• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ Ännu en träningsblogg…

ALMSAN

Etikettarkiv: distanspass

Åter till verkligheten

07 tisdag Jan 2020

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, simning, Sjukdom och gnäll, Tester, triathlon, Vélo Performance, Vila

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

återhämtning, body battery, bricklöpning, distanspass, förkylning, hosta, Tröskeltest

Precis som många andra börjar jag jobba igen idag efter en skön ledighet. Nu har min ledighet inte varit så lång och sammanhängande eftersom vi ändå haft öppet i butiken, ägnat oss åt inventering osv. Men det har varit mycket ledigt för att vara jag, pga en hel del röda dagar när vi haft stängt (och även haft stängt några svarta dagar när ingen ändå handlar cykelgrejer). Dessutom har Per varit ledig från sitt ”vanliga” jobb, så när jag har jobbat har jag ändå haft sällskap av honom, och då har det känts lite mer som ledigt. Idag börjar dock arbetet på riktigt igen.

Träningen har gått fint under ledigheten, allt har rullat på enligt plan. Men efter Sylvesterloppet blev jag tydligen liiiite för sliten och drog på mig någon liten basilusk, för jag har gått och torrhostat lite till och från i några dagar, framförallt när jag ska sova. Vilopulsen har varit normal, arbetspulsen likaså, orken har varit utan anmärkning och kroppen har känts finemang, så jag har kört på med träningen men varit väldigt lyhörd på signaler på att något inte står rätt till. Petat i mig lite extra vitaminer och sett till att sova ordentligt (har jag iofs gjort hela ledigheten). Så jag har kunnat träna som jag tänkt. Men igår blev det nog lite för mycket av det goda verkar det som.

Vi inledde dagen, efter en lite kortare sovmorgon än normalt under ledigheten, med dryga 3 h distanscykling. Härligt att komma ut! Jag har mestadels suttit inne på trainern under den här ”vintern”. Förra året var vi ute varje helg i snö och kyla och i år har lusten varit noll och ingen alls pga mörker och storm. Men igår hade vi bestämt oss för att ta en sväng ute och det var precis så välgörande som jag innerst inne visste att det skulle vara. Leriga sugande grusvägar, dubbdäck på asfalt, tung vintercykel och en massa glada endorfiner. Helt underbart med andra ord!

När vi kom tillbaka klev jag av cykeln, gjorde en halvdan växling och sprang min första bricklöpning sedan Kalmar. Det var inte kul alls… 2 km med hög puls och tunga ben, men det var åtminstone skönt när det var över 😉 .

Sedan ägnades några timmar åt soffhäng, tv, pizza och allmän återhämtning, innan det var dags för dagens sista pass – simning. Tröskeltest stod på schemat. Första gången jag gjorde ett tröskeltest i simningen var för ganska precis ett år sedan. Då gjorde jag en sjukt bra tid (för att vara jag) som jag inte vet om jag någonsin kommer klara av igen! Jag fattar inte ens hur jag bar mig åt… Sen dess har det mest gått utför 😉 . Nej så illa är det inte, men jag har svårt för att gå riktigt hårt några längre sträckor i simningen, eftersom jag känner att jag tappar tekniken då och det gillar jag inte. Men senaste veckorna känns det som att simningen har släppt lite igen och jag hittar tajmingen och farten går upp. Jag är definitivt mer energieffektiv nu än vad jag var för ett år sedan – så alltid nåt! Och tiden blev helt ok ändå igår.

Redan under tiden i soffan (före simningen), märkte jag att min puls inte ville gå ner ordentligt. Låg konstant 15-20 slag över normal vilopuls. Mitt ”Body Battery” var enligt Garmin lågt och sjönk trots ryggläget (eftersom pulsen fortfarande var hög). Och även om ”Body Battery” är en hittepåparameter, så finns det ju ändå någon form av sanning/teori bakom. Enligt Garmin fungerar det såhär: ”Med Body Battery mäts kroppens energireserver för att hjälpa dig hantera din dag. Beräkningen görs genom att analysera signaler från ditt hjärta, exempelvis pulsvariabilitet och stress, samt sömnkvalitet och aktivitet. Idealfallet är att ha högt värde i början av dagen och när du ska börja med en aktivitet. Ett lågt värde är naturligt i slutet av dagen och efter ett ansträngande träningspass. Body Battery gör dig mer medveten om hur vila och aktiva perioder påverkar dig, och kan hjälpa dig att med tiden förbättra kroppens återhämtningsförmåga.”

