Idag har jag inte alls varit på topp. Att jobba till 2 på natten och sen sova till halv elva och sen gå till jobbet och försöka få nåt gjort. Det gick sådär, har varit helgroggy och tung i huvudet hela dagen. Oinspirerad och lite småless på jobbet. Har ätit för lite eftersom frukosten blev till lunch. Denna j-vla snö som förstörde planeringen med att köra tröskelpass utomhus. Kort sagt så var jag inte ett dugg sugen på att sätta mig på trainern nu ikväll. Jag sköt på det in i det längsta. Men insåg att ingen skulle komma och köra passet åt mig.

Det var 5 tunga 8:or strax under tröskel. Den första gick skapligt. Den andra var tuffare. Tänkte att om jag klarar en till så har jag gjort mer än hälften. Plågade mig igenom den tredje. Lovade mig själv att om jag åtminstone gjorde fyra intervaller så fick jag ge mig sen. Jag hade ju trots allt fått en väldigt dålig uppladdning idag. Den fjärde gick rätt ok. Jag skulle ju få ge upp sen! Men, jag är väl inte den som ger upp? Det blir man inte bättre av, det är ju de jobbiga passen som gör en bättre och starkare. Nu var det ju bara en intervall kvar. Jag borde ju åtminstone klara 5 minuter av den. När det hade gått 5 minuter var det ju inte mycket kvar, så det var bara att köra vidare. Och plötsligt hade jag kört hela passet! Voilà, svårare än så är det inte att lura mig…