Startklar

Etiketter

, , , ,

På plats i soliga Motala sedan ett antal timmar. Nummerlappen sitter på tröjan, energin är packad och cykeln putsad.

Vi stack ut och cyklade en sväng för att köra ur nästan 2 veckors cykelvila-seghet ur benen och den sista hostan ur bröstet. Check på det! Antingen är jag frisk som en nötkärna imorgon bitti, eller så vaknar jag med ont i halsen. Men hellre det än att köra 30 mil med nåt skit i kroppen som drabbar starten i Vansbro istället. Så håll tummarna för att förkylningen är bortskrämd nu! Benen fungerade förövrigt finfint när den första segheten hade försvunnit 👌

Nyduschade väntar vi nu på att resten av teamet ska komma på plats, så vi kan käka lasagne och gå och sova 😴

Passade på att tanka i mig en flaska Maurten DM320 efter cyklingen också så benen ska vara välfyllda imorgon bitti 💪🚴‍♀️

Nöta nöta nöta

Etiketter

, ,

Nysimmad! Varit på Gustavsvik i ottan och nött teknik med Simma med flyt-Åsa. Efter sjukdomsuppehållet när jag inte var i vattnet på nästan 2 veckor har simningen faktiskt känts riktigt hyffsad. Jag trodde att jag skulle ha tappat en hel del i teknik, men efter att vi kom hem från Mallis har jag varit väldigt noga med Cassandras teknikövningar, och det har tydligen lönat sig (surprise!). Så alla 3 passen den här veckan har känts riktigt bra, plus att jag fått med mig mer fart utan att känna att jag tar i mer (dvs tekniken har varit bättre).

Tror att det var nyttigt med en mental nollställning och vila från simningen. Har nött så mycket simning det senaste året och det är lätt att snöa in och fastna i det en vet att en brukar göra fel och så glömmer jag allt annat och tappar tekniken där istället.

Men nu känns det bra och jag hoppas känslan i Vansbro kommer vara ok också, ska bara träna lite mer öppet vatten de kommande 2 veckorna.

Nysimmad med tillhörande pås-ögon 👌

I natt jag drömde…

Etiketter

, , ,

Det kan vara tävlingsnerverna inför Vansbro Triathlon som börjar spöka. Bara 2 veckor kvar till säsongspremiär. Vilket dessutom bara är min andra riktiga triathlontävling någonsin 🙈

Drömde iallafall att Lotta också skulle köra i Vansbro och när jag kom in för att växla till löp kom hon i mål… (Nog för att hon simmar så sjuuuuukt mycket snabbare än mig, men inte så mycket att hon hinner cykla 9 mil och springa 21 km medan jag cyklar 9 mil 🤣). Men hon kom alltså i mål när jag kom in för växling och insåg att jag hade en halvmara kvar att springa. I SLALOMPJÄXOR! Det har jag ju inte tränat alls på och förbannade mig själv (och litegrann coach Fredrik) för att jag hade missat att träna på nåt så grundläggande.

Som sagt tävlingsnerver…

Foto från Stockholm Marathon, där jag tack och lov slapp slalompjäxorna…

66 dagar kvar 🙉

Jag vill inte på nåt sätt chocka er genom att göra en uppdatering här i bloggen 🤣 Jag kan heller inte lova att jag fortsätter min nedräkning, även om rubriken i sig på nåt sätt ändå förpliktigar till någon form av regelbunden uppföljning 😬 Men vi får se helt enkelt!

66 dagar kvar till årets stora mål alltså. Ironman Kalmar. Stora förväntningar och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning! 👏

Så hur är det nu led sjukdomsstatusen inför Vätternrundan i helgen? Energinivåer och allmänstatus tillbaka på topp sedan 4 dagar, feberfri en vecka, hostar en del fortfarande men behöver inte hostmedicin längre. Provade att simma lite i måndags kväll, det gick fint och inga bakslag. Simmade ordentligt i morse och blåste ur kroppen lite med tuffa 50:or – kändes asbra! Följt av 5 km lugn jogg för att se hur lungorna kändes – även det på topp och pulsen höll sig låg 👌

1500 m insim och teknikträning, följt av ett antal 50:or i fartzon 4.