Sen jag fick klockan i julas, så har jag kunnat följa hur energinivån går ner när jag tränar, men stiger snabbt igen när jag vilar.

Såhär brukar det se ut, dagen börjar på 100% och sjunker och stiger lite olika beroende på vad jag pysslar med under dagen.
Såhär såg det ut igår kväll. Började som vanligt dagen på 100% och sen gick det utför. Men det var ju helt enligt plan eftersom jag tränade mig igenom dagen.

I morse hade jag satt 3 olika larm på klockan:
1. Kl 6.15 (plan A). Äta frukost och sedan stå på löpbandet på gymmet kl 8.00 om natten varit bra och kroppen verkade återhämtad.
2. Kl 7.15 (plan B). Äta frukost och sedan stå på löpbandet på gymmet kl 9.00 om kroppen verkade återhämtad men jag behövde ytterligare någon timmes sömn för att vara safe.
3. Kl 8.00 (plan C). Äta frukost, göra lite nytta hemma och vara på jobbet 10.45. Om kroppen fortfarande inte verkade återhämtad nog för att ens försöka sig på ett pass före jobbet, utan vila och hoppas på att kunna köra kvällspasset iallafall.

När jag vaknade (efter en ännu hostigare natt än tidigare) kl 6.15 var mitt ”batteri” bara uppladdat till hälften, så jag tog bort 7.15-larmet och lyckades somna om. När jag vaknade kl 8 hade batteriet inte hunnit återhämta sig så mycket mer, men jag har iallafall fått ordentligt med sömn.

Såhär såg det ut i morse…

Normalt sett under en period med hög träningsbelastning så skulle jag inte fundera så mycket över att energinivåerna blir låga, det är naturligt att det är så, man blir ju sliten av ”överdriven” träning. Det är i återhämtningsveckorna som följer efter de tuffa perioderna som man blir bättre också. Bryter man inte ner en smula så finns det heller inget behov av att bygga upp. Men nu har jag alltså tydligen nåt skit i kroppen som tar sig uttryck i form av hosta, så då är jag försiktigare. Så länge inget övrigt tydde på att kroppen var i obalans så körde jag på, om än lyhört och försiktigt med ett pass i taget, men nu avvaktar jag återhämtning innan det blir någon mer träning. Om det blir efter jobbet ikväll eller inte förrän i nästa vecka, det får tiden utvisa. Som sagt, ett pass i taget.

Ok, kroppen kanske fick höja rösten en smula den här gången, men skrika behövde den inte göra iallfall 😉

Me, myself & coach

24 torsdag Okt 2019

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, löpning, Mental träning, triathlon, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, fartlek, fromwhereiride, grundträning, schizofreni, selftalk, swimbikerun, Trött, triathlon, velo performance racing team

Jag vet att det är rätt få som skulle kalla mig lat. Men jag vill nog ändå påstå att jag är ganska bekväm av mig. Sådär som folk är mest. För även om jag gillar att träna, eller t.o.m. ÄLSKAR att träna, så gillar jag även att ta det lugnt hemma på morgonen, sova lite extra, dricka kaffe i lugn och ro och ta en låååång varm dusch före jobbet. Detta gjorde att den här dagen inleddes med en hel del dealande mellan min lata sida, sunda förnuft och min coach (som förvisso också är jag själv).

