• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ Ännu en träningsblogg…

ALMSAN

Kategoriarkiv: Mental träning

Me, myself & coach

24 torsdag Okt 2019

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, löpning, Mental träning, triathlon, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, fartlek, fromwhereiride, grundträning, schizofreni, selftalk, swimbikerun, Trött, triathlon, velo performance racing team

Jag vet att det är rätt få som skulle kalla mig lat. Men jag vill nog ändå påstå att jag är ganska bekväm av mig. Sådär som folk är mest. För även om jag gillar att träna, eller t.o.m. ÄLSKAR att träna, så gillar jag även att ta det lugnt hemma på morgonen, sova lite extra, dricka kaffe i lugn och ro och ta en låååång varm dusch före jobbet. Detta gjorde att den här dagen inleddes med en hel del dealande mellan min lata sida, sunda förnuft och min coach (som förvisso också är jag själv).

Det började när klockan ringde 04.45 i morse. Jag var väldigt kissnödig och var ändå tvungen att gå upp. Men medan jag satt på toa började jag fundera på smartheten i att ställa klockan så tidigt för att hinna springa innan jag väcker barnen. Efter genomklappningen 2014 ställer jag sällan klockan i ottan för att hinna träna, utan resonerar som så att sömnen och att inte behöva stressa för att hinna träna är viktigast, och hinner jag inte träna under dagen/kvällen pga för mycket annat, så vilar jag istället. Men nu var det andra gången på en vecka som jag ställde klockan på 04.45 för att hinna springa.
Jag: ”Zzzz. Jag borde nog inte springa på morgonen. Var ju väldigt trött igår eftermiddag och ska ju ändå cykla när jag lämnat Saga. Bättre att gå och lägga sig igen och sova 45 min till.”
Mitt sunda förnuft: ”Fast just därför hoppade du ju över ett gympass igår och vilade. Du kom isäng tidigt och har sovit drygt 7,5 timme, så så illa är det faktiskt inte.”
Jag: ”Nja, det är nog ändå bäst att sova lite till…” (Går och lägger mig).
Coach: ”Hur känns kroppen? Känner du dig sliten?”
Jag: ”Den känns faktiskt väldigt bra, inte alls sliten. Men jag bör nog sova lite till ändå.”
Mitt sunda förnuft: ”Är du trött? Då kanske du behöver sova ändå.”
Jag: ”Nej, faktiskt inte nu när jag tänker efter…”
Coach: ”Då sticker du ut och tar en lugn runda. Strunta i vad det var tänkt att du skulle göra, kör bara lugn distans och skippa fartleken i mitten.”

Ja och så blev det. Stack ut i mörkret med pannlampa och reflexbeklädd som en julgran och njöt av mörkret och stillheten. Om jag skippade fartleken i mitten? Självklart inte – kroppen var ju pigg efter att inte tränat sedan simningen igår morse! Det blev ett superpass som jag absolut inte ångrade efteråt.

Ja man blir ju knappast bäst om man ligger kvar i sängen…

Men vi var alltså inte klara där… Efter det efterlängtade kaffet och frukosten cyklade jag med Saga till skolan: 30 min återhämtningscykling. När jag släppt av henne startade jag om klockan för att köra morgonens andra pass: 90 min distanscykling med fokus på lite (för mig) svårare terräng för att bli bättre på cykelhanteringen och balansen. Och inte vara så förbannat rädd så fort det inte är grus eller asfalt!

Blött och skitigt i skogen idag.