Världens trasigaste (men skönaste) skor, som tog mig runt Stockholm Marathon utan ett skav, blåsa eller annat trams ❤

Nu vilar jag till imorgon kväll, då tänkte jag provcykla lite och efter det besluta om det blir start på lördag morgon.

Vi turistar vidare

Etiketter

, , , , ,

Sista dagen i Skottland och vi har fortsatt vår inslagna väg med promenerande in absurdum och en hel del turistande.

Onsdag

Transportmedel: apostlahästarna

Antal promenerade steg: 24209

Antal sömntimmar: 9:29

Besökt: University of Stirling och Stirling Castle

Utöver det har vi ätit gott x2 och jag har shoppat lite presenter till tjejerna (och en present till mig)…

Supergoda scones och Butternutsoppa till lunch och tapasbricka till kvällsmat. Båda måltiderna resulterade i att mat pressades ur mina öron 🙉 #proppmätt

Samma sak hände faktiskt igår kväll också när vi bestämde oss för att vi inte kunde lämna Skottland utan att ha provat Haggis. Lite av en chansning när man är vrålhungrig, men ingen av oss är särskilt kinkiga när det kommer till mat, så det fick bära eller brista. Det bar. Smakade precis som pölsa och så var det en supergod whiskeysås och potatismos till 😋 Så om man inte är så petig så har jag ju faktiskt provat inhemsk whiskey också (närmare än så kommer det inte bli iallafall, för när det kommer till alkohol är jag desto mer kinkig). Men haggisen var ruskigt god iallafall!

Skottland – såhär långt

Etiketter

, , ,

Vi har en riktigt härlig semester här i Skottland! Väldigt mycket aktiv återhämtning efter Åstadsloppet. Vi går och går och går. Och det är inte särskilt platt här vill jag meddela… Här kommer en kort sammanfattning av våra första 3 dagar här:

Söndag

Transportmedel: bil, flyg, Tram, tåg och buss

Antal promenerade steg: 24697

Antal sömntimmar: 3:24

Besökt: Nationalmuséet, Edinburgh Castle, gamla stan, Stirling och säkert lite annat som jag redan glömt 😬

Måndag

Transportmedel: en heldag med apostlahästarna

Antal promenerade steg: 28470

Antal sömntimmar: 10:17

Besökt: Wallace Monument och Bridge of Allan

Tisdag

Transportmedel: buss

Antal promenerade steg: 17409 (so far)

Antal sömntimmar: 9:37

Besökt: Callander, The Crags och Bracklin Falls

Åstadsloppet 21 km race report

Etiketter

, , ,

Jösses, nu har det nästan gått en månad igen sen jag skrev här… Sen dess har jag mest varit förkyld, jobbat och tränat mestadels lågintensivt för att komma igång igen efter förkylningen. Det har inte blivit många löppass sen Norasjön Runt och definitivt inget långt eller snabbt, utan mer några myspass på 8-10 km och utan något direkt tempo. Idag har jag dock gjort tävlingspremiär inom löpningen också, i IFK Nora långlöpnings färger! Många motionslopp har jag gjort, men aldrig kört tävlingsklass på löpning.

Efter Norasjön Runt blev jag sugen på att testa hur snabbt jag skulle kunna springa en halvmara som var mer eller mindre helt platt. Runt Norasjön fick jag ihop 233 höjdmeter på 21 km. Alla säger att Åstadsloppet är ett väldigt lättsprunget lopp där man kan kapa 5-10 min på sin tid jämfört med Norasjön Runt. Så innan jag blev sjuk satte jag målet att springa på 1:45. Jag förstod ju själv att det inte skulle funka efter förkylningen, men samtidigt så brukar ju min kropp funka över förväntan om jag bara får på mig en nummerlapp. Så förhoppningen fanns ju ändå där att det kanske skulle kunna gå ändå. Och att det skulle kunna ta längre tid än 1:50 fanns inte på kartan! Men ack vad jag bedrog mig…

Jag resonerade lite innan om att jag kanske gynnas av ett lite backigare lopp, eftersom jag gärna tuggar på uppför, får med mig farten bra utför (tills jag blir för trött) och sen känns de platta och utförspartierna så väldigt lätta. När det är platt hela tiden (73 hm fick jag ihop idag), så måste jag ju driva på för att hålla uppe farten och då kommer huvudet in.