Det började när klockan ringde 04.45 i morse. Jag var väldigt kissnödig och var ändå tvungen att gå upp. Men medan jag satt på toa började jag fundera på smartheten i att ställa klockan så tidigt för att hinna springa innan jag väcker barnen. Efter genomklappningen 2014 ställer jag sällan klockan i ottan för att hinna träna, utan resonerar som så att sömnen och att inte behöva stressa för att hinna träna är viktigast, och hinner jag inte träna under dagen/kvällen pga för mycket annat, så vilar jag istället. Men nu var det andra gången på en vecka som jag ställde klockan på 04.45 för att hinna springa.
Jag: ”Zzzz. Jag borde nog inte springa på morgonen. Var ju väldigt trött igår eftermiddag och ska ju ändå cykla när jag lämnat Saga. Bättre att gå och lägga sig igen och sova 45 min till.”
Mitt sunda förnuft: ”Fast just därför hoppade du ju över ett gympass igår och vilade. Du kom isäng tidigt och har sovit drygt 7,5 timme, så så illa är det faktiskt inte.”
Jag: ”Nja, det är nog ändå bäst att sova lite till…” (Går och lägger mig).
Coach: ”Hur känns kroppen? Känner du dig sliten?”
Jag: ”Den känns faktiskt väldigt bra, inte alls sliten. Men jag bör nog sova lite till ändå.”
Mitt sunda förnuft: ”Är du trött? Då kanske du behöver sova ändå.”
Jag: ”Nej, faktiskt inte nu när jag tänker efter…”
Coach: ”Då sticker du ut och tar en lugn runda. Strunta i vad det var tänkt att du skulle göra, kör bara lugn distans och skippa fartleken i mitten.”

Ja och så blev det. Stack ut i mörkret med pannlampa och reflexbeklädd som en julgran och njöt av mörkret och stillheten. Om jag skippade fartleken i mitten? Självklart inte – kroppen var ju pigg efter att inte tränat sedan simningen igår morse! Det blev ett superpass som jag absolut inte ångrade efteråt.

Ja man blir ju knappast bäst om man ligger kvar i sängen…

Men vi var alltså inte klara där… Efter det efterlängtade kaffet och frukosten cyklade jag med Saga till skolan: 30 min återhämtningscykling. När jag släppt av henne startade jag om klockan för att köra morgonens andra pass: 90 min distanscykling med fokus på lite (för mig) svårare terräng för att bli bättre på cykelhanteringen och balansen. Och inte vara så förbannat rädd så fort det inte är grus eller asfalt!

Blött och skitigt i skogen idag.

Jag började köra enligt planen när latmasken kom krypande igen:
Jag: ”Men det kanske blir för mycket träning ändå. Och inte har jag nåt vatten med mig. Jag kanske borde ta en kortare sväng och sen rulla hemåt?”
Coach: ”Nej, jag har koll på läget och du kommer inte dö av vätskebrist på 90 min lugn distanscykling i svalt väder. Du kan dricka när du kommer hem.”
Jag: ”Men om jag räknar in återhämtningscyklingen i distanspasset, då behöver jag bara cykla 60 minuter till?”
Coach: ”Nej, återhämtningscyklingen var med i planeringen. Nu är det 90 min som gäller.”
Mitt sunda förnuft: ”Men tänk om jag blir så där trött och övertränad som jag blev 2014? Det kanske är bättre att åka hem och sova lite till före jobbet?”
Coach: ”Du tränar mycket, men i stort sett inga hårda pass överhuvudtaget just nu. Det här går fint. Känner du dig sliten eller trött i benen?”
Jag: ”Nej det är rätt skönt att vara ute och fincykla i friska luften faktiskt.”
Mitt sunda förnuft: ”Men om det blir för stressigt efteråt då? Det var ju all stress som bröt ner förut. Inte själva träningen. Är det inte bättre att ta ett kortare pass och sen kunna ta en lång dusch och hinna dricka en extra kopp kaffe?”
Coach: ”Hur lång tid har du på dig innan du behöver vara på jobbet, om du cyklar 90 min? Hade du inte planerat för att hinna med det?”
Jag: ”Jo, visserligen… Har en dryg timme, nästan 1½ innan jag behöver vara på jobbet.”
Coach: ”Ok, så då hinner du i lugn och ro duscha och fylla på energi? Är det stressigt på jobbet så du inte hinner varva ner och ta det lugnt där? Kanske dricka kaffet när du kommer dit?”
Jag: ”Eeeeh jo, det har du nog rätt i. Jag hinner nog sitta rätt mycket still på jobbet idag. Och kaffe finns det gott om. Och på drygt 1 timme hinner jag nog duscha…”
Coach: ”Så inga problem med andra ord?”
Mitt sunda förnuft: ”Dessutom har du vilodag imorgon. Så från avslutat pass idag, tills det är dags att träna igen, har du ca 48 timmar på dig att återhämta dig. Du kan sova ut och ta det lugnt hela helgen, jag tror du kan cykla de där 90 minuterna idag.”

