• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ Ännu en träningsblogg…

ALMSAN

Kategoriarkiv: Vänner

10 år mot galenskapen

15 söndag Dec 2019

Posted by almsan in Övrig träning, CK08 damelit, Cykling, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykellycka, gringos, min klassiker, nostalgi, tjejklassikern

För ganska precis 10 år sedan var jag en rätt otränad tjej som 4 månader tidigare hade fött sitt andra barn, hade väl gått ner gravidkilona och börjat smyga igång träningen litegrann. Mycket promenerande med hund och barnvagn, kanske lite simning och nåt enstaka gympass. Jag har alltid varit en typisk periodare vad gäller träningen. Kört igång vid nyår och inför sommaren. Varje år. Kört 3-4 eller 5 pass i veckan, haft träningsvärken från helvetet och sen har livet kommit emellan. Eller soffan. Igen. Ni vet, sådär som folk är mest.

Men där någonstans under en föräldragrupp började Linda prata om att hon ville göra en tjejklassiker. Och jag tyckte det lät som en kul idé. Redan då var jag tydligen en ”hur svårt kan det va”-tjej… Tjejvättern hade jag cyklat en gång iallafall och jag hade en rätt ny racerhybrid hemma. Jag drog även in Marit i planerna och presenterade henne och Linda för varandra.

Fasen vad roligt vi hade! På träningen inför, före loppen och efter. Det var det stora nöjet och det gjorde också att vi alla tre fick en kontinuitet i träningen som vi inte haft tidigare. Vi körde inte själva loppen tillsammans, men vi reste, bodde, förberedde oss och firade tillsammans.

Först ut var Tjejvättern som blev en väldigt blåsig historia med sina 16 m/s och folk som blåste i diket. Men jag och min hybrid kämpade oss i mål på 4 timmar blankt! Och fick mersmak såklart 😉

Näst i tur var Vansbro Tjejsim. Det var nog det jag var mest nervös över! Jag lånade en våtdräkt och jag tror jag simmade i sjön en eller två gånger inför loppet. Simmade en hel del i simhallen, men tyckte det var asläskigt att simma i sjön! Vi hade hört att det var rätt strömt den kilometern som tjejsimmet går (sista delen av Vansbrosimmet) och jag såg framför mig att det var som att simma i en fors… Så var det ju inte. Och inte heller tänkte jag på att jag simmade i ”öppet vatten” när jag hade en brygga på ena sidan och fullt med folk runtomkring mig. Så även det överlevde vi alltså. Bröstsimmade mig igenom de tusen meterna på 24:56.

Inför Vansbrosimmet 2015 (?)

Sen kom Lidingöloppet. Minns inte riktigt, men jag misstänker att det hade dippat lite med träningen under semestern. Så även om jag nog hade löptränat mer än tidigare så var jag väl inte i någon kanonform vad gäller löpningen (heller) när det väl var dags. Men på 1:02:23 tog jag mig igenom de 10 backiga kilometerna. Ett fett skavsår och ömma muskler, men i övrigt rätt bra skick. Och nöjd! Åtminstone i en kvart efter målgång… Som vanligt. Sen börjar ju tankarna mala om att med lite ordentlig träning borde det gå att springa snabbare 😉 .

Inför starten på Lidingö Tjejlopp 2010

Hela kalaset avslutades med Kortvasan 2011. Vi fick till en hel del skidåkning den vintern, så trots att jag inte åkt skidor sen jag var liten så gick det helt ok. Historien kring vår vistelse i Mora är ett långt blogginlägg för sig. Inte så mycket själva loppet, för det var mest snö, trötta armar och skräckblandad förtjusning. Men historien om hur vi blev väckta mitt i natten av att en man klev in i stugan vi lånat! Hur vi skulle ha stannat en natt till och firat vår fullföljda Tjejklassiker, men valde att packa ihop alltihop när vi efter ett fåtal timmars sömn gav oss iväg mot starten. Det blev ingen särskilt bra tid (3:06:32), men med noll teknik och ändå rätt låg total träningsmängd, så var jag väldigt nöjd. Festen tog vi på hemmaplan istället…

  • SONY DSC
  • SONY DSC
  • SONY DSC
  • SONY DSC

Det där året gav så mycket, både träningsmässigt och vänskapsmässigt. Det gjorde oss till tre tjejer som började se träning som en viktig del av livet och det svetsade samman oss till ”3 Gringos” ❤ .

