Etiketter
cykling, distanspass, Eskilstuna, familjen, fincykling, husbil, klungkörning, landsväg, minnen, sol, SubXX, Vilsta
Helgen har bjudit på inte bara ett kärt återseende, utan flera stycken faktiskt! I fredags packade vi in familjen och cyklarna i husbilen och rullade till Eskilstuna. Och där kom det första kära återseendet. Inte för att jag hann se så mycket av de delarna där jag tillbringade mest tid under mina drygt tre år i Eskilstuna, men det finns ändå så många minnen därifrån. En del lite dimmigare än andra kanske…
Det kära återseendet nummer två (som egentligen var flera stycken på en gång), var när vi hade checkat in på Vilsta sportcamping och jag fick sticka ut och cykla tillsammans med ett gäng starka brudar, i form av flera SubXX Team Naturelle:or. Vi tog en runda på ca 5 mil i det härliga höstvädret. Fantastiskt! Och redan där började det kära återseendet nummer tre komma krypande. Kvällen bjöd på tacobuffé, flera SubXX:or som rullade in och en väldans massa babbel och skratt. 
Fredagsmys med obligatorisk tacobuffé
I lördags morse var det uppställning för fotografering kl 8:30. Stackars fotografen som skulle försöka få ordning på alla fnittriga brudar som hade åsikter om allt från hjälm på/av, glasögon på/av, placering, formationer, cyklar åt rätt håll osv osv. Men han gav inte upp, utan vi fastnade tillslut på ett par bilder… Sen rullade vi ut i två grupper för några timmars cykling. Luften var crisp och vinterkläderna satt inte i vägen. Vi tog det lugnt, tog låååånga förningar och pratade oss igenom 9 mils helt underbar cykling. Där slog det kära återseendet nummer tre till med full kraft! Det är ju såhär det ska kännas att cykla!! Det är ju hur roligt som helst. Det måste inte alltid vara full fart ända in i kaklet, med mjölksyran sprutandes ur öronen. Man kan ta 3 timmar på sig på 9 mil, cykla säkert och snyggt, utan att för den skull vara tvungen att cykla snabb. För då hinner man ju umgås hur mycket som helst, och känna sig stark trots att man är som svagast just nu. Åh vad jag ska ta med mig de här dagarna in i vintermörkret!
Foto: Christer Dahlin
Snart dags för cykling
Camilla N var dagens mest påpälsade cyklist 😉
Vad mer kan man önska?!
Camilla T och Cissi njuter in i det längsta
Sen var det dags för SISU-utbildning
Delar av vårt härliga Sub8-gäng! De flesta verkar vara lika pigga som jag var…
Lördagen fortsatte med lunch, grupparbeten och SISU-utbildning, årsmöte (nu är vi en cykelklubb på riktigt!!), Italiensk buffé och Inför-Vättern-möte med Sub8-teamet. Ögonen gick i kors på riktigt innan jag trillade i säng, för att orka upp igen på morgonen och stå redo med cykeln kl 8.30.
Dagens cykeltur blev en repris på gårdagen. Något fuktigare luft, dimma och lite kyligare. Men i gengäld körde vi en lite mer kuperad vända (lite mer som här hemma), så man höll värmen ändå. Dagen avslutades med lunch och hemfärd. Veckans inlämningsuppgift är inlämnad (med hela 2 timmar tillgodo!) och nu är det verkligen dags att sova…
Nattinatti!!
