Det där med att tiden går fort känns som något av en underdrift ibland. Senast jag bloggade var november 2014 (!) Tanken att börja igen har slagit mig många gånger, jag lever fortfarande med vanan att författa blogginlägg i huvudet. Det fungerar som min terapi att skriva. Men till och med jag har insett att tiden inte funnits. Nu tror jag att den börjar göra det igen, så jag gör ett försök, för jag har saknat skrivandet.

Kul att bläddra tillbaks till de senaste inläggen om hur jag hade för många projekt på gång och skulle dra ner lite för att hitta tillbaks till mig själv. Det blev tvärt om. Det har varit 3 år balanserande på en fin fin gräns till att banka huvudet rätt in i väggen. Igen. Jag har dock lärt mig tillräckligt mycket om mig själv för att hålla mig på rätt sida, men det är inga stora marginaler. Men nu känner jag äntligen att jag har tagit tillbaka kontrollen över mitt eget liv, även om det kommer ta tid att få ner min överspeedade hjärna och kropp på en normal aktivitetsnivå igen.

En kort recap över de 3 gångna åren då?

Jag har slutat cykla, letat efter glädjen i cyklingen, försökt och försökt men inte riktigt lyckats, börjat träna Crossfit, testat några CF-tävlingar, gift mig, tagit examen från Tränarprogrammet vid Örebro Universitet, byggt upp företaget till nåt jag kan leva på, sagt upp mig från min fasta tjänst på Orica, träffat några nya riktigt bra vänner, flyttat till en lägenhet i stan, och äntligen hittat tillbaks till cykelglädjen (tror jag iallafall).

Så även om det under långa perioder inte har känts så, så har jag kommit ut på andra sidan som en starkare person med bättre självkännedom och förhoppningsvis förmågan att vara lite snällare mot mig själv i fortsättningen.

Förhoppningsvis ska det inte dröja 3 år innan jag skriver igen, men jag tar en dag i taget så får vi se vad tiden räcker till.