Ganska snart efter avslutad Tjejklassiker bestämde vi oss för att jobba vidare mot en Halvklassiker. Och när den var klar tog vi sikte på En Svensk Klassiker! Den sistnämnda fullföljde Marit och Linda, men jag valde av olika anledningar att inte köra Vasaloppet. Så tvärtemot vad många tror, har jag alltså inte gjort En Svensk Klassiker. Och kommer troligtvis inte göra det heller, det är inget som lockar mig längre. Det finns så mycket annat roligt att göra!

2011 körde jag för första gången Vätterntrippeln och fick en artikel på cykla.se.

Under de här åren tog intresset för cyklingen mer och mer överhanden för min del. När jag och Per blev tillsammans blev det ännu mer cykling.

VR2011

I slutet av 2013 skaffade jag elitlicens och körde några cykeltävlingar. Tävlade med CK08 Damelit under 2014, men det blev en riktig pannkaks-säsong. Och under några år efteråt var det vila, gör om och gör rätt. Och på den vägen är det…

Så på 10 år har jag alltså gått från otränad periodare till hyffsat vältränad knäppis som dessutom jobbar heltid med träning. Frågan är var jag är om 10 år till 😉 .

Kul att kolla på Min Klassiker på TV och följa deltagarna – det väcker många nostalgiska minnen till liv!

Hopp-å-lek

26 måndag Aug 2019

Posted by almsan in övrig träning, cykling, Foton, Mobilbloggat, Sjukdom och gnäll, Vänner, Vélo Performance, Vila

≈ 2 kommentarer

Etiketter

alternativ träning, återhämtningspass, cykel, cykelglädje, cykla, cykling, fastgirlseatcarbs, födelsedagspresent, förkylning, fika, hopp-å-lek, Katrinelund, solen

I engelsk träningslitteratur brukar man skilja på excercise och training. I Sverige blir det kanske motion/fysisk aktivitet som motsvarar excercise. Men de flesta (?) svenskar använder ju ordet träning för all typ av rörelse med träningskläder på, medan litteraturens training innebär seriös målinriktad träning som följer en periodiserad plan.

Just nu håller jag på med min egen årsplan för nästa säsong. Tanken är att jag ska börja träna fokuserat igen 1/10. Det är ju sjukt långt tills dess!! Nu är det ju inte så att jag inte kommer göra nåt fram tills dess, men jag kommer inte ha någon plan med det hela. Istället för att kalla det motionera (eftersom jag per definition inte ska träna) vill jag hellre kalla det för ”hopp-å-lek”, för det är vad det ska vara. Motionera låter så trist… Så fram till 1/10 är jag öppen för all typ av träningsdejtande, säg vad du vill ha sällskap på för träning så hänger jag på (med vissa begränsningar, typ rullskidor, downhill eller annat med hög skaderisk) 😉 Dags att ta ikapp lite missad tid med kompisar helt enkelt. Shoot!

Igår var första hopp-å-lek-passet efter Kalmar. Lugn cykling med efterföljande promenad vid Katrinelunds Gästgiveri & Sjökrog. Njöt av vädret, omgivningarna och sällskapet. På kvällen åt vi 3-rätters på Sjökrogen och tillbringade natten på Gästgiveriet. Per fick nämligen presentkort på ett ”Sjökrogspaket” när han fyllde 50 i februari, så det var hög tid att utnyttja det nu. Så nu är vi mätta, utvilade och lugna i själen 😍

Som vanligt när vi cyklar på nya ställen blir det en del grusväg 🤣

Old school cykelenergi

En typiskt bra cykelfika, som dessutom fick agera lunch. Nomnomnom!

Hjälmaren visade sig från sin bästa sida

Mannen i mitt liv, han jag inte kan vara utan ❤

Vaknade tyvärr med ont i bröstet. Alltså förkylningsont. Har ju haft ont i halsen några dagar, men det försvann häromdagen. Rethostan jag har dragits med efter Kalmar var dock inte borta, så därför såg jag till att hålla riktigt låg puls på cyklingen igår, men det hjälpte alltså inte. Så jag får hoppa-å-leka på lugnare sett några dagar tills jag blir helt kry.