Idag fick jag slita från start. Vaderna var stela, jag kämpade med håll till och från, det var tungandat och kroppen ville liksom aldrig riktigt vara med. Det fanns ljusglimtar, men de varade sällan mer än 500 m åt gången. Bäst gillade jag nog ändå de få uppförsbackar som var, framförallt sista biten upp mot universitetet. Vid ett par tillfällen kändes det som att jag fick upp tempot riktigt bra. Tittade på klockan, som hånande berättade för mig att det hade jag minsann inte alls fått… Tillslut fick jag lägga fokus på att inte tappa för mycket fart och se till att hålla mig under 6-minuterstempo. Det gick bra, även om km 18 gick på 5:59 😉

Troligtvis sitter förkylningen, eller åtminstone efterdyningarna av den, kvar i kroppen. Det var härligt med mycket folk som hejjade, men jag var tvungen att ha musiken högt i öronen för att överhuvudtaget ta mig framåt, så jag hörde inte så mycket av hejjarropen. Men det är ändå peppande att se folk man känner som står och hejjar. Bäst av allt var ju såklart hejjarklacken bestående av mina två älsklingstjejer och mor å far ❤ – det gav extra energi att höra deras rop!

Bilderna talar sitt eget språk – det blev inte direkt roligare och roligare. Jag kunde inte riktigt njuta av upploppet, jag ville bara att det skulle ta slut. Men jag kom i mål och fick världens bästa mottagande i mål av mina stolta tjejer och Saga som om och om igen upprepade att jag skulle vara nöjd och att jag var så himla duktig ❤ Så då kunde jag ju inte annat än att åtminstone försöka vara nöjd, även om det var rätt halvhjärtat… Tiden? Istället för att putsa av 7 minuter från Norasjön Runt fick jag lägga på 6 min – totaltid 1:58.

Så nu är det bara att bryta ihop, vila och se till att vara i bättre slag nästa lördag när det är terräng-DM på hemmaplan. Innan dess ska jag ägna mig åt både mental och kroppslig återhämtning under 4 dagar i Skottland!

Foton av Hanna & Lars-Åke:

img_20181013_105849_9175704564988946395669.jpgfb_img_15394517904934454082206529891151.jpgimg_20181013_193906_0447531958202685974156.jpgreceived_20744082092585401082355710151263303.jpegreceived_6798777957455828676309384834958620.jpeg

Kärlek <3

Idag mår jag bättre. Eller jag mådde bättre redan igår. Bara att jag fick lite mer gjort på jobbet gjorde att jag inte kände mig så värdelös. Sen däckade jag i soffan vid 20-tiden och sov närmare 12 timmar. Vaknade lite halvförkyld, vilket förklarar varför kroppen inte har varit lika pigg på träning som jag själv de senaste dagarna. Inte så konstigt, Ida har var varit hemma med halsont och hosta i två dagar, så det var ju rätt väntat.

Men all kärlek och pepp jag fick från alla när jag gnällde av mig i torsdags! Tack!! Det gjorde ju också att jag mådde mycket bättre. Jag vet att det vänder, jag vet att många känner sig otillräckliga då och då, men det hjälper ändå att höra hur många som bryr sig och som tar sig tid att skriva några peppande ord ❤

Idag har jag och Saga haft tjejmys. Ida har varit på två ”kalas”, varav det senare varar ända till imorgon. Så jag och Saga skulle gå på bio. Nu gick det typ inga barnfilmer efter klockan två på lördag em – helt värdelöst! Så vi åkte till Ikea och hängde runt och käkade köttbullar. Saga nöjd = mamma nöjd. Nu har vi färgat håret och bäddat ner oss i sängen med lördagsgodiset för att kolla på Vaiana på Netflix. Win!

20180915_1946052019221307716456328.jpg

Tomgång

Just nu går allt på tomgång. Både träningen och jobbet. Jag har helt tappat mitt driv! Vad gäller träningen handlar det mest om att kroppen är trött och sliten efter helgen och att det hursomhelst är dags att backa, förvalta och bygga grund inför nästa säsong. Men jag är inte riktigt redo att backa träningen än, känns som att jag nyss kommit igång ordentligt, så det är svårt. Kroppen sänder dock rätt tydliga signaler just nu, så även om jag försöker finta och smygträna lite muskler som inte är trötta (typ överkroppen och bålen), så är det stopp. Dessutom är det där suget efter en massa sötsaker, som jag inte har haft på hela sommaren, här med buller och bång!

Och som om inte det vore nog så är det dags igen för detta evigt återkommande ifrågasättandet av arbetet. Jag vet att det dyker upp då och då, som från ingenstans och får mig att vilja krypa ner under täcket, söka vilket jobb som helst som ger en fast lön och som helst inte kräver någon större hjärnverksamhet av mig. Tack och lov så försvinner den oftast inom någon vecka eller två, men det är jobbigt när det pågår. Jag vet att jag värdesätter min frihet att få styra över mina egna arbetstider, träna på jobbet, utvecklas, träffa folk och jobba med det jag älskar, och att det alla dagar i veckan (nästan) överträffar den ekonomiska tryggheten. Men så kommer dagar som denna och jag börjar tvivla och ifrågasätta. Och det i kombination med att inte kunna köra skiten ur kroppen (och knoppen) med ett rejält träningspass, är inget vinnande koncept.

Jag sätter mig på händerna (och äter lite sötsaker) tillsvidare och väntar ut krisen. 20180913_1557009051157434308044153.jpg

Återhämtning med kakbuffé

Etiketter

,

Oj vad jag har ont i benen idag… Det blir inte bättre ju längre kvällen lider heller. Så hur det kommer kännas imorgon törs jag inte ens tänka på! Just nu känns soffan på bottenvåningen som ett bra ställe att sova på i natt, för jag misstänker att jag inte kommer ta mig ner för trappen imorgon bitti. Jag har betydligt mer ont idag än vad jag hade dagen efter Ultravasan 45. Å andra sidan så var mycket av det onda då inte träningsvärk, utan ömma knän och en överansträngd fot. Nu är det ren och skär träningsvärk, så den är bara att omfamna.

Och omfamnat den har jag gjort! Inledde dagen på bästa sätt – med ett distanspass på cykeln. Var lite osäker på om kroppen skulle gilla det greppet, men kakbuffén på Kafé Lusthuset i Linde var tillräckligt lockande för att jag skulle våga chansa. Det visade sig vara ett bra drag. Benen var visserligen lite ömma, men det var inga problem med kraft och energi, så det blev en riktigt härlig tur på närmare 10 mil och dryga 800 hm. Solen sken och humöret var på topp. Så länge jag satt på cykeln, för så fort jag klev av den steg min ålder med ca 75 år, baserat på min gångstil… Men den kakbuffén – jeeesus vad mycket gott! 20180909_1321202690889240251247870.jpgFinsällskap i solen

20180909_1204356919458086730379385.jpgKakbuffén på Kafé Lusthuset i Lindesberg

Fortsatte dagen med en kort fotosession med Sara. Den blev dock väldigt kort, pga kallt vatten. Jag tror på riktigt tempen hade sjunkit åtminstone ett par grader sen i torsdags. Min energinivå var väl inte på topp heller, så vi nöjde oss rätt snabbt. Blev en del coola bilder iallafall 👌

Från dagens fotografering med Sara

Dagens sista programpunkt var löpcoachning. Smart va? Men, jag är ju inte fullt så dum att jag faktiskt hade tänkt springa själv. Löpcoachning funkar precis lika bra på cykel ska ni veta! Det var riktigt soft, tror jag ska fortsätta med det 😎😉