantastiskt! Och redan där började det kära återseendet nummer tre komma krypande. Kvällen bjöd på tacobuffé, flera SubXX:or som rullade in och en väldans massa babbel och skratt.

Fredagsmys med obligatorisk tacobuffé

I lördags morse var det uppställning för fotografering kl 8:30. Stackars fotografen som skulle försöka få ordning på alla fnittriga brudar som hade åsikter om allt från hjälm på/av, glasögon på/av, placering, formationer, cyklar åt rätt håll osv osv. Men han gav inte upp, utan vi fastnade tillslut på ett par bilder… Sen rullade vi ut i två grupper för några timmars cykling. Luften var crisp och vinterkläderna satt inte i vägen. Vi tog det lugnt, tog låååånga förningar och pratade oss igenom 9 mils helt underbar cykling. Där slog det kära återseendet nummer tre till med full kraft! Det är ju såhär det ska kännas att cykla!! Det är ju hur roligt som helst. Det måste inte alltid vara full fart ända in i kaklet, med mjölksyran sprutandes ur öronen. Man kan ta 3 timmar på sig på 9 mil, cykla säkert och snyggt, utan att för den skull vara tvungen att cykla snabb. För då hinner man ju umgås hur mycket som helst, och känna sig stark trots att man är som svagast just nu. Åh vad jag ska ta med mig de här dagarna in i vintermörkret!

Foto: Christer Dahlin

Snart dags för cykling

Camilla N var dagens mest påpälsade cyklist 😉

Vad mer kan man önska?!

Camilla T och Cissi njuter in i det längsta

Sen var det dags för SISU-utbildning

Delar av vårt härliga Sub8-gäng! De flesta verkar vara lika pigga som jag var…

Lördagen fortsatte med lunch, grupparbeten och SISU-utbildning, årsmöte (nu är vi en cykelklubb på riktigt!!), Italiensk buffé och Inför-Vättern-möte med Sub8-teamet. Ögonen gick i kors på riktigt innan jag trillade i säng, för att orka upp igen på morgonen och stå redo med cykeln kl 8.30.

Dagens cykeltur blev en repris på gårdagen. Något fuktigare luft, dimma och lite kyligare. Men i gengäld körde vi en lite mer kuperad vända (lite mer som här hemma), så man höll värmen ändå. Dagen avslutades med lunch och hemfärd. Veckans inlämningsuppgift är inlämnad (med hela 2 timmar tillgodo!) och nu är det verkligen dags att sova…

Nattinatti!!

140 min ren cykelglädje

17 onsdag Jul 2013

Posted by almsan in Cykling, Vänner

≈ 2 kommentarer

Etiketter

aero, cykelglädje, fincykling

Idag var det fincykling på schemat. Fick glatt sällskap av Linda. Solen sken och vi tjattrade på. Alltid lika trevligt med sällskap på cykelturen. Och för två heltidsarbetande småbarnsmödrar som gärna vill hinna med att träna så mycket som möjligt, så tar vi hellre en cykeltur eller löptur tillsammans istället för att sitta på rumpan och ta en fika. Det händer att vi gör det också, men betydligt mer sällan. Idag blev det iallafall 140 minuter ren cykelglädje!

Såhär kul är det att cykla med sällskap

Inte så aero, men glad ändå 🙂

Man kan inte vara bra på allt

27 torsdag Jun 2013

Posted by almsan in Cykling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fincykling, landsväg, Nora Glass

Här hemma är vi extremt dåliga på att cykla lugnt och fint. Varken jag eller Per vet riktigt hur man gör. Eller så snöar vi in alldeles för mycket på snitthastigheter och Strava-segment. Bra träning, men inte så nyttigt för kroppen att alltid köra stenhårt. Är kroppen dessutom lite trött och sliten (som nu), så blir det hellre så att man hoppar träningen än att man sticker ut och känner sig som världens långsammaste cyklist.

Men man måste ju öva för att bli bättre, så idag gjorde vi ett försök. Solen sken och det var inte särskilt blåsigt, så det var en perfekt kväll för fincykling. Vi bestämde till och med att vi skulle stanna och fika! Kors i taket… Sagt och gjort. Cykeldatorn la jag i ryggfickan för att slippa se hur långt vi hade kört, hur länge vi hade varit ute och hur långsamt vi körde. Det var riktigt skönt. Tänk, man behöver ju faktiskt inte mata på som en tok i nedförsbackarna. Det är ju supernice att RULLA nerför. Och man hinner njuta av omgivningarna när man inte stressar på. Och man kan komma tillbaks efter en cykeltur utan att vara helt tömd på energi, ha prologhosta och vara svimfärdig. Konstig känsla, men nyttig. Jag var inte ens sugen på fika när vi kom till stan. Men nu hade vi ju bestämt det, så vi köpte varsin Nora Glass och satte oss på en bänk och softade lite innan vi trampade hemåt. På cykelbanan!