Såhär ser det ut när man är för nära hemma och får snurra en miljarrrrd varv i stan medan man försöker övertala sig själv om att det räcker och man kan åka hem…

Afternoon Tea – en god tradition

22 söndag Sep 2019

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

backigt, distanspass, fikarunda, kakbuffé, velo performance racing team

Vi har inte så många cykliga traditioner, men några har vi allt! Lokarundan med lunch på första maj är en. Ramsbergsrundan med kakbuffé på Café Lusthuset i september är en annan. Om nu två gånger gör en tradition?

Men det var iallafall den traditionen det var dags för idag. Tyvärr var inte vädret lika härligt somrigt som igår. Snarare väldigt klassiskt höstrusk… Men jag var supercykelsugen oavsett. Har bara cyklat en gång efter Ironman. Sen blev jag förkyld igen och de senaste 4 veckorna har jag bara cyklat mtb/damcykel med Saga till skolan. Så racern kändes väldigt vinglig och konstigt första biten. Men att cykla är ju som att… cykla. Så jag var snart på banan igen.

5 glada, om än lite frusna cyklister, gav oss på den rätt backiga (766 hm) 94 km långa turen runt Ramsberg. Med ett fikastopp på Plantmarknaden i Lindesberg. Under helgerna i september anordnar de Afternoon Tea med kakbuffé. Förra året kostade buffén 169 kr. I år hade de höjt den till 189 kr. Kan ha berott på att de gick back på ett gäng hungriga cyklister förra året…

Hade oförtjänt bra ben fram till fikat och första milen efter fikat. Sen sa benen tack å gonatt. Tur att det bara var ca 15 km kvar hem och jag kunde parkera mig på ryggen resten av dagen när jag kom hem. Skön söndag helt enkelt!

En vecka kvar av hopp å lek. Men redan imorgon smyger jag igång med lite tester. Tänkte se till att klara av ett tröskeltest på cykeln och ett på löpning under veckan, så jag är good to go veckan efter när det är dags för lite uppstramning igen. Ser fram emot det. Jag gillar inte lösa boliner när det gäller träningen, jag blir mest lat och omotiverad då. För att inte tala om allt skräp jag äter… Ok, tveksamt om det är så stor skillnad just på det. Men resultatet blir lite annorlunda när jag inte tränar 😉

Återhämtning med kakbuffé

09 söndag Sep 2018

Posted by almsan in Övrig träning, Cykling, Distanspass, Foton, Jobb, löpning, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, kakbuffé

Oj vad jag har ont i benen idag… Det blir inte bättre ju längre kvällen lider heller. Så hur det kommer kännas imorgon törs jag inte ens tänka på! Just nu känns soffan på bottenvåningen som ett bra ställe att sova på i natt, för jag misstänker att jag inte kommer ta mig ner för trappen imorgon bitti. Jag har betydligt mer ont idag än vad jag hade dagen efter Ultravasan 45. Å andra sidan så var mycket av det onda då inte träningsvärk, utan ömma knän och en överansträngd fot. Nu är det ren och skär träningsvärk, så den är bara att omfamna.

