Etiketter

, , ,

Nu har det smygit sig på igen. Från ingenstans kommer det. Helt plötsligt så står jag bara där och tvivlar på att jag överhuvudtaget kan cykla. På att jag skulle kunna cykla fort. Och framförallt på att jag skulle kunna cykla sådär ruskigt fort som krävs för att klara mina mål. Målet på Tjejvättern har tidigare inte känts som någon jättestor utmaning, känns nu helt plötsligt långt bort. Och att köra på banrekord på Halvvättern och på 8.15 på Vätternrundan känns mest skrattretande.

Jag kan inte förklara riktigt varför det blir såhär. Kanske är det bra att det kommer redan nu. Förra året kom det dagarna före Tjejvättern. Jag vet att jag är mycket åkstarkare nu än vad jag var under hela förra säsongen. Men jag tror det har att göra med att jag inte har kört så fort under några längre turer än i år. Förhoppningsvis får jag bra känsla efter Ceresloppet på lördag. Jag känner att jag behöver en spark i rätt riktning nu.

Igår fick jag en spark i fel riktning när vi upptäckte att mitt bakhjul hade blivit skevt och två ekrar krokiga, i den lilla halvincidenten uppför Omberg i onsdags. Vilket innebär att hjulet måste lämnas in och jag inte får åka på det i morgon. Och, om jag har otur, inte heller på cykellägret på Tjörn nästa helg. En liten småsak egentligen, men vid helt fel tillfälle… För just nu känner jag mig så långsam att jag vill ha mina fina högprofilhjul, så jag åtminstone kan se lite snabb och snygg ut. Som tur är har jag en sambo som är tillräckligt snabb och snygg för att låna ut sina högprofilhjul till mig. Tack älskling!