35-årskalas på hög höjd

02 söndag Jul 2017

Posted by almsan in övrig träning, Foton, Mental träning, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

brudarna, födelsedagspresent, frukostbuffé, Grythytteglass, höghöjdsbana, Loka Brunn

När jag fyllde år i december så fick jag i present av alla brudarna i tjejgänget att vi skulle åka till Loka Brunn och äta frukost och sen vidare till höghöjdsbanan i Hällefors. 

Vi har väntat in ett datum när jag, och de flesta andra kunde, plus lite trevligare väder än i december. Och vi lyckades riktigt bra med båda delarna. 7 glada bruttor lämnade ett soligt Nora kl 7.15 igår morse. 

Första stoppet var alltså frukost på Loka Brunn 

Mätta och belåtna styrde vi stegen mot Hällefors och höghöjdsbanan dör vi först fick en säkerhetsgenomgång och fick testa allt med fötterna stabilt placerade på marken. 

Det var inte bara det där med att vända karbinhakarna åt rätt håll och att inte släppa rullen så den ramlade ner på marken…

Selarna var också ett kapitel för sig

Det var en del nervösfnissande innan vi kom igång

Alla var inte lika positivt inställda till höga höjder

Det fanns tre olika nivåer på banorna. Jag, Hanna och Marit körde igenom alla 3, Linda F var med på 2:an, Linda G och Maria nöjde sig med flera varv på första banan och Ann-Britt coachade och fotograferade från marken. För trots pepp, uppmuntran och positiv inställning, så kunde hon inte ta sig ut på första hindret. Och hela poängen var ju att vi skulle ha kul och det syntes alltför väl att det verkligen inte var det för A-B. När hon kom ner på marken och fick av sig selen fick hon tillbaks ansiktsfärgen och blev sitt vanliga glada jag igen.

Jag är så imponerad av de som kämpade med både rädsla för höjder och fallskräck, men ändå tog sig igenom. Tack för att ni ställde upp för min skull ❤ Det var så himla kul! Själv visste jag inte alls hur jag skulle reagera, men det gick ju som en dans. Varken höjderna eller gungandet bekom mig. Nåt enstaka hinder gjorde att pulsen gick upp lite extra, men inte mer än så.

Det här hindret var lite spännande. Syns nästan på min min…

Linda F är på G


Jag på klätterväggen

Linbana var kul, men lite läskigt i landningen eftersom man aldrig riktigt visste vilken kroppsdel som skulle landa först

Bana nr 1

Mia hade en egen stil ner för rutschkanan

Marit går in för landning

Alla brudarna, förutom Marit som höll i kameran


A-B var pepp innan det var dags att ge sig ut i hindret

Sen drog vi till Grythyttan och käkade glass som en perfekt avslutning på en fantastisk dag. Tack tjejer! ❤

När det som inte får hända händer :(

17 torsdag Jul 2014

Posted by almsan in SubXX, Vänner

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Lena Karlsson, R.I.P., sorg, SubXX

Det är svårt att hitta orden och tårarna verkar aldrig vilja ta slut. Mitt facebookflöde svämmar över av ord av saknad efter Lena. Lena var en institution inom cykel- och triathlonvärlden med alla sina genomförda Ironman och Svenska Klassiker. Var det någonting man visste säkert så var det att Lena skulle köra Vätternrundan igen nästa år. Och nästa. Och nästa. Nu blir det inte så. Och vi är så otroligt många som är så otroligt ledsna över att ha förlorat vår Lena.

Jag har bara känt Lena i ungefär två år, men under de här två åren har hon varit en av dem jag har cyklat som mest med. Hon var en stor inspiration för väldigt många som håller på med cykel eller triathlon. I början av vår bekantskap fascinerades jag över att ALLA kände Lena. Var vi än befann oss så stannade folk och pratade med henne. Och hon var alltid lika glad. Eftersom hon alltid var på plats i väldigt god tid inför motionsloppen, kom hon ofta förbi vår husbil och satt där och spred glädje och värme. Ingenting var komplicerat eller svårt med Lena.