Och omfamnat den har jag gjort! Inledde dagen på bästa sätt – med ett distanspass på cykeln. Var lite osäker på om kroppen skulle gilla det greppet, men kakbuffén på Kafé Lusthuset i Linde var tillräckligt lockande för att jag skulle våga chansa. Det visade sig vara ett bra drag. Benen var visserligen lite ömma, men det var inga problem med kraft och energi, så det blev en riktigt härlig tur på närmare 10 mil och dryga 800 hm. Solen sken och humöret var på topp. Så länge jag satt på cykeln, för så fort jag klev av den steg min ålder med ca 75 år, baserat på min gångstil… Men den kakbuffén – jeeesus vad mycket gott! 20180909_1321202690889240251247870.jpgFinsällskap i solen

20180909_1204356919458086730379385.jpgKakbuffén på Kafé Lusthuset i Lindesberg

Fortsatte dagen med en kort fotosession med Sara. Den blev dock väldigt kort, pga kallt vatten. Jag tror på riktigt tempen hade sjunkit åtminstone ett par grader sen i torsdags. Min energinivå var väl inte på topp heller, så vi nöjde oss rätt snabbt. Blev en del coola bilder iallafall 👌

received_2252776083471026916391962174143172.jpeg
received_2774703829757244634243645839237765.jpeg

Från dagens fotografering med Sara

Dagens sista programpunkt var löpcoachning. Smart va? Men, jag är ju inte fullt så dum att jag faktiskt hade tänkt springa själv. Löpcoachning funkar precis lika bra på cykel ska ni veta! Det var riktigt soft, tror jag ska fortsätta med det 😎😉

 

Oplanerad vilodag 

29 torsdag Jun 2017

Posted by almsan in cykling, Distanspass, Foton, Mobilbloggat, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, landsvägscykling, solskenscyklist, trötta ben

Jag hade äntligen fått tummen ur och anmält mig till ett kb-pass idag på lunchen. Kvällen skulle ägnas åt löpintervaller tillsammans med löpgruppen. Men under gårdagskvällens distanspass så påminde min kropp mig, med mer än önskvärd tydlighet, att ibland behöver den faktiskt vila lite också…

Jag fick slita från första tramptaget. Benmusklerna var slitna och glykogenlagren i benen obefintliga. Förmiddagens tyngdlyftning, om än ganska lätt träning, hade satt sina spår. När jag sen började räkna efter så visade det sig att jag bara hade haft 2 vilodagar sedan VR – dagen efter och midsommarafton. De andra dagarna har jag löp- och stryrketränat ”like there’s no tomorrow” både privat och på jobbet.

Sällskapet och vädret var det iallafall inget fel på

Så kvällen fick avslutas med en kebabrulle för att fylla på lite energi. Idag blir det kompressionsbyxor, vila och bra mat, så jag är på banan igen imorgon! 

För med tanke på hur mycket tok min kropp ställer upp på, och allt som oftast presterar bra, utan att alltid vara tränad för det, så ska jag nog vara tacksam och ge den lite andrum emellanåt 😉

Distanspass i bergen

15 torsdag Maj 2014

Posted by almsan in CK08 Ride of Hope, Cykling, Distanspass, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Benicassim, berg, distanspass, höjdmeter, klättring, knäont, spanien

Idag har vi tillbringat större delen av dagen i bergen. 12 mil fick jag ihop (sista milen hem åkte jag bil eftersom mitt knä sa upp sig), ca 2100 höjdmeter och 5 timmar. Bra skit. Energimässigt känns det väldigt bra. Jag har inte en massa pangpang i benen, men tillräckligt för att åka med skapligt bekvämt. Inte uppför dock, då behöver jag hålla mitt eget malande tempo. Knäna har hållt ihop riktigt skapligt större delen av dagen. Men på slutet var det som att något låste sig i knäet och det gjorde ruskigt ont att trampa. Det släppte efter en stund, men obehaget satt kvar. När jag kom hem och klev av cykeln kändes allt bra igen.

Kvällen ägnades åt stretching, poolhäng, middagshäng och soffhäng. Det är som att vi inte gör så mycket mer än hänger omkring här nere i solen. 2014-05-15 11.29.02 2014-05-15 11.29.07 2014-05-15 11.29.17 2014-05-15 11.29.24 2014-05-15 12.55.18 2014-05-15 12.55.22 2014-05-15 14.47.53

Cyklig påskhelg

21 måndag Apr 2014

Posted by almsan in CK08 Ride of Hope, Cykling, Distanspass, Foton, Intervallpass, Noracyklisterna

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, klungkörning, Noracyklisterna, nybörjargrupp, påsk, solsken, träningstävling

Den här påskhelgen har faktiskt bestått mer av cykling än av mat. Inledningen med torsdagens intervaller i spöregnet var väl inget att hurra över, men sen har det bara blivit bättre!

