Åh vad kul det är att cykla tillsammans!! I dag var det racerpremiär för Noracyklisterna. Vi var 6 glada laxar som rullade iväg kl 10 imorse. Solen strålade och livet var toppen. Lite blåsigt på sina håll, men inte ens det gör ju jättemycket när man har sällskap. Planen för de andra var 10 mil. Planen för mig var 8 mil. Henrik var så snäll och tog min beredskap i några timmar, men från 13 var han upptagen, så då var jag tvungen att vara hemma. Så när grabbarna, efter ca 6 mil körde in mot Linde för en finfika på Frosts konditori, så tog jag min banan och rullade närmaste vägen hemåt.

Om de första 6 milen var i stort sett ren njutning, så var de sista 2,5 milen rätt långt därifrån. Det var jag, vinden och ett par stumma ben, som alla hade olika plan för hemresan. Snittet sjönk rätt kraftigt när man inte fick vila mellan förningarna. Och inte hade jag några lycra-beklädda bakdelar att vila ögonen på när jag behövde tänka på nåt annat än trötta ben. Men hem kom jag vid gott mod. Till och med rätt pigg och fräsch, om jag får säga det själv.