Körde Angels (Sufferfest) igår. Inte ett av mina bästa pass. Jag kände redan under uppvärmningen att benen var som två geléklumpar. Oftast släpper det ju när man får upp farten lite, men inte igår. Jag kämpade med en kompis på varje axel. Den ena sa åt mig att ta det lugnt och känna efter, du har trots allt varit sjuk, det är nog inte så bra att ta ut dig till max. Du kanske till och med ska kliva av cykeln och göra ett nytt försök en annan dag när du är mer återställd. På den andra axeln satt den där lilla djävulen och viskade: ”Du är bara lat! Självklart känns det tungt när du har varit sjuk och inte tränat ordentligt på 1½ vecka. Men hur ska du kunna bli bättre om du inte plågar dig lite? Regel nr 5!”

Jag tog flera mikropauser och blev tillslut tvungen att dra ner intensiteten. Först ner på 90% och sen ända ner på 80%. Inte ett av mina stoltaste ögonblick… Tack vare att det är ett så tufft pass till att börja med, så slutade det ändå med ett genomfört tröskelpass. Så bortkastat var det ju inte, jag kapade bara bort ca 50% av delen som skulle vara VO2max och körde tröskel där också. Måste sluta vara så hård mot mig själv…

Idag är det i allafall vilodag! Efter jobbet ska vi in till Örebrocyklisterna och prova kläder och senare ikväll kommer Marit och Linda över för lite tjejkväll. Det här kommer bli en bra dag!