Jag har drabbats av kramp. Inte kramp i kroppen, men skrivkramp och cykelkramp och allmän kramp. Eller bara ren motivationsdipp. Jag har ingen lust helt enkelt. När solen skiner borde ju cykellusten infinna sig, men jag sitter hellre still och njuter. Det blåser ju ändå så förbannat när man cyklar… Att skriva om tur efter tur ensam i blåsten gör mig inte heller särskilt lycklig. Det är inte det att jag inte vill cykla. Men jag vill cykla långt och snabbt och tillsammans med andra. Annars sitter jag så bra i min solstol.

Det fina i kråksången är att jag kommer få cykla långt och snabbt och tillsammans med andra, hela långhelgen! För på torsdag börjar SubXX:s träningsläger på Tjörn.  Cykel i dagarna fyra och uttagning till 8:15-laget på VR. Då kommer garanterat även skrivkrampen att släppa. Eventuellt kommer den bytas ut mot kramp i benen, men det tar jag hellre, alla dagar i veckan!

När jag går in i dethär krampartade tillståndet är det skönt att ha en oäkta hälft som (utan att han förstår det själv) förstår mig bättre än vad jag ibland förstår mig själv.