Under de åren jag har känt Lena har vi kört många motionslopp och träningar tillsammans och hon var alltid lika stark och trygg att ha i klungan. Försiktigare (eller kanske snarare förnuftigare) cyklist fick man leta efter. Lena tyckte om när vägen var rak och platt, utan kurvor eller nedförsbackar. Vi skrattade ofta gott åt henne när hon hamnade efter när vägen brantade på nedför. Men vi visste att så snart det blev platt skulle hon vara ikapp igen. Lena sa en gång att ”kör man inte ifrån mig de första 10 milen, så gör man det definitivt inte de sista 20”. Hon var så stark våran Lena. Därför känns det ännu mer ofattbart att det är hon som skulle råka ut för en sådan här olycka, för är det något jag är säker på så är det att hon aldrig tog några risker när hon satt på cykeln!

Mina tankar går till alla de som stod henne ännu närmare än vad jag gjorde. Vilken fruktansvärd tomhet! Jag vet att jag talar för alla som kände Lena när jag säger att hon kommer vara för alltid saknad, men aldrig glömd.

R.I.P Lena ❤

sub8 av _CD93869 sub8 startjpg Dreamteam Lena

 

 

SM 2014

28 lördag Jun 2014

Posted by almsan in CK08 damelit, Cykling, Foton, Tävling, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

damelit, kinnekulle, linjelopp, SM 2014

Jeesus vad det har varit tråkigt väder idag! Spöregn och grått och dimmigt. Riktigt klassiskt skitväder helt enkelt. Men vad alla damer kämpade på uppför Kinnekulle idag. Jag och Per iklädde oss plastpåsar på fötterna och lommade ut i spöregnet för att peppa och langa vätska till mina grymma lagkamrater. Riktigt roligt, trots genomfrusen och blöt. Tjejerna var starka och kämpade på som vanligt. Emma vann ju, inte helt otippat, ganska enkelt… Men vilka insatser alla som fullföljde idag stod för! Nu är jag peppad på att få ordning på kroppen och komma in i matchen igen. Jag vill ju oxå vara med och tugga styrlinda och smaka blod!

Här kommer en massa bilder från dagen. Det är rätt usel kvalitet på de flesta, dels eftersom jag inte är nån bra fotograf och dels eftersom kameran inte var jättenöjd med spöregnet. Men hittar någon nån bild ni vill använda, så varsågoda. Fotograf: Jag2014-06-28 11.49.40 2014-06-28 12.38.32

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSCSONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSCSONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSCSONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

DNS

28 lördag Jun 2014

Posted by almsan in CK08 damelit, Cykling, Mobilbloggat, Tävling, Vänner, Vila

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykel, kinnekulle, SM 2014

Supermycket tack för alla pepp- och hejjarop inför dagens SM-linje! Men jag kommer inte starta, hur häftigt det än vore att stå i starten med Emma Johansson. Senaste dagarnas cykling har bara gjort det mer tydligt att jag behöver vila och släppa på en massa måsten. Nästa år går SM i Örebro, då blir det kanske nya tag. Men i år nöjer jag mig med att vara fotograf och langare.

Igår fick jag dock känna att det faktiskt är kul att fincykla. Man måste inte hetsa hela tiden! Jag och Mirella var ute en timme och körde tävlingsvarvet i lugnt och fint tempo med en massa prat. Av förklarliga skäl hade Mirella lite tungt med andningen på sina håll. Jag har provat själv att andas med lungorna undanskuffade och ihoptryckta och det är ingen lek. Men det var ju min räddning för att slippa bli avställd uppför den där jäkla kullen!