På Påskafton stack jag ut ensam på morgonen och körde ett intervallpass. Vi skulle få främmande till lunch och att tro att man ska ut och köra accelerationer efter påskmaten var ju inte ens att tänka på… Det var disigt och kyligt ute när jag stack iväg, men det blev bättre och bättre och sista halvtimmen hemåt hade jag härlig strålande sol i ansiktet. Bra pass, om än lite för kuperat för accelerationsträning. Men jag ryckte i roten på backar, i toppen på backar, mitt i backar och på väg nerför backar. Så nu kan jag det… Dock hade jag lyckats programmera in 3 set med 8 intervaller istället för 4 set. (Någon dold tanke med det?) Så sista 8×6’/54′ fick jag hålla ordning på manuellt genom att trycka på varvknappen. Inte optimalt samtidigt som man ska försöka maxa. Speciellt inte när huvudet och benen börjar bli rejält trötta. Men jag lyckades skapligt ändå. Påskmaten satt precis där den skulle sen!2014-04-19 09.17.06

Igår, på Påskdagen fick jag sällskap av 5 andra Noracyklister på distansrundan. Det var kul att tre av dem har varit med i nybörjargruppen under hösten och vintern och nu vågade sig på att följa med. Vi har haft lite problem tidigare år med att vi är ett halvstort gäng som sticker ut och kör distanspass (läs snabbdistans) där alla går på rött. De som inte är vana att köra i klunga, eller inte tycker sig vara tillräckligt snabba, de kör själva en och en. Och alla som har kört i bra klunga vet ju hur roligt det är! Därför startade jag nybörjargruppen så att fler skulle få lära sig klungkörning och sådeles våga sig med ut på distanspassen. Som vi dessutom har lyckats få till i mer ”fart efter kamrat”-tempo. Det går åt rätt håll även för oss!

Och igår fick vi en såndär riktigt härlig propagandacyklingsdag. Solen sken från klarblå himmel. Jag premiärade i kortbyxor (och mot slutet också kortärmat). 1½ timmes cykling till fikat, där vi tränade lite på att ligga på rulle och att våga ligga närmare kompisen bredvid. Efter fikat delade vi på oss, så de som inte har hunnit cykla så mycket i år åkte kortaste vägen hemåt och jag och Leif körde vidare över Gusselby-Storå-Fanthyttan och hem. De där sista milen gjorde susen för att knäcka mina ben. Leif var förkyld och skulle inte köra så hårt… Sista timmen körde jag själv och passade på att trampa ur det sista uppför Klackabacken. Man vill ju inte gärna komma hem med fräscha ben efter 4 timmars cykling (som om det skulle hända).2014-04-20 09.21.23 2014-04-20 09.21.31 2014-04-20 10.23.14 2014-04-20 10.23.21 2014-04-20 12.21.22 2014-04-20 12.21.44

Idag ser det också väldigt lovande ut för en finfin cykeldag. Om ca 40 minuter ska jag hämta upp Ann-Britt och vi ska rulla mot Vallentuna för att köra CK08 Ride of Hopes träningstävling för tjejer. Solen är på väg fram och det lär bli kortkort idag också. Rapport från dagen kommer troligtvis ikväll.