Jag började köra enligt planen när latmasken kom krypande igen:
Jag: ”Men det kanske blir för mycket träning ändå. Och inte har jag nåt vatten med mig. Jag kanske borde ta en kortare sväng och sen rulla hemåt?”
Coach: ”Nej, jag har koll på läget och du kommer inte dö av vätskebrist på 90 min lugn distanscykling i svalt väder. Du kan dricka när du kommer hem.”
Jag: ”Men om jag räknar in återhämtningscyklingen i distanspasset, då behöver jag bara cykla 60 minuter till?”
Coach: ”Nej, återhämtningscyklingen var med i planeringen. Nu är det 90 min som gäller.”
Mitt sunda förnuft: ”Men tänk om jag blir så där trött och övertränad som jag blev 2014? Det kanske är bättre att åka hem och sova lite till före jobbet?”
Coach: ”Du tränar mycket, men i stort sett inga hårda pass överhuvudtaget just nu. Det här går fint. Känner du dig sliten eller trött i benen?”
Jag: ”Nej det är rätt skönt att vara ute och fincykla i friska luften faktiskt.”
Mitt sunda förnuft: ”Men om det blir för stressigt efteråt då? Det var ju all stress som bröt ner förut. Inte själva träningen. Är det inte bättre att ta ett kortare pass och sen kunna ta en lång dusch och hinna dricka en extra kopp kaffe?”
Coach: ”Hur lång tid har du på dig innan du behöver vara på jobbet, om du cyklar 90 min? Hade du inte planerat för att hinna med det?”
Jag: ”Jo, visserligen… Har en dryg timme, nästan 1½ innan jag behöver vara på jobbet.”
Coach: ”Ok, så då hinner du i lugn och ro duscha och fylla på energi? Är det stressigt på jobbet så du inte hinner varva ner och ta det lugnt där? Kanske dricka kaffet när du kommer dit?”
Jag: ”Eeeeh jo, det har du nog rätt i. Jag hinner nog sitta rätt mycket still på jobbet idag. Och kaffe finns det gott om. Och på drygt 1 timme hinner jag nog duscha…”
Coach: ”Så inga problem med andra ord?”
Mitt sunda förnuft: ”Dessutom har du vilodag imorgon. Så från avslutat pass idag, tills det är dags att träna igen, har du ca 48 timmar på dig att återhämta dig. Du kan sova ut och ta det lugnt hela helgen, jag tror du kan cykla de där 90 minuterna idag.”

Såhär ser det ut när man är för nära hemma och får snurra en miljarrrrd varv i stan medan man försöker övertala sig själv om att det räcker och man kan åka hem…

Hej jag är en fegis!

14 fredag Jul 2017

Posted by almsan in Cykling, Foton, Mental träning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

MTB, skogscykling, teknikträning

Alltså jag tror på riktigt inte att det finns någon som är lika feg som jag när det gäller att cykla i skogen. På riktigt. Det är inte nåt jag bara säger. Och jag förstår inte varför, för jag är sällan feg annars. Jag bränner gärna på för allt vad cykeln håller i nedförsbackarna när jag är på landsvägen. Jag är inte särskilt rädd för bilarna (även om fler och fler bilister beter sig som idioter). Jag älskar att ligga tätt på hjulet framför när vi kör fort i klunga. För två veckor sen när vi körde höghöjdsbana – inte rädd. Men när jag ska cykla i skogen – panik. Det här gör att jag helst cyklar själv (eller med barnen). Per funkar också bra, för med honom kan jag hyperventilera och gråta en skvätt om det blir för stenigt. Han är van och så länge jag inte är energitom eller hangry så är jag ändå vid gott mod och tycker det är roligt däremellan. Vissa dagar kan jag garva åt mig själv där jag sparkar mig fram, eller leder cykeln, mellan rötter och stenar. Och jag vill tycka att det är kul, för det är ju så härligt att vara i skogen!

Jag tyckte att det började kännas bitvis lite bättre inför MTB-Vättern som jag körde tillsammans med Ida i början av juni. Men sen har jag inte cyklat i skogen sedan dess och idag när jag var ute var jag nästan tillbaka på ruta ett igen. Nedför går bättre, när jag inte behöver trampa samtidigt, utan bara låta cykeln sköta farten och jag kan koncentrera mig på att titta rakt fram och åka med. Jag tror det handlar om kontrollbehovet. Det finns där i så många andra sammanhang, även om det har blivit väldigt mycket bättre med åren. I skogen har jag ingen kontroll över cykeln. Dessutom har jag så dåligt teknik och vet inte riktigt hur cykeln beter sig i olika situationer och hur jag då ska förflytta min vikt. Jag vet jag vet, jag måste öva, annars kommer det aldrig bli bättre.

Ok, från och med nu är min målsättning att komma ut på MTB:n en gång i veckan. Det behöver inte vara ett långt pass, det viktiga är att jag tränar lite teknik en stund. Får jag sen in lite pulsträning (som inte beror på rädsla), så är det en bonus. Och skulle det nu inte lyckas bli en gång i veckan, så må det vara hänt, det är som sagt bara en målsättning och en önskan.

2017-07-14 11.20.542017-07-14 11.20.582017-07-14 11.24.56

Nu ska jag packa det sista och göra mig redo för en hel helg i skogen, helt utan fejsbook, insta och blogg. Mobilen kommer vara avstängd och jag ska bara njuta av att vandra och sova i vindskydd tillsammans med mannen i mitt liv ❤

Tar med mig kameran för att ändå kunna ta lite bilder om andan faller på, så återkommer jag eventuellt med en blogguppdatering på söndag. Återstår att se om han fortfarande är mannen i mitt liv 😉

 

35-årskalas på hög höjd

02 söndag Jul 2017

Posted by almsan in övrig träning, Foton, Mental träning, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

brudarna, födelsedagspresent, frukostbuffé, Grythytteglass, höghöjdsbana, Loka Brunn

När jag fyllde år i december så fick jag i present av alla brudarna i tjejgänget att vi skulle åka till Loka Brunn och äta frukost och sen vidare till höghöjdsbanan i Hällefors. 

Vi har väntat in ett datum när jag, och de flesta andra kunde, plus lite trevligare väder än i december. Och vi lyckades riktigt bra med båda delarna. 7 glada bruttor lämnade ett soligt Nora kl 7.15 igår morse. 

Första stoppet var alltså frukost på Loka Brunn 

Mätta och belåtna styrde vi stegen mot Hällefors och höghöjdsbanan dör vi först fick en säkerhetsgenomgång och fick testa allt med fötterna stabilt placerade på marken. 

Det var inte bara det där med att vända karbinhakarna åt rätt håll och att inte släppa rullen så den ramlade ner på marken…

Selarna var också ett kapitel för sig

Det var en del nervösfnissande innan vi kom igång

Alla var inte lika positivt inställda till höga höjder

Det fanns tre olika nivåer på banorna. Jag, Hanna och Marit körde igenom alla 3, Linda F var med på 2:an, Linda G och Maria nöjde sig med flera varv på första banan och Ann-Britt coachade och fotograferade från marken. För trots pepp, uppmuntran och positiv inställning, så kunde hon inte ta sig ut på första hindret. Och hela poängen var ju att vi skulle ha kul och det syntes alltför väl att det verkligen inte var det för A-B. När hon kom ner på marken och fick av sig selen fick hon tillbaks ansiktsfärgen och blev sitt vanliga glada jag igen.

Jag är så imponerad av de som kämpade med både rädsla för höjder och fallskräck, men ändå tog sig igenom. Tack för att ni ställde upp för min skull ❤ Det var så himla kul! Själv visste jag inte alls hur jag skulle reagera, men det gick ju som en dans. Varken höjderna eller gungandet bekom mig. Nåt enstaka hinder gjorde att pulsen gick upp lite extra, men inte mer än så.

Det här hindret var lite spännande. Syns nästan på min min…

Linda F är på G


Jag på klätterväggen

Linbana var kul, men lite läskigt i landningen eftersom man aldrig riktigt visste vilken kroppsdel som skulle landa först

Bana nr 1

Mia hade en egen stil ner för rutschkanan

Marit går in för landning

Alla brudarna, förutom Marit som höll i kameran


A-B var pepp innan det var dags att ge sig ut i hindret

Sen drog vi till Grythyttan och käkade glass som en perfekt avslutning på en fantastisk dag. Tack tjejer! ❤

Mental avslappning

24 måndag Nov 2014

Posted by almsan in Mental träning, Mobilbloggat, Rehab, Skola

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bussresa, mental avslappning

image

Jag har gjort några försök tidigare i perioder. Men jag slutar alltid av samma anledning, tidsbrist. Eller kanske snarare tidsprioritering. Eftersom alla som känner mig vet att jag har 36 timmar på mitt dygn, så borde det inte röra sig om nån brist…
Men eftersom jag började ny delkurs idag och den så passande är Idrottspsykologi, så smider jag medan järnet är varmt. Så från och med idag så kommer bussresan till och/eller från skolan ägnas åt mental avslappning. Behöver jag säga att jag sov som en gris större delen av resan… Steg ett mot en mer harmonisk tillvaro har tagits. Nu gäller det bara att hålla i det.

