Just nu går allt på tomgång. Både träningen och jobbet. Jag har helt tappat mitt driv! Vad gäller träningen handlar det mest om att kroppen är trött och sliten efter helgen och att det hursomhelst är dags att backa, förvalta och bygga grund inför nästa säsong. Men jag är inte riktigt redo att backa träningen än, känns som att jag nyss kommit igång ordentligt, så det är svårt. Kroppen sänder dock rätt tydliga signaler just nu, så även om jag försöker finta och smygträna lite muskler som inte är trötta (typ överkroppen och bålen), så är det stopp. Dessutom är det där suget efter en massa sötsaker, som jag inte har haft på hela sommaren, här med buller och bång!

Och som om inte det vore nog så är det dags igen för detta evigt återkommande ifrågasättandet av arbetet. Jag vet att det dyker upp då och då, som från ingenstans och får mig att vilja krypa ner under täcket, söka vilket jobb som helst som ger en fast lön och som helst inte kräver någon större hjärnverksamhet av mig. Tack och lov så försvinner den oftast inom någon vecka eller två, men det är jobbigt när det pågår. Jag vet att jag värdesätter min frihet att få styra över mina egna arbetstider, träna på jobbet, utvecklas, träffa folk och jobba med det jag älskar, och att det alla dagar i veckan (nästan) överträffar den ekonomiska tryggheten. Men så kommer dagar som denna och jag börjar tvivla och ifrågasätta. Och det i kombination med att inte kunna köra skiten ur kroppen (och knoppen) med ett rejält träningspass, är inget vinnande koncept.

Jag sätter mig på händerna (och äter lite sötsaker) tillsvidare och väntar ut krisen. 20180913_1557009051157434308044153.jpg