Etiketter

, ,

Dagen började kl 04.00 med två barn som klagade över magont och illamående. Fin start på tävlingsdagen! 5.30 ringde min klocka och nerverna var än så länge under kontroll. Ida var febrig och hängig men Saga piggade på sig lite. Nutellagröten slank ner oväntat lätt och jag kände mig inte alls särskilt nervös. Min mage höll dock inte med, så det blev ett antal toabesök före start…

7.30 kom resten av laget. Eller ja, alla utom Majken och Camilla kom. Camilla hade fått punka på vägen till start. Otur! Men nu hade vi ju klarat av punkan för dagen. Trodde vi iallafall. Tillslut dök eftersläntrarna upp. Det blev lite stressigt och nerverna började göra sig påminda, men vi hann köra lilla varvet som uppvärmning innan det var dags för lite pepptalk med Henrik och Mirella och uppställning för start.

Starten gick och jag fick inte i foten. Jag får ALLTID i foten! Det är inte ens nåt jag nojjar över längre. Det ordnade sig eftersom tempot inte var så blodigt i början, så jag var snart i kapp. Tänkte hela tiden framåt framåt framåt i klungan och kom faktiskt framåt. Gled bakåt, gick ut i vinden istället och jobbade mig upp på utsidan. Det kändes kanon! Jag låg ju faktiskt långt fram i klungan! Den lite längre backen kom. Inga problem att hänga med. Jag gjorde en klantig växling och tappade kedjan. Jag sjönk som en sten i klungan, men nån vänlig själ la en hand på min rumpa så jag lyckades få upp kedjan igen. Hann inte trampa många tramptag efter det förrän jag märkte att jag hade punka. Jaha. Favorit i repris. Bye bye klungan… Plockade av bakhjulet och fick vänta en stund innan servicebilen kom. Killen som skulle byta hjulet åt mig fipplade ordentligt och det tog väldigt lång tid innan jag kom iväg igen. Jag blev inte ens stressad, gav mest upp hoppet. Fick pace bakom en annan bil, körde förbi några tjejer som hade gått i backen, körde lite för hårt, en av tjejerna som hade varit med i kraschen kom i kapp och hade definitivt mer vana av att pacea så hon och bilen gled iväg från mig och så var jag ensam igen. Jag mot vinden. Satan vad det blåste. Koncentrerade mig på wattmätaren och att ligga tillräckligt hårt men inte för hårt. Fick sikte på Camilla över fälten och försökte trycka på lite extra för att förhoppningsvis komma ikapp. Det tog en stund, men tillslut kunde jag ansluta till henne och vi körde partempo i vinden. Hon berättade att Marika och en annan tjej inte var så långt framför, så vi gjorde ett försök att komma ikapp dem. Plötsligt fick vi syn på Marika och den andra tjejen i diket. De hade kraschat, men Marika sa åt oss att köra vidare, de hade fått hjälp.

Strax därefter anslöt den andra tjejen till oss och vi rullade runt på tre. Tyvärr hade mina ben fått slita lite för mycket i vinden, då jag efter hjulbytet bara hade stora klingan att gå på. När jag växlade ner på lilla klingan var det inte en växel som fungerade. Kände mig för stressad för att börja justera växlarna i farten, så jag bet ihop och körde på. Efter en liten stund fick jag säga åt dem att de fick köra, det var för långt kvar för att det skulle vara värt att bita i. Jag slog av och körde mitt eget tempo och då kom krafterna tillbaka. Jag stannade och stängde snabbkopplingen, som inte var åtdragen och hade gått upp efter hjulbytet. Sen tog jag mig tid att justera växlarna, så jag skulle orka upp för den lilla backen på det lilla varvet som skulle köras fyra varv före målgång.

Kroppen kändes riktigt bra och helt plötsligt fick jag syn på en ensam Camilla igen. Den andra tjejen hade helt klart för pigga ben för oss idag! Strax innan vi kom in för varvning blev vi varvade av de andra tjejerna som hade hunnit köra sitt första varv på lilla varvet. Vi tuggade på och försökte att inte blåsa av vägen. Efter 76 km rullade vi i mål sida vid sida, sist av alla fullföljande. Men vi fullföljde, jag satt långt fram i klungan den stund jag var med, och jag är trots allt faktiskt nöjd med min insats. Benen svarade bra och den segheten jag har känt på sistone var som bortblåst. Nu behöver jag få upp farten i benen och fortsätta våga ligga högt i klungan. Tur att säsongen bara har börjat! Och inte nog med det! Grymma Sara visade var skåpet skulle stå och klämde i med en andraplats idag. Grattis!! Och som sagt, säsongen har bara börjat…2014-04-13 08.19.15 2014-04-13 08.19.25 2014-04-13 08.21.19 2014-04-13 08.21.31jag och Camilla östgötaSara utbrytningSara på pallenSara Östgöta