Living on the edge

23 söndag Mar 2014

Posted by almsan in Övrig träning, Cykling, Distanspass, Foton, Intervallpass, Jobb, Sjukdom och gnäll, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Beredskap, distanspass, Hannas löpgrupp, köksrenovering, magont, nattjobb, sömnbrist, sliten, SubXX, tårta

Det har inte bloggats så mycket det senaste dagarna. Ibland beror det på att det inte händer så mycket och ibland är det för att det händer lite för mycket. Så har det varit nu i helgen. Eller det har väl inte hänt jättemycket, men jag har varit helt slut. När livet är fullspäckat och planerat in i minsta detalj så krävs det inte så mycket för att det ska bli pannkaka. Pannkakan den här veckan bestod i beredskapsjobb två nätter. Ska man orka träna +10 timmar under en vecka så behöver kroppen tillräckligt med sömn och näring. Min har de senaste dagarna inte fått tillräckligt av varken det ena eller det andra. Det har blivit lite av en ond cirkel. För lite sömn, trött kropp och hård träning resulterar i att magen havererar och jag får ont och blir uppsvullen och illamående så fort jag äter. Vilket resulterar i att jag bli ännu tröttare och mattare. Jag försöker tvinga i mig energität mat som är lättsmält och äter lite och ofta. Det funkar, men är inte optimalt.

Efter att ha jobbat 16 timmar i fredags, kommit hem från jobbet efter 2 på natten och sovit ca 4 timmar fick jag finbesök i lördags fm. Två av mina fina SubXX:or kom på besök för att köra distanspass med mig. De första 2½ timmarna gick bra. Trots blåsten så kändes kroppen pigg och fräsch. Men sen tog energin och orken slut. Tekniken blev sämre och jag blev trött i ryggen och fick ont i höger knä. Vi var ute i fyra timmar och sen fikade hemma hos mig innan de åkte hemåt igen. Sen var jag ganska utslagen resten av dagen. 2014-03-22 11.20.49 2014-03-22 11.21.04 2014-03-22 11.21.13 2014-03-22 14.32.53

Idag var det dags för distanspass igen. Men jag kände redan igår kväll att det nog inte var någon större idé att försöka sig på ett till distanspass den här veckan. Varken kroppen eller huvudet kändes redo. Istället tog jag och Linda en liten sväng på morgonen, lite fincykling på blandade grusvägar. Tyvärr gjorde knät fortfarande ont. Illa illa! Efter cyklingen fortsatte vi med Hannas löpgrupp. Det var tre trötta och energilösa tjejer som gjorde ett halvhjärtat försök till ett träningspass. Kände inte av knät någonting under löpningen och kroppen kändes oväntat pigg. Dock var tankarna redan hemma i soffan. När vi gjorde knäböj gjorde knät sig påmint igen – det funkade inte alls. Vi körde på i 30 minuter och sen åkte jag hem och tog en lååång skön promenad med Milo istället. Dagens distanspass avslutades med två timmar styrkeintervaller i att slita bort 3 lager plastmatta från golvet hemma. Jag fick bort typ 4 kvm. Det finns lite kvar att jobba på… Sen sov jag helt utslagen i soffan tills Linda kom och matade mig med jordgubbstårta.wpid-20140323_122017.jpg wpid-20140323_102432.jpg wpid-20140322_155509.jpg

Ja, det var min helg det. Imorgon kommer tjejerna hem igen och det ska bli en befrielse att koppla bort beredskapstelefonen!

Solenergi

16 söndag Mar 2014

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, Eskilstuna, kyligt, Scott, sol, Sub8, SubXX

Åh vilken dag, den gick rätt in på feelgood-kontot! Åkte hemifrån redan vid 6.30 i morse. Styrde kosan mot Eskilstuna och SubXX Sub8-träning. Vi skulle samlas kl 9.45, men innan dess skulle jag svänga förbi och hämta en cykel som jag hade köpt på Blocket. Jo, för Saga behövde faktiskt en MTB, så nu har tjejerna varsin Scott Scale JR att rejsa runt på. scott scale 20 jrHumöret var på topp, solen sken och det var i stort sett tomt på vägarna. 2014-03-16 08.04.48Det var lite kyligt i luften, men rent på vägarna. Ända tills jag började närma mig Eskilstuna, för där hade det tydligen snöat i natt. Vägarna var snöiga och isiga och jag började ångra att jag inte hade kvar dubbdäcken på crossen…

