Kategoriarkiv: övrig träning

Hopp-å-lek

26 måndag Aug 2019

Posted by in övrig träning, cykling, Foton, Mobilbloggat, Sjukdom och gnäll, Vänner, Vélo Performance, Vila

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

I engelsk träningslitteratur brukar man skilja på excercise och training. I Sverige blir det kanske motion/fysisk aktivitet som motsvarar excercise. Men de flesta (?) svenskar använder ju ordet träning för all typ av rörelse med träningskläder på, medan litteraturens training innebär seriös målinriktad träning som följer en periodiserad plan.

Just nu håller jag på med min egen årsplan för nästa säsong. Tanken är att jag ska börja träna fokuserat igen 1/10. Det är ju sjukt långt tills dess!! Nu är det ju inte så att jag inte kommer göra nåt fram tills dess, men jag kommer inte ha någon plan med det hela. Istället för att kalla det motionera (eftersom jag per definition inte ska träna) vill jag hellre kalla det för ”hopp-å-lek”, för det är vad det ska vara. Motionera låter så trist… Så fram till 1/10 är jag öppen för all typ av träningsdejtande, säg vad du vill ha sällskap på för träning så hänger jag på (med vissa begränsningar, typ rullskidor, downhill eller annat med hög skaderisk) 😉 Dags att ta ikapp lite missad tid med kompisar helt enkelt. Shoot!

Igår var första hopp-å-lek-passet efter Kalmar. Lugn cykling med efterföljande promenad vid Katrinelunds Gästgiveri & Sjökrog. Njöt av vädret, omgivningarna och sällskapet. På kvällen åt vi 3-rätters på Sjökrogen och tillbringade natten på Gästgiveriet. Per fick nämligen presentkort på ett ”Sjökrogspaket” när han fyllde 50 i februari, så det var hög tid att utnyttja det nu. Så nu är vi mätta, utvilade och lugna i själen 😍

Som vanligt när vi cyklar på nya ställen blir det en del grusväg 🤣

Old school cykelenergi

En typiskt bra cykelfika, som dessutom fick agera lunch. Nomnomnom!

Hjälmaren visade sig från sin bästa sida

Mannen i mitt liv, han jag inte kan vara utan ❤

Vaknade tyvärr med ont i bröstet. Alltså förkylningsont. Har ju haft ont i halsen några dagar, men det försvann häromdagen. Rethostan jag har dragits med efter Kalmar var dock inte borta, så därför såg jag till att hålla riktigt låg puls på cyklingen igår, men det hjälpte alltså inte. Så jag får hoppa-å-leka på lugnare sett några dagar tills jag blir helt kry.

En helg i Vansbro

08 lördag Jul 2017

Posted by in övrig träning, Jobb, Mobilbloggat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Dags för en ny dag i Vansbro. Många simmare är på väg till starten, själv är jag på väg till målet. Blir faktiskt lite avundsjuk, tyckte det var riktigt trevligt senast jag simmade. Men jag är ju här för att ta hand om eftervården i helgen. Gårdagen var rätt lugn, men vi hoppas på mer jobb idag! 

Kom förbi Dala Massageteams tält idag om du ändå hänger runt i Vansbro!

35-årskalas på hög höjd

02 söndag Jul 2017

Posted by in övrig träning, Foton, Mental träning, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

När jag fyllde år i december så fick jag i present av alla brudarna i tjejgänget att vi skulle åka till Loka Brunn och äta frukost och sen vidare till höghöjdsbanan i Hällefors. 

Vi har väntat in ett datum när jag, och de flesta andra kunde, plus lite trevligare väder än i december. Och vi lyckades riktigt bra med båda delarna. 7 glada bruttor lämnade ett soligt Nora kl 7.15 igår morse. 

Första stoppet var alltså frukost på Loka Brunn 

Mätta och belåtna styrde vi stegen mot Hällefors och höghöjdsbanan dör vi först fick en säkerhetsgenomgång och fick testa allt med fötterna stabilt placerade på marken. 

