Igår skulle jag ha egentligen ha kört Vo2max-intervaller på trainern. Men vädret var ju sådär fantastiskt vårigt och skönt, så motivationen var inte på topp för ett inomhuspass. Istället tog jag ett varv runt Fåsjönt och passade på att försöka ligga på så hårt det gick för att få en bra snitthastighet runt. Det är rätt kuperat med en del riktigt långa och sega backar. Blåste gjorde det också, men det gör det ju jämt, så det är väl bara att gilla läget. Det är rätt svårt att motivera sig att ligga på max en hel tur, även om den är kort, när man kör ensam. Mycket lättare om man är två eller fler som kan pusha varandra. Men nu var jag ensam, så jag fick göra så gott jag kunde. Nu har jag en tid att jämföra med nästa gång jag kör där. Då blir det lättare att motivera sig och verkligen ta ut sig till max. Det är en lagom sväng på nästan 4 mil, med drygt 400 höjdmeter. Jag tror det blev personligt rekord runt, men jag hade bara näst bästa personliga tid i de backar som är Strava-segment. Så det finns lite att putsa i backarna. Och om jag nu mot förmodan skulle slippa stormen nångång, så skulle det gå betydligt snabbare.

Det blev inga bilder tagna – jag hade fullt upp med att trampa…