Återigen Tack Mirella för en härlig cykeltur med massa pepp från någon med en massa rutin på det här med cykel och tävlande. Du och Henke är verkligen guld värda! ❤

Spin of Hope 2014

29 lördag Mar 2014

Posted by almsan in CK08 Ride of Hope, Cykling, Intervallpass, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Barncancerfonden, ck08 ride of hope, Spin of Hope, Spinning

Idag har jag kört Spin of Hope för första gången. Jag är definitivt ingen spinningtjej, men jag hade trevligt sällskap i form av Linda och Marit så de två timmarna vi körde gick relativt fort. Och vad gör man inte för Barncancerfonden? Vill du också göra en insats utan att för den skull behöva sitta och skava på en spinningcykel, så kan du gå in på CK08 Ride of Hopes insamling och skänka en slant till Barncancerfonden den vägen istället. Det fina med det är att du även stödjer vårt lag! Två bra flugor i en smäll 🙂

Spin of Hope 2014

 

Living on the edge

23 söndag Mar 2014

Posted by almsan in Övrig träning, Cykling, Distanspass, Foton, Intervallpass, Jobb, Sjukdom och gnäll, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Beredskap, distanspass, Hannas löpgrupp, köksrenovering, magont, nattjobb, sömnbrist, sliten, SubXX, tårta

Det har inte bloggats så mycket det senaste dagarna. Ibland beror det på att det inte händer så mycket och ibland är det för att det händer lite för mycket. Så har det varit nu i helgen. Eller det har väl inte hänt jättemycket, men jag har varit helt slut. När livet är fullspäckat och planerat in i minsta detalj så krävs det inte så mycket för att det ska bli pannkaka. Pannkakan den här veckan bestod i beredskapsjobb två nätter. Ska man orka träna +10 timmar under en vecka så behöver kroppen tillräckligt med sömn och näring. Min har de senaste dagarna inte fått tillräckligt av varken det ena eller det andra. Det har blivit lite av en ond cirkel. För lite sömn, trött kropp och hård träning resulterar i att magen havererar och jag får ont och blir uppsvullen och illamående så fort jag äter. Vilket resulterar i att jag bli ännu tröttare och mattare. Jag försöker tvinga i mig energität mat som är lättsmält och äter lite och ofta. Det funkar, men är inte optimalt.

Efter att ha jobbat 16 timmar i fredags, kommit hem från jobbet efter 2 på natten och sovit ca 4 timmar fick jag finbesök i lördags fm. Två av mina fina SubXX:or kom på besök för att köra distanspass med mig. De första 2½ timmarna gick bra. Trots blåsten så kändes kroppen pigg och fräsch. Men sen tog energin och orken slut. Tekniken blev sämre och jag blev trött i ryggen och fick ont i höger knä. Vi var ute i fyra timmar och sen fikade hemma hos mig innan de åkte hemåt igen. Sen var jag ganska utslagen resten av dagen. 2014-03-22 11.20.49 2014-03-22 11.21.04 2014-03-22 11.21.13 2014-03-22 14.32.53

Idag var det dags för distanspass igen. Men jag kände redan igår kväll att det nog inte var någon större idé att försöka sig på ett till distanspass den här veckan. Varken kroppen eller huvudet kändes redo. Istället tog jag och Linda en liten sväng på morgonen, lite fincykling på blandade grusvägar. Tyvärr gjorde knät fortfarande ont. Illa illa! Efter cyklingen fortsatte vi med Hannas löpgrupp. Det var tre trötta och energilösa tjejer som gjorde ett halvhjärtat försök till ett träningspass. Kände inte av knät någonting under löpningen och kroppen kändes oväntat pigg. Dock var tankarna redan hemma i soffan. När vi gjorde knäböj gjorde knät sig påmint igen – det funkade inte alls. Vi körde på i 30 minuter och sen åkte jag hem och tog en lååång skön promenad med Milo istället. Dagens distanspass avslutades med två timmar styrkeintervaller i att slita bort 3 lager plastmatta från golvet hemma. Jag fick bort typ 4 kvm. Det finns lite kvar att jobba på… Sen sov jag helt utslagen i soffan tills Linda kom och matade mig med jordgubbstårta.wpid-20140323_122017.jpg wpid-20140323_102432.jpg wpid-20140322_155509.jpg

Ja, det var min helg det. Imorgon kommer tjejerna hem igen och det ska bli en befrielse att koppla bort beredskapstelefonen!

Skrattfest på gymmet

18 tisdag Mar 2014

Posted by almsan in Övrig träning, Styrketräning, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

gym, MAQ, pinneövningar, skratt, stabilitetsträning, styrketräning, trängsel

Igår gjorde jag någonting som jag i stort sett aldrig gör. Jag åkte till gymmet kl 18 på kvällen. Enda gången jag gör det annars är när jag ska vara med på något pass, vilket inte är särskilt ofta. Men jag åker ALDRIG dit för att gymma vid den tiden. Av den enkla anledningen att det är som mest folk där. Jag har inget emot folk i vanliga fall, men när jag ska träna vill jag träna. Jag har inte tid att vara social till höger och vänster. Och jag vill definitivt inte vänta på utrustning. Jag vill köra mitt pass som det var tänkt, utan att vara i vägen eller störa mig på andra som är i vägen. Men det gjorde jag alltså igår. Jag tyckte det var ok eftersom jag bara behövde roddmaskinen (vilken det inte direkt brukar vara slagsmål om), en pinne och en boll (inte heller hårdvaluta). Dessutom skulle jag ju få sällskap av mina Gringos Marit och Linda (nej de är varken utländska, främlingar eller män, men de är mina gringos ändå). Vi barrikaderade bottenvåningen på gymmet, där fick vi vara ifred med våra knasigheter. Och knasigheter blev det. Så skrattmusklerna fick sig en extra omgång också. Det tog lite längre tid än vanligt, men det var också mycket trevligare än vanligt. Hann lagom träna färdigt innan det var slut på det roliga och jobbtelefonen ringde.

Jag introducerar Marit i pinnarnas värld...

Jag introducerar Marit i pinnarnas värld…

wpid-20140317_181411.jpg

Linda har lite väl mycket testosteron i kroppen

Linda har lite väl mycket testosteron i kroppen

Solenergi

16 söndag Mar 2014

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Foton, SubXX, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, Eskilstuna, kyligt, Scott, sol, Sub8, SubXX

Åh vilken dag, den gick rätt in på feelgood-kontot! Åkte hemifrån redan vid 6.30 i morse. Styrde kosan mot Eskilstuna och SubXX Sub8-träning. Vi skulle samlas kl 9.45, men innan dess skulle jag svänga förbi och hämta en cykel som jag hade köpt på Blocket. Jo, för Saga behövde faktiskt en MTB, så nu har tjejerna varsin Scott Scale JR att rejsa runt på. scott scale 20 jrHumöret var på topp, solen sken och det var i stort sett tomt på vägarna. 2014-03-16 08.04.48Det var lite kyligt i luften, men rent på vägarna. Ända tills jag började närma mig Eskilstuna, för där hade det tydligen snöat i natt. Vägarna var snöiga och isiga och jag började ångra att jag inte hade kvar dubbdäcken på crossen…

Det var lite isigt när vi rullade ut från Vilsta friluftsområde, men så fort vi kom ut på vägarna så hade solen hunnit smälta bort det mesta. Vilken dag! Vilken energi! Vilket flow! Större delen av tiden var det bara myscykling som gällde. En stund mitt i passet drillade vi lite belgisk kedja och den var rätt välsmord trots att vi inte kört ihop på länge. Det är så skönt att köra tillsammans med tjejer man känner och litar på. Benen kändes i topptrim. Det enda oroande var ett spökande knä. Inget jag kände av igår under intervallerna och inget jag har känt tidigare heller. Men det gjorde ont från start idag. Det blev bättre när vi rullade, men så fort vi hade stått still en liten stund så gjorde det ont igen. Misstänker att det beror på avsaknaden av stretching efter passet igår. Jag hoppas det och 9 ggr av 10 brukar mina knäkänningar bero på just det. Tyvärr har jag ont fortfarande nu på kvällen, om jag belastar knät i vissa lägen. Men jag har rullat runt på min rulle och knådat låren, så förhoppningsvis ska det ge sig till på tisdag när det är dags för cykling igen.2014-03-16 11.11.36 2014-03-16 11.11.54 2014-03-16 10.14.02 2014-03-16 10.48.09Vi fick även en kurs i fotoposering av Susanne…

BIG NONO!

BIG NONO!

Be cool!

Be cool!

SubXX Sub8

← Äldre inlägg

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • september 2022 (2)
  • augusti 2022 (4)
  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …