Efter ett krismöte i familjerådet igår kväll (ok, det var mer som ett lugnt konstaterande), så beslutade vi oss för att boka av testerna i helgen och skjuta upp dem till ett tillfälle då vi faktiskt har nån glädje av dem. Och inte riskerar att dra på oss lunginflammation och hjärtmuskelinflammation på köpet.

Rätt besviken… Hade verkligen sett fram emot det. Men till och med jag förstår ju att det inte är praktiskt genomförbart. Och väldigt dumt. När jag sen fick gå upp mitt i natten för att fixa honungsvatten till oss båda för att hostan inte ville ge sig och det gjorde ont i bröstet att andas, då kändes inte beslutet fel på något sätt. Det är bara att inse att förkylningen är på väg åt fel håll. Förra året satt hostan i i över 7 veckor. Det ska inte hända i år. Nu ska jag VILA. Typ. (Allt är relativt).

Såhär känns det just nu…