Imorgon bitti ringer min klocka 06.00. För en timme senare går bussen som ska ta mig och ett gäng tjejer som jag hjälpt med löpträningen under våren, till Stockholm och Tjejmilen. Min plan har varit att satsa på ett PB. Löpformen känns bra, jag står i första startled och banan är lättlöpt. Men så fick jag ju lite ont ovanpå foten efter Ultravasan… Jag mörkade det för alla inklusive mig själv inför förra helgens tävling eftersom jag tänkte köra den oavsett. Förklarade det som en lätt överansträngning. Inte så konstigt efter 45 km menar jag. Det är inget som hämmar mig i löpningen och det gör inte jätteont, men jag känner att det finns en inflammation där som visserligen håller på att bli bättre efter en veckas löpvila, men ännu inte är helt läkt. Alltså har jag bestämt mig för att inte springa imorgon. Åka dit måste jag ju ändå göra, men om jag vilar en vecka till från löpning så ska foten förhoppningsvis vara helt återställd till Norasjön Runt nästa helg och det känns viktigare. Men jag är bra sugen på att springa imorgon. Och fort, jag känner att jag har det i kroppen! Fast foten skulle ju må lika dåligt av att jag gick en mil, så farten i sig gör ingen skillnad. Jag dealar med mig själv fram och tillbaka. Har landat i att eftersom jag inte litar på att jag kan uppföra mig imorgon när jag är på plats och får feeling, så kommer jag inte ens packa några löparkläder. Det blir jeans på. Punkt! Tråkigt, men jag har inte varken tid, råd eller lust att dra på mig en långvarig skada i fötterna igen. Been there… got the t-shirt osv.

Imorgon är jag fotograf och hejjarklack, men oj vad surt det kommer kännas. Vad tråkigt det är att vara vuxen och behöva ta vuxna beslut 🙈