Allvarligt, hur mycket kan det blåsa?! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag tycker inte om vinden när jag cyklar! När jag cyklar med andra går det bättre. Om jag ligger först och tar vind, så vill jag ju försöka hålla upp tempot åt de som ligger på rulle. Och ligger man bakom så får man ju vila sig lite. Men när jag kör själv är det inget som riktigt motiverar mig att pressa på ordentligt. Åtminstone inte när det blåser sådär överj-vligt mycket som det gjorde igår. Jag höll på att blåsa av vägen redan från start. Funderade på att ta en kortare vända och hålla mig borta från de mer trafikerade vägarna. Funderade på att vända hemåt igen. Men jag gnetade på i styrfart med maxpuls.

Jag var tacksam att jag valde en rätt platt runda och att jag gick ut i motvinden, så hemfärden blev trevligare. Men pga vinden så höll jag alldeles för låg kadens och fick nästan kramp i ryggen, plus att knäna ömmade. Typiskt, bara för att jag tänkte häromdagen på hur bra det kändes att jag inte får ont nånstans i år av cyklingen… 75 km solskenscykling blev det tillslut iallafall. Och vad härligt det är att kunna sticka ut efter jobbet och köra så pass långt och ändå komma hem medans solen fortfarande skiner. Me like!

Dagens runda

Och inte nog med det. Det duggar inte jättetätt med cyklister när man är ute och kör här, framförallt inte på vardagskvällarna. Igår mötte jag säkert sju stycken! Antagligen Örebroare eftersom jag var i de krokarna och körde. Men det roligaste var att de första två jag mötte, var tjejer! Visserligen cyklade de var för sig, men ändå.

Idag har jag förresten cykelpendlat till jobbet. Det tog i runda slängar 2-3 minuter. Nackdelen med att bo nära jobbet…