Ups and downs

11 fredag Apr 2014

Posted by almsan in CK08 Ride of Hope, Cykling, Mental träning, Motionslopp, Tävling

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Östgöta motion, Östgötaloppet, kontrollbehov, nerver, säsongspremiär, tävlingspremiär

Ligger i husbilen och myser. Vi är på plats vid Ljungs kyrka utanför Linköping. Imorgon kör Per Östgöta motion och på söndag är det dags för mig att köra Östgötaloppet. Första tävlingen med elitlicens. Första tävlingen med CK08 Ride of Hope. Och första tävlingen som jag kommer att fullfölja. Jag jobbar lite på den mentala biten. Jag är ju lite av ett ganska stort kontrollfreak, åtminstone på valda delar. Och är det situationer som jag känner mig osäker i så behöver jag ha större kontroll. (Förövrigt en egenskap som Ida tyvärr har ärvt av mig). Utan att överdriva så är det här en situation jag känner mig osäker i. Här i veckan höll det på att bli nån form av katastrof eftersom jag och Per inte hade pratat igenom saker och ting tillräckligt tydligt. Jag hade planerat för att vara på plats i Linköping redan på fredagkväll (idag alltså) för att i lugn och ro få landa, kolla på motionslopp och lägga var sak på sin plats utan stress. Per å sin sida hade räknat med att han skulle hinna cykla ett distanspass hemma på lördag fm innan vi skulle åka till Linköping. Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Men jag bröt ihop och funderade på att sälja cykeln. (För vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt och det kommer inte att hända, men det känns ibland som att det kanske skulle vara lika bra). Nu hamnade jag alltså i sitsen att antingen snabbt ställa om i huvudet och förbereda mig på att inte vara på plats förrän på lördag kväll, eller känna mig som en hemsk b*tch som styr och ställer med alla i sin omgivning. Jaja, vi är ju här nu. Så vi behöver kanske inte prata mer om det?

Det har som sagt gått lite upp och ner det här med den mentala inställningen till säsongspremiären. Ibland blir jag så sjukt nervös när jag tänker på det så jag börjar må illa. Och sen som nu, känns det finfint. Jag menar vad kan hända? Vad är jag rädd för? Egentligen ingenting, jag är mest nervös i största allmänhet. För jag är inte rädd för att bli avhängd. Det blev jag förra året och det gick ju bra det också. Det största problemet är nog pressen jag sätter på mig själv. Jag vet hur svårt jag har med placeringen i klungan och det är det som känns jobbigt. Den här säsongen får gå ut på att vässa armbågarna helt enkelt. Och tills de har blivit tillräckligt vassa får jag hoppas att benen är desto starkare. På söndag är fokus: FRAMÅT, TILLSAMMANS & KOMMUNICERA. Hur svårt kan det va?failure

50/50 och premiärvurpa

12 söndag Jan 2014

Posted by almsan in Cykling, Distanspass, Mental träning, Trainer

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

distanspass, fika, kyla, snö, Trainer, vintercykling, vurpa

Jaha nu är äntligen(?) vintern här med buller och bång… För min del hade den gärna kunnat vänta till i morgon åtminstone. Fem timmar distanspass är inte att leka med i 10 minusgrader när kroppen inte är van vid kylan. Nu var jag i och för sig välklädd, så kylan blev aldrig nåt riktigt problem, men det är ju ingen hemlighet att jag är typ världens fegaste cyklist på allt annat underlag än asfalt. Rundan vi hade planerat var ca 10 mil och gick på mycket skogsvägar, vilket jag ändå tycker känns säkrast när det är halt och snöigt underlag. Jag vill liksom inte glida in under en bil om jag kör ikull. Vilket jag aldrig gör eftersom jag kör så fegt. Men idag dröjde det inte ens 10 minuter innan jag gjorde min första vurpa på flera år. Och den första vurpan någonsin som inte var en ren spd-vurpa. Framhjulet försvann helt enkelt och plötsligt låg jag där i snön. Det visade sig att det var ju inte ett dugg farligt och gjorde ju inte någe ont. Förutom lite i låret där jag lyckades köra in styränden. 

Efter en halvtimme gav jag upp och ville åka hem. I den hastigheten jag höll så skulle vår 10-milarunda ta oss hela dagen och lite till. Vissa vägar var inte roliga att cykla på. Det blev ju inte ens cykling. All min energi gick åt till att hålla cykeln upprätt, det slängde och for åt alla håll hela tiden. Jag var mentalt helt slut redan då. Gnällde en stund, men Per övertalade mig om att vi åtminstone skulle köra ett par timmar utomhus. Så vi körde ner på en skogsväg igen och sen blev det faktiskt riktigt kul. Inte hela tiden, men i stort sett så! Totalt var vi ute i 2:40 och för mig var det ett riktigt nyttigt pass, både balansmässigt och mentalt. Och inga fler vurpor blev det. Tog en snabbfika i Nora innan vi cyklade sista biten hemåt. 

Väl hemma fortsatte den mentala träningen. För jag hade ju bara kört knappt hälften av den schemalagda tiden… Upp på trainern och på’t igen. Vid det här laget var jag rätt nöjd att jag hade övertalats att inte åka hem efter 30 minuter och köra 4½ timme på trainern! Fördelen med distanspass är att det faktiskt går att koncentrera sig på TV:n samtidigt. Det är nätt och jämnt, men det går. Så vi kollade på Carrie (remaken) och lite Vinterstudion och så vips (nej, men efter en låååååång låååååång tid) så hade jag cyklat mina 5 timmar. Klapp på axeln och allt det där. Firade med lite mat hos mamma och pappa och en långpromenad med vovven hem därifrån. Nu är det soffläge en stund innan det är dags att krypa i säng.

Mmm varmt kaffe!! (Jag borde ju naturligtvis ha tagit en massa fina vinterbilder, men jag hade ju som sagt fullt upp att hålla cykeln upprätt. Fotografering var liksom aldrig aktuellt...)

Mmm varmt kaffe!! (Jag borde ju naturligtvis ha tagit en massa fina vinterbilder, men jag hade ju som sagt fullt upp att hålla cykeln upprätt. Fotografering var liksom aldrig aktuellt…)

Nytt spännande samarbete!

05 torsdag Dec 2013

Posted by almsan in Övrig träning, Mental träning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Kraft&Balans, mental träning

Det där med kost och träning har jag ju rätt bra pejl på själv. Träningen får jag ju dessutom hjälp med av Isak, så det är ju riktigt lyxigt.

Det jag däremot inte har fullt så bra koll på som jag borde, är den mentala biten. Och nu är det så finfint att Malin Emilsson på Kraft & Balans ska hjälpa mig med det. För det vore ju förjäkla trist om benen håller hela vägen men pannbenet har tröttnat när det är några mil kvar!

Vi har haft ett första inledande samtal och jag fick svara på en massa svåra frågor. Tänk att det ska vara så svårt att sätta ord på saker som man egentligen har helt klart för sig inne i huvudet. Men hon är envis Malin. Och duktig. Så det här kommer gå som en dans, det är jag övertygad om!

Gå in och kolla på deras hemsida vetja. De är ett nystartat företag som har supermycket roliga aktiviteter för sig. Man kan få hjälp med det mesta som rör träning, kost och mental coaching. Bor du som jag, lite för långt ifrån Skövde, så går det mesta att få hjälp med över telefon också. Praktiskt va? 🙂

kraft-och-balans-2001

Coaching x 2

05 tisdag Nov 2013

Posted by almsan in Mental träning, Träningsupplägg

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

coaching, Kraft&Balans, mental träning, träningsplanering

Ikväll ska jag ha det första inledande samtalet med Isak. Mannen som ska se till att jag blir mitt bästa jag. Jag ska lägga min träning helt och hållet i hans händer under det närmsta året. Eller själva tränandet får jag väl sköta själv är jag rädd för, men upplägget blir hans uppgift. Bra vibbar! Det här kommer bli en kanonsäsong, det är jag säker på!

Och som inte det vore lyxigt nog, så ska jag imorgon ha det första inledande samtalet med Malin på Kraft&Balans. Det ska nästan bli ännu mer spännande, för det är lite mer okänd mark. Malin ska hjälpa mig med den mentala biten. Framförallt i tävlingssammanhang, men även att stärka pannbenet på träning. Mer info kommer om det här senare. Helt enkelt när jag vet mer. 🙂

 

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • september 2022 (2)
  • augusti 2022 (4)
  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …