Etiketter
Barncancerfonden, cykling, landsväg, motionslopp, Ride of Hope
Nejdå, jag har inte brutit. Man kan väl sammanfatta det hela såhär: mer cykling, mindre bloggning.
Sen sist har jag hunnit förflytta mig från Örebro till Linköping i strålande sol. Per ägnade sig åt att köra sönder sin cykel så gott han kunde, och tillbringade sen dagen på en lånad cykel i ett för honom vääääldigt avslappnat tempo. Vilket innebar att Leif och Perra hann lura i mig öl under 2,5 timmar, medan vi satt på torget och väntade på Per.
Jag har även transporterat mig själv och min cykel mellan Linköping och Katrineholm. I ett inte lika strålande solsken. Det regnade verkligen. Mycket. Camilla T räddade mig från köldskador vid ett av depåstoppen, genom att låna ut sina armvärmare. Tack, de var guld värda! I nästa stund stod hon visserligen och skvätte vatten på mig från ett par genomblöta handskar. Cykling är ett givande och ett tagande…
I morgon ska vi vidare till Västerås, där vi ska sammanstråla med våra vänner som kör sträckan Umeå-Stockholm.
Här kommer lite bilder från de senaste två dagarna.
Härligt! Jag och Anna (Västerås CK) cyklade med några av er etappen mellan Västerås och Uppsala och fy så fint det gick. Väldigt glada att vi valt att följa med er istället för Mälaren Runt i år. Hoppas de övriga etapperna också gått fint!
GillaGilla
Haha, ja jag tror till och med det var min klunga ni cyklade med! 🙂 Ni skulle cykla hem till V-ås igen efteråt va? Small world 😉 Ja det gick bara bättre och bättre under veckan vartefter benen och kroppen började förstå att det inte skulle ta slut bara för att de gnällde lite 😀
GillaGilla