• Om mig
  • Säsongen 2019
  • Säsongen 2020

ALMSAN

~ Ännu en träningsblogg…

ALMSAN

Månadsarkiv: december 2019

2019 – en sammanfattning

25 onsdag Dec 2019

Posted by almsan in Övrig träning, Cykling, Foton, ironmanträning, Jobb, löpning, Motionslopp, simning, Tävling, triathlon, Vélo Performance

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Åstadsloppet, året som gått, årskrönika, ironman kalmar, kilsbergsleden, Morakniv Triathlon, Norasjön Runt, säsongen 2019, triathlon, Vansbro Triathlon

2019 börjar närma sig sitt slut och det kräver väl någon form av sammanfattning här på bloggen. Orkar du inte läsa hela inlägget så får du en snabbis här:

Det har varit många träningstimmar, många arbetstimmar, en flytt till ny lägenhet och en flytt till ny butikslokal. Vi tillbringade 3 veckor på Mallis i april, varav de sista 2 blev allt annat än vad vi tänkt oss och gjorde energimässigt mer skada än nytta. Testat att tävla både på olympisk och medeldistans inför årets stora träningsmässiga mål, som var IM Kalmar och sen vips var tävlingssäsongen över.

För dig som orkar läsa lite längre kommer här sammanfattningen i något sånär kronologisk ordning. Vad gäller antalet träningstimmar så kan det vara något högre än vad Garmin har koll på, då ett fåtal pass körts utan klocka, eller att batteriet dött under passet. Dessutom är tävlingar inräknade, då det är total tid aktivitet som loggats. Men i snitt har jag alltså fått till 1,5 timme träning per dag varje dag under 2019. Och eftersom jag knappt varit sjuk så har jag haft en riktigt bra kontinuitet i träningen. Ändå har jag varit tvungen att hålla igen lite på träningen pga hög belastning med arbete och annat för att den totala belastningen inte skulle bli för stor.

Januari
Drygt 50 h träning (23,5 h på cykel, 13,5 h löpning och 13 h simning). Höll mig frisk och kunde träna på enligt plan. Inga lopp, bara en massa träning. Började fortsättningskurs i crawl och nötte simning 4 ggr/veckan.

Februari
Drygt 45 h träning (19 h på cykel, 13 h löpning och 13 h simning). I februari gick träningen ner något pga vi började förbereda flytten av butiken. Fortsatte lägga mycket tid på simningen. Inga lopp här heller.

Mars
35 h träning (11 h cykel, 10 h löpning, 13 h simning och 49 min styrketräning). Här försökte jag vara duktig och lägga in lite styrketräning, men det blev inte mycket mer med det. Under mars jobbade vi löjligt mycket. I mitten av mars hade vi invigning av nya butiken och veckorna innan jobbade vi mer eller mindre dygnet runt, men försökte ändå få in lättare träningspass för att bibehålla form och mental hälsa. Simningen var tacksam att köra eftersom jag framförallt nötte teknik och inte belastade kroppen så mycket.

April
59 h träning (37 h cykel, 13 h löpning och 8 h simning). Även under första veckan i april var det mycket jobb. Men sen drog vi till Mallis för att mata mil på cykeln. Första veckan var vi där ensamma och ägnade all vaken tid åt cykling (jag sprang lite också). De kommande två veckorna skulle vi jobba 9-16 och skulle med andra ord hinna träna en hel del också. Tjejerna, som också skulle vara med på lägret, kom ner med mina föräldrar. Men det var inte mycket som gick som det skulle den resan. Jobbet blev så mentalt nedbrytande att jag inte hade mycket energi över till särskilt kvalitativ träning när vi väl var klara sent på kvällarna. Men jag såg till att hålla igång, om inte annat för att inte bli helt dum i huvudet. Det var en jäkla tur att vi fick så mycket fin cykling första veckan!

Maj
51,5 h träning (24,5 h cykel, drygt 19 h löpning och knappt 8 h simning). Fortsatt mycket jobb. Andra helgen i maj anordnade vi vårt årliga cykelläger, med allt vad det innebär. Dessutom började vi flytta det privata bohaget under maj, vilket tog mycket av fritiden. Men det rullade på fint och resten av maj kunde jag träna på som vanligt. Många förkylningar runtomkring mig. Per var däckad och jag var nojjig som satan i slutet av maj, pga mitt mål att springa mitt första asfaltsmarathon den 1/6. Jag käkade vitaminer, sprayade Coldzyme, skötte mat och sömn med stor precision. Snudd på att jag sov på soffan för att inte komma för nära…

Juni
46,5 h träning (32,5 h cykel, 8 h löpning och 6 h simning). Taktiken höll och jag höll mig frisk och kunde springa Stockholm Marathon. Jag har tidigare sprungit Sälen Fjällmarathon och Ultravasan 45, men aldrig någon asfaltsmara och heller aldrig haft något tidsmål. Som vanligt hade jag inte riktigt koll på vad som var realistiskt, men tänkte att max 4 timmar borde jag väl klara. Baserat på absolut ingenting. Det gick fint och jag landade på 3:56:34.

Dagen efter cyklade vi distanspass inför Vätternrundan och det gick kanon, men jag tog tvärslut sista biten hemåt. Konstigt… Sen var det kört. Kroppen sa tack, men nu får du nog ge dig ett tag. Och sen var jag genomförkyld i två veckor 😉

Missade med andra ord Halvvättern, där vi skulle köra på typ sub 4 eller snabbare. Åtminstone förbättra förra årets ”nära skjuter ingen hare” på 4:01. Det var inte något av mina större mål för året, så jag hängde inte fullt så mycket läpp som Per gjorde över den missade starten…

Veckan efter var vi dock på benen igen och redo för Vätternrundan. Per skulle egentligen ha kört sub8 med ett annat gäng, men eftersom hans förkylning hade varit väldigt långvarig och han inte var helt hundra än, så körde han med oss i Vélo Performance Racing Team som körde för sub10. För min del var Vätternrundan bara ett rejält träningspass inför Ironman. Men vi hade ett skönt gäng och målet nåddes med marginal: 9:39. Vill du läsa mer så kan du göra det här.

Midsommarhelgen tillbringade vi i Vansbro, med träning inför Vansbro Triathlon. Provkörde ett varv på cykelbanan och provkörde mitt nya diskhjul. Provsprang lite vilse på löpbanan och simmade delar av simbanan.

Helgen efter var det dags! Min första triathlontävling under 2019 och min första medeldistans någonsin. Laddade upp med en heldag på Lollapalooza i Stockholm under fredagen, nattkörning (jag sov) upp till Vansbro och start på lördag fm. Inte optimalt, men det gick. Målet med tävlingen var nog mest att 1: överleva simningen, 2: testa distansen, 3: inte göra bort mig totalt. Om det är ”SMARTA” mål kan man väl diskutera, men ettan är i allafall Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt (hyffsat iallafall), Tidsbestämt och Attraktivt (jotack). 2:an och 3:an är kanske inte lika lätta att få in i mallen. Men jag uppnådde alla tre målen. Eller ja, att inte göra bort sig totalt är väl en bedömningsfråga, men jag var nöjd med insatsen! 5:17:42 och 5:a av alla damer i tävlingsklass (2:a av 2 i min AG). RR finns här.

Redo för start. Typ.

Juli
43 h träning (26,5 h cykel, 12 h löpning och 4,5 h simning). Inga tävlingar i juli. Bara 2,5 helt underbara veckor i bl.a. Frankrike och Italien. Visst, Tour de France är visserligen en tävling, men vi nöjde oss med att vara hejjarklack 😉 Mycket cykling och många höjdmeter både på cykel och under löpning.

