Åter hemma igen efter ca 130 mer eller mindre fantastiska mil på cykeln genom halva Sverige. Är även tillbaks på jobbet efter nästan 6 veckors ledighet. Det blev ett bryskt uppvaknande. Jag hade tänkt mig en mjukstart, men det var inte riktigt aktuellt. Det var inte många maskiner som fungerade som de skulle. Eftersom tjejerna är hos oss den här veckan så har jag ju fintider och gick hem 13:45, så lite mjukstart blev det ju ändå!

Någon gång i mitten av förra veckan gick jag runt och släpade mina slitna ben efter mig och längtade efter en vilodag eller två. Sen kom kroppen igång igen och benen kändes starkare och starkare. Idag när jag väl har en mycket välförtjänt vilodag så riktigt spritter det i benen och jag har inte alls haft lust att vara stilla. Men det har jag varit. Och ska så vara i morgon också. Sen ska det cyklas igen!

Medan jag väntar på att få cykla igen, så ägnar jag mig åt en av mina andra favoritsysselsättningar: att äta… När jag tränar hårt (med hög puls) och mycket så tappar jag aptiten och magen börjar trassla. Jag äter ändå, för att orka fortsätta träna, men jag är inte ett dugg hungrig. Men förbränningen ökar och ökar och när jag väl börjar vila kan jag äta hur ofta som helst och ändå vara hungrig. Det var så efter Tjörn-lägret i våras och det är likadant nu. Spännande att se hur länge det håller i sig… På söndag är det dags för Örebrocyklisternas KM i linje, så det är väl bäst jag äter ordentligt så mina ben är på min sida när det är dags.

Lånar den här bilden av Bitte Håf (http://www.bicycling.se/blogs/bittehaf/index.htm) Man skulle nästan kunna tro att vi har roligt 😉