Etiketter

, , , , , , ,

Hoppas ni haft en fin midsommar – vi har haft det toppen! (om än lite blåsigt…)

Eftersom vi kommer upp till Vansbro sent på natten till lördag nästa vecka, så kände jag a.k.a. kontrollfreaket att jag ville upp och reka banorna lite den här veckan istället. Vi har inte så mycket traditioner för oss på midsommar, så då kan vi lika gärna ta husbilen och åka nånstans. Förra året blev det Båstad och cykel-SM. I år blev det alltså Vansbro.

Så skönt med en hel helg utan några tider att passa och bara en massa träning att göra! Inledde fredagsmorgonen (efter frukost) med att checka av simsträckningen och simma delar av den. Det ska erkännas att det tog emot. Jag vet inte varför, men det är nåt med att hoppa i ”okänt vatten”. Egentligen är det ju inte helt okänt, jag har ju simmat där 3 ggr förut, men då har det varit rätt många andra i vattnet samtidigt. Nu var det bara jag. Per gick på bryggan och var beredd på att springa och hämta nån om jag skulle drunkna 😉 16.4 grader sa displayen, men vattnet kändes betydligt varmare. Eller så ljög Åsa om tempen i Ramsjön i tisdags… Hur som helst så gick vi en bit nedåt innan jag hoppade i och simmade tillbaks till där vi hade husbilen. Närmare bestämt 11 minuter tog det. Tyvärr hade jag inte väntat på att gps:en skulle förflytta sig till Vansbro, så nån sträcka fick jag inte. Halva poängen var ju att se ungefär vilket tempo jag hade i vattnet, så det var bara att hoppa i igen. Totalt tror jag att jag simmade strax under 1000 m. På lördag är det 1900 m som ska avverkas och det rimliga målet är att göra det på ca 40 min.

 

Efter simningen var det bara att hoppa i tridräkten och upp på cykeln för att kolla av den bana som vi ska köra två varv av på lördag. Platt med några slakmotor, men finemang att få med sig farten på tempohojjen. Om det inte är alltför mycket vind och alltför trångt på väg ut och in i Vansbro (eller om jag bara helt enkelt är klen i benen) så borde jag kunna klara de 9 milen på 2.30. Nu körde vi lite längre än vändpunkten och fick ihop nästan 5 mil. Men sen ska det alltså göras 2 ggr…

screenshot_20190622-161526_connect4363869429604483255.jpg

Platt som en pannkaka (typ)

20190621_1303032191365067244189573.jpg

När vi kom tillbaka fyllde vi på med midsommarlunch och förberedde midsommartårtan.

 

När maten hade sjunkit undan (trodde jag), skulle jag springa ett varv på löpbanan – dvs 10,5 km. Tänkte att jag skulle köra 3 km uppvärmning – 4 km 5:00-tempo och 3 km nedvarvning. Det gick inte alls. Jag inledde med håll efter 2 minuter och i ett tempo som var alldeles för hårt för att vara uppvärmning – över tävlingstempo, som jag hoppas ska vara typ 5:30-ish. Det landade nog snarare runt 5-5:10. Dessutom var det inte så lätt att memorera kartan och hitta rätt väg. Eller det kanske det var, men min inre kompass var som vanligt ute och snurrade… Efter 4 km var jag tillbaka vid husbilen och sjuuuukt törstig och hade hemsk håll. Drack lite vatten, muttrade lite över att det var väldigt mycket grus och typ ingen asfalt (som jag hade hoppats). Sen tog jag en lite lugnare tur åt andra hållet av banan. Där var det tack och lov mer asfalt. Passade också på att reka utfarten på cykelbanan (över hängbron och ut). Fick inte ihop mer än 7 km löpning innan jag bestämde mig för att kroppen (eller var det huvudet) hade fått nog av träning för idag. Varvade ner med lite yinyoga i solen iallafall.

20190621_1744013974156585378321655.jpg

Sen åt vi tårta tills vi mådde illa…

Idag lördag har vi nöjt oss med att ”bara” cykla. Det blev ett distanspass t.o.r. Leksand, med fikastopp på Siljans Konditori. Om vi säger såhär: jag är glad att de har lagt triathlonbanan där de har gjort och inte där vi åkte idag! Långa och bitvis branta uppförsbackar gör sig inte jättebra ihop med en ”tung” tempohoj…

screenshot_20190622-161503_connect820462144465345219.jpg

På vägen dit kände jag mig som den Powerwoman jag var klädd som.

Medvinden gjorde sitt till 😉 Vägen hem vill jag helst glömma… Närmare 13 mil skrapade vi ihop iallafall. Sista 3-4 milen fick Per ta vinden eftersom jag hade noll styrfart och noll power i benen. Höll på att garva ihjäl mig åt mig själv för att jag hade så klena ben.

Men! Man ska ju alltid ta med sig nåt positivt har jag hört. Och det positiva är att tempocykeln känns toppen – funkade fint att sitta i tempoposition i stort sett hela vägen, trots att jag tidigare inte kört mer än 5 mil i sträck på den. Dischjulet känns också kanon – inga problem med vindarna. När jag kom upp i över 50 km/h nedför och det kom vindbyar, då började det kännas lite vobbligt och ostadigt, men i övrigt kände jag ingenting trots mycket vind idag.

Nu ägnar vi resten av kvällen åt pizza och Homeland!