Augusti
31,5 h träning (22 h cykel, 6,5 h löpning och 3 h simning). Tillbaka i vardagen igen och redan första helgen vankades det triathlontävling i Mora. Även inför denna tävling laddade vi upp på bästa sätt: Heldag på Leksands Sommarland på fredagen och tävling på söndagen. Nu skulle jag testa olympisk distans och nu var målet att träna på att tävla och att våga bli riktigt jäkla trött. Att inte fega på cyklingen och inte fundera så mycket under löpningen. Förvånansvärt bra simning, helt ok cykling, två snabba och fokuserade växlingar samt min bästa löpning någonsin, gav vinst i damklassen! Och nog blev jag trött allt. Har nog aldrig varit så sliten veckan efter ett lopp som jag var efter Morakniv Triathlon.

Två veckor senare var det äntligen dags! Dagen D – Ironman Kalmar. Målet hade växlat från allt mellan 10:30, till sub 12, till njut av dagen och allt däremellan. Jag lyckades njuta mig igenom loppet på 11:11:10 och 10:a i min AG. Här hittar du hela storyn. Avslutade augusti med två veckor förkylning och helvila.

September
21 h träning (10 h cykel, 5 h löpning, 4,5 h simning och 1,5 h styrketräning). Av förklarliga skäl minskade träningen drastiskt här. 4 veckor av mysträning utan klocka och bara göra sånt som kändes kul. Det största problemet var nog att det jag tycker är roligast är att simma, cykla och springa 😉 Så det gjorde jag, men helt utan fokus och bara när jag hade lust och vädret var ok. Ägnade mycket tid åt att börja planera för träningen inför säsongen 2020. Perfekt när man inte tränar så mycket, men ändå vill känna att man gör något produktivt med sin tid. Mitt i vilan slängde jag in Norasjön Runt, bara för att det är kul och på hemmaplan. Som vanligt rätt kass på att sätta mål. Jag funderar inte så mycket kring det – det blir mer av ”hur svårt kan det va”-mål. Förra året sprang jag på 1:52, så jag tänkte att 1:50 borde jag ju kunna klara (baserat på inget annat än att jag löptränat under ett år till). Men jag vill ju även ha ett lite tuffare mål och då blev 1:48 ”drömmålet” (baserat på ingenting). Hade tydligen vilat mig i form, så även om jag startade loppet på ett par stockar till ben, så höll jag ihop det nästan hela vägen och nådde nästan drömmålet med 1:48:37.

Oktober
46 h träning (23,5 h cykel, 9,5 h löpning, 7 h simning och 6 h styrketräning). I oktober startade jag upp den mer strukturerade träningen igen. Jag sprang även Åstadsloppet där jag av någon anledning (mer återhämtning?) satte ”drömmålet” till 1:45. Det mer realistiska målet var 1:50, eftersom jag förra året hade det väldigt tufft med Åstadsloppets platta bana. Loppet kändes väldigt bra, spurtade på slutet, men nådde inte ända fram till drömmålet, utan landade på 1:47:59.

November
46 h träning (21 h cykel, 9,5 h löpning, 4 h simning och 11,5 h styrketräning). Träningen rullar på och det är dags för årets näst sista tävling; Kilsbergsleden 14,7 km. Hade bra känsla från förra året och spände bågen ordentligt i år. Satte målet till 1:10. Jag skulle alltså kapa 6 minuter från förra året… Baserat på: Japp, du gissade rätt – ingenting. Inte mer än: ”Hur svårt kan det va?” Taktiken var ”gå ut hårt och öka”. Jag gick ut hårt och kroknade istället. Det var en riktig plåga, men trots att jag missade målet så var jag nöjd med 1:12:40.

December (t.o.m. 24:e)
37 h träning (15,5 h cykel, 12,5 h löpning, 4,5 h simning och 4,5 h styrketräning). En vecka kvar av året och många träningstimmar kvar. Just nu återhämtningsvecka och året avslutas med Sylvesterloppet. Målet är att orka springa på 50 min. Under året har jag nått målet att springa 10 km på 50 min, men Sylvesterloppets bana är väldigt tuff så det kommer kräva en bra dag och ett ordentligt fokus om jag ska klara det.

Jag har haft en helt fantastisk säsong, där kroppen har svarat kanonbra och det framförallt är mitt huvud som har bromsat upp mig emellanåt. Och även om jag kanske inte har nått riktigt alla mål som jag haft, så har jag inte känt att jag har misslyckats på ett enda lopp jag ställt upp i under året. Jag har lärt mig crawla ordentligt och blivit helt ok på det, även om jag fortfarande helst kör i mitt komforttempo när det blir lite längre distanser. Pga att jag lagt väldigt mycket tid på simningen så har cyklingen fått stå tillbaka lite, och där har jag backat under året. Men eftersom det fortfarande är min starkaste gren, så har jag lyckats hålla ihop det bra ändå på tävlingarna. Löpningen går hela tiden framåt – det är ju först senaste 1,5 året som jag kunnat löpträna ordentligt och gjort det kontinuerligt.

Målen inför 2020 kan ni bl.a. läsa om på sidan Säsongen 2020. Utöver de planerade tävlingarna så har jag framförallt mål vad gäller löpningen. Jag skulle vilja klara tävlingstiderna som min klocka påstår att jag kan klara, åtminstone på distanser upp till halvmara; vilket innebär dryga 21 min på 5 km, 43 min på milen och 1:33 på halvmaran. Vissa kommer vara tuffare än andra, men känslan jag har är att jag har tiderna i kroppen, det handlar bara om hur mycket jag är beredd att plåga mig själv för att pressa fram det sista. Vad gäller cyklingen vill jag ha upp tröskeleffekten till 4W/kg, vilket inte borde vara någon omöjlighet.

Har du orkat läsa ända hit så vill jag önska dig ett gott nytt år!

10 år mot galenskapen

15 söndag Dec 2019

Posted by almsan in Övrig träning, CK08 damelit, Cykling, Vänner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

cykellycka, gringos, min klassiker, nostalgi, tjejklassikern

För ganska precis 10 år sedan var jag en rätt otränad tjej som 4 månader tidigare hade fött sitt andra barn, hade väl gått ner gravidkilona och börjat smyga igång träningen litegrann. Mycket promenerande med hund och barnvagn, kanske lite simning och nåt enstaka gympass. Jag har alltid varit en typisk periodare vad gäller träningen. Kört igång vid nyår och inför sommaren. Varje år. Kört 3-4 eller 5 pass i veckan, haft träningsvärken från helvetet och sen har livet kommit emellan. Eller soffan. Igen. Ni vet, sådär som folk är mest.

Men där någonstans under en föräldragrupp började Linda prata om att hon ville göra en tjejklassiker. Och jag tyckte det lät som en kul idé. Redan då var jag tydligen en ”hur svårt kan det va”-tjej… Tjejvättern hade jag cyklat en gång iallafall och jag hade en rätt ny racerhybrid hemma. Jag drog även in Marit i planerna och presenterade henne och Linda för varandra.

Fasen vad roligt vi hade! På träningen inför, före loppen och efter. Det var det stora nöjet och det gjorde också att vi alla tre fick en kontinuitet i träningen som vi inte haft tidigare. Vi körde inte själva loppen tillsammans, men vi reste, bodde, förberedde oss och firade tillsammans.

Först ut var Tjejvättern som blev en väldigt blåsig historia med sina 16 m/s och folk som blåste i diket. Men jag och min hybrid kämpade oss i mål på 4 timmar blankt! Och fick mersmak såklart 😉

Näst i tur var Vansbro Tjejsim. Det var nog det jag var mest nervös över! Jag lånade en våtdräkt och jag tror jag simmade i sjön en eller två gånger inför loppet. Simmade en hel del i simhallen, men tyckte det var asläskigt att simma i sjön! Vi hade hört att det var rätt strömt den kilometern som tjejsimmet går (sista delen av Vansbrosimmet) och jag såg framför mig att det var som att simma i en fors… Så var det ju inte. Och inte heller tänkte jag på att jag simmade i ”öppet vatten” när jag hade en brygga på ena sidan och fullt med folk runtomkring mig. Så även det överlevde vi alltså. Bröstsimmade mig igenom de tusen meterna på 24:56.

Inför Vansbrosimmet 2015 (?)

Sen kom Lidingöloppet. Minns inte riktigt, men jag misstänker att det hade dippat lite med träningen under semestern. Så även om jag nog hade löptränat mer än tidigare så var jag väl inte i någon kanonform vad gäller löpningen (heller) när det väl var dags. Men på 1:02:23 tog jag mig igenom de 10 backiga kilometerna. Ett fett skavsår och ömma muskler, men i övrigt rätt bra skick. Och nöjd! Åtminstone i en kvart efter målgång… Som vanligt. Sen börjar ju tankarna mala om att med lite ordentlig träning borde det gå att springa snabbare 😉 .

Inför starten på Lidingö Tjejlopp 2010

Hela kalaset avslutades med Kortvasan 2011. Vi fick till en hel del skidåkning den vintern, så trots att jag inte åkt skidor sen jag var liten så gick det helt ok. Historien kring vår vistelse i Mora är ett långt blogginlägg för sig. Inte så mycket själva loppet, för det var mest snö, trötta armar och skräckblandad förtjusning. Men historien om hur vi blev väckta mitt i natten av att en man klev in i stugan vi lånat! Hur vi skulle ha stannat en natt till och firat vår fullföljda Tjejklassiker, men valde att packa ihop alltihop när vi efter ett fåtal timmars sömn gav oss iväg mot starten. Det blev ingen särskilt bra tid (3:06:32), men med noll teknik och ändå rätt låg total träningsmängd, så var jag väldigt nöjd. Festen tog vi på hemmaplan istället…

  • SONY DSC
  • SONY DSC
  • SONY DSC
  • SONY DSC

Det där året gav så mycket, både träningsmässigt och vänskapsmässigt. Det gjorde oss till tre tjejer som började se träning som en viktig del av livet och det svetsade samman oss till ”3 Gringos” ❤ .

Ganska snart efter avslutad Tjejklassiker bestämde vi oss för att jobba vidare mot en Halvklassiker. Och när den var klar tog vi sikte på En Svensk Klassiker! Den sistnämnda fullföljde Marit och Linda, men jag valde av olika anledningar att inte köra Vasaloppet. Så tvärtemot vad många tror, har jag alltså inte gjort En Svensk Klassiker. Och kommer troligtvis inte göra det heller, det är inget som lockar mig längre. Det finns så mycket annat roligt att göra!

2011 körde jag för första gången Vätterntrippeln och fick en artikel på cykla.se.

Under de här åren tog intresset för cyklingen mer och mer överhanden för min del. När jag och Per blev tillsammans blev det ännu mer cykling.

VR2011

I slutet av 2013 skaffade jag elitlicens och körde några cykeltävlingar. Tävlade med CK08 Damelit under 2014, men det blev en riktig pannkaks-säsong. Och under några år efteråt var det vila, gör om och gör rätt. Och på den vägen är det…

Så på 10 år har jag alltså gått från otränad periodare till hyffsat vältränad knäppis som dessutom jobbar heltid med träning. Frågan är var jag är om 10 år till 😉 .

Kul att kolla på Min Klassiker på TV och följa deltagarna – det väcker många nostalgiska minnen till liv!

Återhämtningsvecka under grundträningsperioden

01 söndag Dec 2019

Posted by almsan in Träningsupplägg, triathlon

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

återhämtningsvecka, grundträning, intervaller, löpning, träningsplanering, triathlon, zwift

Vila bör man, även om det inte alltid känns så lockande. Det är inte alltid jag har rena vilodagar inplanerade. En vilodag för mig kan vara en dag med bara ett simpass. Eller återhämtningscykling. Eller så tränar jag bara på förmiddagen ena dagen och em/kväll dagen efter. Ibland har jag en heldag ledigt, antingen för att jag verkligen behöver eller för att jag redan på förhand vet att jag inte kommer hinna träna utan att nalla på sömnen. Då planerar jag in vila. Var fjärde vecka tränar jag betydligt mindre och får på så sätt in återhämtningen. Den här veckan var en återhämtningsvecka. När jag dessutom fick order av osteopat-Jerker att vila både tisdag och onsdag efter att jag fått behandling i tisdags morse, så fick jag planera om ytterligare.