Det var lite isigt när vi rullade ut från Vilsta friluftsområde, men så fort vi kom ut på vägarna så hade solen hunnit smälta bort det mesta. Vilken dag! Vilken energi! Vilket flow! Större delen av tiden var det bara myscykling som gällde. En stund mitt i passet drillade vi lite belgisk kedja och den var rätt välsmord trots att vi inte kört ihop på länge. Det är så skönt att köra tillsammans med tjejer man känner och litar på. Benen kändes i topptrim. Det enda oroande var ett spökande knä. Inget jag kände av igår under intervallerna och inget jag har känt tidigare heller. Men det gjorde ont från start idag. Det blev bättre när vi rullade, men så fort vi hade stått still en liten stund så gjorde det ont igen. Misstänker att det beror på avsaknaden av stretching efter passet igår. Jag hoppas det och 9 ggr av 10 brukar mina knäkänningar bero på just det. Tyvärr har jag ont fortfarande nu på kvällen, om jag belastar knät i vissa lägen. Men jag har rullat runt på min rulle och knådat låren, så förhoppningsvis ska det ge sig till på tisdag när det är dags för cykling igen.2014-03-16 11.11.36 2014-03-16 11.11.54 2014-03-16 10.14.02 2014-03-16 10.48.09Vi fick även en kurs i fotoposering av Susanne…

BIG NONO!

BIG NONO!

Be cool!

Be cool!

SubXX Sub8

Välförtjänt smörgåstårta

09 söndag Mar 2014

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cross, distanspass, kalas, sol

Idag var vi bjudna på 20-årskalas i Ludvika. Jag hade även 5 timmar distans på schemat. Svårt att få det att gå ihop rent tidsmässigt. Vi löste det genom att cykla till Ludvika istället för att ta bilen. Det är det som är så fint med att ha en lika knasig sambo som inte blinkar när man berättar att man ska cykla till kalaset 5 timmar bort. Familjelivet blir så mycket lättare då. Och mamma och pappa är så vana med mina konstigheter att de har slutat höja på ögonbrynen och snällt tar vår bil till kalaset så att vi slipper cykla hem.

Jag hade kollat på google maps och konstaterat att sträckan skulle bli strax under 10 mil. Det borde inte ta fem timmar med crossen eftersom det mest var asfalt, men jag tyckte det var bättre att skarva när vi väl kom fram än att det skulle ta för lång tid och vi skulle bli sena till kalaset. Vi valde att cykla via Fagersta för att slippa riksväg 50 som är rätt smal och med mycket tung trafik. Fram till Fagersta hade vi nog vinden mestadels i ryggen, benen var superpigga och det bara rullade på trots att det var rätt mycket långa slakmotor. I Fagersta kom två fina upptäckter. Dels vände vi upp i motvind/kantvind, dels upptäckte vi att det nog inte alls skulle bli knappt 10 mil, utan närmare 13 mil. Inte hela världen eftersom det var tiden som var det viktigare, nu skulle det bli närmare fem timmar. Allt väl så långt. Och benen var fortfarande rätt fräscha.

Efter fyra timmar började jag fundera över om jag skulle orka pilla fram en Twix ur ryggfickan. Jag dividerade fram och tillbaka. Där och då insåg jag att jag skulle ha ätit den där Twixen redan för en stund sen. Skulle jag inte äta den nu så skulle väggen smyga sig närmare ganska snabbt. Fick fram den och erbjöd Per halva, som han oväntat tacksamt tog emot. Energin kom tillbaka en stund, men blev inte långvarig. Det blev en tuff avslutning och totalt tog turen 5 timmar och 20 minuter.

Efter en snabb dusch så länsade vi (ok, mest jag) faten på både smörgåstårta, vanlig tårta och en herrejösses massa annat fika. Behöver jag säga att det var rätt skönt att åka bil hem sen?

Längre norrut var det fortfarande snö i dikeskanten

Längre norrut var det fortfarande snö i dikeskanten

2014-03-09 11.37.15 2014-03-09 11.37.31

Vilket väder!!

Vilket väder!!

Dagens högsta punkt, dock inte sista uppförsbacken

Dagens högsta punkt, dock inte sista uppförsbacken

← Äldre inlägg

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • september 2022 (2)
  • augusti 2022 (4)
  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …