Jag har väl haft bättre dagar än vad jag hade i helgen. Skitben, taskigt pannben och på tok för lite vila kulminerade i ett psykbryt under Ceresloppet i Katrineholm. När jag bestämde mig för att bryta loppet, sätta mig i gräset, fika och gråta ilskna tårar kom en intet ont anande webbreporter från Katrineholmskuriren… Han kan ha ångrat sig i samma stund som han ställde frågan om hur det hade gått såhär långt. Har ni lyckats missa det här klippet? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta…

http://kkuriren.se/nyheter/kktv#Ia254XbcJvOLO5ryDdZNEA

Men jo, jag fullföljde loppet ändå. Hittade väl pannbenet nånstans i grässlänten.