Jag får ofta frågan om hur mina veckor ser ur och hur jag hinner med att träna så mycket som jag gör. En del av träningen syns ju på Instagram och Facebook, men långt ifrån allt. Det skulle bli rätt tjatigt i längden om jag la upp alla pass där. Det har jag varken tid eller lust med. Men såhär kan alltså en återhämtningsvecka under grundträningsperioden se ut:

Måndag
7.00 50 min återhämtningscykling på mtb (med Saga till skolan)
8.30 30 min lugn distanslöpning
13.00 45 min återhämtningscykling på mtb (med Saga från skolan)
18.15 60 min styrketräning på gymmet
20.00 45 min simning

Tisdag
Vila

Onsdag
Vila

Torsdag
7.30 60 min löpning, tröskelintervaller
9.00 60 min cykling på trainer, grundbyggande intervaller
18.10 80 min yinyoga

Fredag
8.30 60 min cykling på trainer, muskulär uthållighet

Lördag
14.30 60 min lugn distanslöpning

Söndag
16.30 70 min cykling på trainer, tempointervaller

Jag vet att jag använt den här förut, men den är så klockren!

Ovanligt lite träning den här veckan alltså, men visst det tar sin tid ändå. Nu har jag ju lyxen att styra över min tid hyffsat fritt. Måndagar och onsdagar har vi stängt i butiken. Då masserar jag, har kostrådgivningar mm. Ibland blir det luckor och jag ser oftast till att ha fritt för att kunna hämta Saga på skolan. Så måndagar blir det ofta ganska mycket träning. Alltid simning med klubben på måndagkvällar. Normalt även två pass på onsdagar, stående morgonsimning med Sundhetsbolaget och oftast ett löp eller cykelpass därefter. De dagar vi har öppet i butiken så öppnar jag inte förrän 11.00, så har jag inte bokat in massagebehandlingar innan så behöver jag inte vara där förrän ca 10.45. Massor med träningstid före jobbet alltså, även om jag tar lite sovmorgon. Yinyogan på torsdagar är ju jobb, men eftersom jag gör allting själv också så får jag bonusträning/återhämtning där.

Nu hade jag inte tjejerna hemma den här veckan, men när jag har det så lägger jag i stort sett all träning på mornar/dagtid. Det är bara när det krisar med tiden som jag tränar efter jobbet. Då vill jag hellre hänga med tjejerna om jag kan välja. Måndagkvällar är dock undantaget när jag simmar med klubben, men då är Saga med och simmar, så det blir win-win!

Nu kommer träningen trappas upp under de kommande 3 veckorna, innan det är dags för nästa återhämtningsvecka.

Jag har förresten uppdaterat planen för 2020 – anmälningarna har öppnat och planen är mer eller mindre spikad. Nyfiken? Du hittar den här!

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Äldre inlägg

  • september 2022 (2)
  • augusti 2022 (4)
  • januari 2021 (1)
  • juni 2020 (1)
  • mars 2020 (1)
  • januari 2020 (2)
  • december 2019 (3)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (3)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (6)
  • juni 2019 (9)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (7)
  • augusti 2018 (5)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • november 2014 (3)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (4)
  • maj 2014 (13)
  • april 2014 (13)
  • mars 2014 (25)
  • februari 2014 (27)
  • januari 2014 (29)
  • december 2013 (25)
  • november 2013 (11)
  • oktober 2013 (31)
  • september 2013 (25)
  • augusti 2013 (22)
  • juli 2013 (17)
  • juni 2013 (23)
  • maj 2013 (30)
  • april 2013 (28)
  • mars 2013 (25)
  • februari 2013 (34)
  • januari 2013 (52)
  • december 2012 (30)
  • november 2012 (18)
  • augusti 2012 (8)

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • ALMSAN
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ALMSAN
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …