För ganska precis 3 månader sen bestämde jag mig för att ”bli triathlet”. Jag erkänner att det satt långt inne av framförallt två anledningar. 1: tveksamt om jag har tid att lägga på att förbättra fler förmågor utöver all tid som läggs på cykling. Framförallt att lära mig crawla. 2: cykla i linne och kompressionsstrumpor 😱🙈 Cyklisten i mig vrider sig i plågor 😬😂

Hursomhelst bestämde jag mig för att ta tag i nummer 1 med omedelbar verkan. Nu har jag ju sån tur att jag har Lotta som med glädje ställde upp och lotsade mig mot min nya idrotts”karriär”, både genom att lära mig grunderna i crawl och att guida mig i alla hemligheter med snabba växlingar i T1 & T2.

Jag gick visserligen en crawlkurs (även den för Lotta) för 3 år sen, men jag fick aldrig riktigt till det, kände mig inte bekväm i att öva i simhallen när det var annat folk där. Och ja, resultatet av det kan ni nog nästan räkna ut själva 😂

Så för 3 månader sedan var det dags att börja om på noll igen. Jag lyckades ta mig 25 m medelst crawl och var sen tvungen att vila ca en minut innan jag orkade tillbaks igen. Dessutom gick det vääääääldigt långsamt, jag hade maxpuls (kändes det som) och armarna blev helt slut.

Sedan dess har det gått väldigt mycket framåt, även om det är lååååångt kvar till någon form av konkurrenskraftighet inom simmomentet i triathlon… Fördelen är att jag får cykla om många 😉 Jag kan simma 25 m (och längre) och känna mig hyffsat avslappnad, använder inte benen mer än nödvändigt, är inte andfådd efter 25 m (om jag inte ska vara det), jag kan andas 2-takt/3-takt/4-takt/5-takt beroende på behov. Jag har crawlat 650m på tävling. Även om jag kom så långt efter täten att Per trodde att jag hade drunknat… Men återigen – jag fick cykla om många 🤣

Igår hade jag och Sara Born Creative en liten fotosession i Fåsjön. Riktigt lyxigt med egen fotograf! Hon ville testa nya undervattenskameran och jag ville ha lite schyssta simbilder. Kul hade vi, jag simmade lite snett, trasslade in mig i sjögräs och blev trött. Sara hade sina egna problem med att komma överens med kamerafunktionerna. Men jag tror ändå det lyckades bli en del bra bilder och resten får hon lösa med Photoshop 😎

Det jag såg på en del bilder var (på tal om att se de små framstegen) att jag emellanåt faktiskt får till en avslappnad armföring med död-fiskhand. Så idag glädjer jag mig åt dethär (och blundar för andra tekniska missar):