På schemat stod det 6 st 3-minutare med lika lång vila emellan. Eftersom testet jag gjorde i Falun i december påstod att jag har en tröskel på ca 145W, vilket jag själv påstår att jag inte har, så tänkte jag köra ett 20-minuterstest. För att göra det hela lite mer uthärdligt skulle jag köra Sufferfestfilmen Rubber Glove, som är just ett 20-minuterstest för att räkna ut FTP. Men alla som gjort ett sånt test vet att man måste ha huvudet med sig om man ska kunna ha någon chans att fullfölja. Jag kände ganska snart efter starten att mitt pannben definitivt inte var på rätt ställe idag. Istället satsade jag på att få lite wattsiffror från nya effektmätaren, så jag maxade lite på tider mellan 5 sekunder och 1 minut. Benen svarade riktigt bra, det var alltså mest huvudet som inte kunde motivera mig till att pressa mig länge. Körde på i en timme och ägnade mig sen åt ryggläge framför OS istället.

Men sen började den där jäkla ångesten smyga sig på. Vem är jag att hoppa över intervallerna? Jag är ju inte direkt den starkaste länken i laget. Dags att shapea upp sig! Så sent om sider hoppade jag alltså upp på trainern för andra gången idag. Tekniskt strul med trainerroad höll på att göra så att jag gav upp innan jag ens kommit igenom uppvärmningen. Men nu hade jag ju bestämt mig för att köra åtminstone några av mina sex intervaller. Den här gången vann envisheten och jag genomförde 4 st 3-minutersintervaller med drygt 95% av maxpuls. Sen fick det vara nog för idag.