Det var inte bara det där med att vända karbinhakarna åt rätt håll och att inte släppa rullen så den ramlade ner på marken…

Selarna var också ett kapitel för sig

Det var en del nervösfnissande innan vi kom igång

Alla var inte lika positivt inställda till höga höjder

Det fanns tre olika nivåer på banorna. Jag, Hanna och Marit körde igenom alla 3, Linda F var med på 2:an, Linda G och Maria nöjde sig med flera varv på första banan och Ann-Britt coachade och fotograferade från marken. För trots pepp, uppmuntran och positiv inställning, så kunde hon inte ta sig ut på första hindret. Och hela poängen var ju att vi skulle ha kul och det syntes alltför väl att det verkligen inte var det för A-B. När hon kom ner på marken och fick av sig selen fick hon tillbaks ansiktsfärgen och blev sitt vanliga glada jag igen.

Jag är så imponerad av de som kämpade med både rädsla för höjder och fallskräck, men ändå tog sig igenom. Tack för att ni ställde upp för min skull ❤ Det var så himla kul! Själv visste jag inte alls hur jag skulle reagera, men det gick ju som en dans. Varken höjderna eller gungandet bekom mig. Nåt enstaka hinder gjorde att pulsen gick upp lite extra, men inte mer än så.

Det här hindret var lite spännande. Syns nästan på min min…

Linda F är på G


Jag på klätterväggen

Linbana var kul, men lite läskigt i landningen eftersom man aldrig riktigt visste vilken kroppsdel som skulle landa först

Bana nr 1

Mia hade en egen stil ner för rutschkanan

Marit går in för landning

Alla brudarna, förutom Marit som höll i kameran


A-B var pepp innan det var dags att ge sig ut i hindret

Sen drog vi till Grythyttan och käkade glass som en perfekt avslutning på en fantastisk dag. Tack tjejer! ❤

3 år senare…

27 tisdag Jun 2017

Posted by in övrig träning, Cykling

≈ Lämna en kommentar

20170617_151932

Det där med att tiden går fort känns som något av en underdrift ibland. Senast jag bloggade var november 2014 (!) Tanken att börja igen har slagit mig många gånger, jag lever fortfarande med vanan att författa blogginlägg i huvudet. Det fungerar som min terapi att skriva. Men till och med jag har insett att tiden inte funnits. Nu tror jag att den börjar göra det igen, så jag gör ett försök, för jag har saknat skrivandet.

Kul att bläddra tillbaks till de senaste inläggen om hur jag hade för många projekt på gång och skulle dra ner lite för att hitta tillbaks till mig själv. Det blev tvärt om. Det har varit 3 år balanserande på en fin fin gräns till att banka huvudet rätt in i väggen. Igen. Jag har dock lärt mig tillräckligt mycket om mig själv för att hålla mig på rätt sida, men det är inga stora marginaler. Men nu känner jag äntligen att jag har tagit tillbaka kontrollen över mitt eget liv, även om det kommer ta tid att få ner min överspeedade hjärna och kropp på en normal aktivitetsnivå igen.

En kort recap över de 3 gångna åren då?

Jag har slutat cykla, letat efter glädjen i cyklingen, försökt och försökt men inte riktigt lyckats, börjat träna Crossfit, testat några CF-tävlingar, gift mig, tagit examen från Tränarprogrammet vid Örebro Universitet, byggt upp företaget till nåt jag kan leva på, sagt upp mig från min fasta tjänst på Orica, träffat några nya riktigt bra vänner, flyttat till en lägenhet i stan, och äntligen hittat tillbaks till cykelglädjen (tror jag iallafall).

Så även om det under långa perioder inte har känts så, så har jag kommit ut på andra sidan som en starkare person med bättre självkännedom och förhoppningsvis förmågan att vara lite snällare mot mig själv i fortsättningen.

Förhoppningsvis ska det inte dröja 3 år innan jag skriver igen, men jag tar en dag i taget så får vi se vad tiden räcker till.